Förlossningsrädsla

Det är nog just det, att man inte vet men får hela tiden höra och läsa om hur jävulskt ont det ska göra.

Jo, sant. Ingen förlossning är ju dock den andra lik. Sen tror jag, har ingen erfarenhet av det, men jag tror att det är jobbigare och tar längre tid att läka efter ett snitt i jämförelse med en vaginalförlossning?

jag går in i v 27 imorgon, och har funderat på förlossningen lääänge. Redan innan jag blev gravid...
Tror det sitter i eftersom min mamma har haft en svår förlossning.
Nu har jag sedan jag fick veta att jag blev gravid läst en massa om vad som händer under en förlossning. Ju mer jag vet desto mer säker känner jag mig på att jag kommer att fixa detta! Har även blivit lovad att de ska mäta bäckenet på mig innan förlossningen( det var det problemet min mamma hade).
Sen har jag sedan länge slutat lyssna på alla berättelser om hur hemskt det är att föda barn...tycker det är riktigt kasst av andra kvinnor att berätta sådana historier för någon som de vet att ska föda barn för första gången!

Du har helt rätt, jag tycker att man ska få skaffa sig sin egna uppfattning om en förlossning. Någon sa till mig när jag var gravid att "det gör mycket ondare än vad man tror!" inte alls uppskattat att höra det, men jag tyckte inte alls att det var så. Så man ska nog inte lyssna för mycket på sånt, hur svårt det än kan vara att låta bli. Bra att du har självförtroende och känner att du kommer fixa det, för det gör du! Varje förlossning är unik, och tänk vilka hjältinnor vi är som föder dessa underbara barn!

Jag ska inte ha snitt(om jag får välja), men jag förstår varför folk är rädda och det är just alla skräckhistorier man fått höra. Själv försöker jag att inte tänka på det så mycket, brukar inte kunna ta in sån´t förräns det närmar sig, men då kommer jag nog bli rejält nervös... Jag har låg smärttröskel och är rädd för att jag inte ska klara av smärtan.

Jag har hittat den här på en blogg - tycker den är så klockren. Det är en tjej som är illustratör som beskriver sin rädsla.

www.jojofalk.se/blog/bilder/2007/10okt/41.gif

Hon skriver också till illustrationen:
"Ett litet förtydligande: att det är NATURLIGT att föda barn lugnar mig inte på nåt sätt, det gör bara att jag känner mig mer misslyckad om jag inte klarar av det. Kanske att min kropp klarar av det men det är ju mitt psyke/mina tankar jag är orolig för."

Hon prickar det klockrent tycker jag. Det är precis så där det känns.

Jag tror att det är så här:
10 kvinnor föder barn.
1 kvinna har jäääääääättejobbigt, och är inte sen att berätta om det.
1 kvinna har en superlätt förlossning. Hon berätta också högt om det.
De 8 övriga upplever det jobbigt, visst, men inte värre än att de vet att de kommer att göra om det om några år. De 8 säger inte mycket.

Tror jag!

Fast jag förstår inte nu. Känns lite som ni försöker bagatellisera och förenkla. Jag VET att en förlossning kan gå fina fisken och att den också kan gå åt helvete. Det vet väll de flesta kvinnor som ska föda barn.
Rädslan däremot är förankrad i djupare saker (i regel). Som tidigare erfarenheter, andra rädslor som sjukhusrädsla, sprutskräck, utlämnande, tappa kontrollen, bli förnedrad osv. Det är inte så enkelt som att "om alla som hade det jobbigt knep igen skulle ingen vara rädd". Det är naivt att tro. Om detta vore en så stor del så skulle alla som någon sin läst eller hört om en jobbig förlossning vara skräckslagna.

Jag håller med dig! Det finns oftast en bakåtliggande förklaring till varför man är rädd, själv är jag i grav vecka 7 och jag är så rädd att jag funderat på abort. Men eftersom jag har en så stor önskan om barn, både jag och min sambo är överlyckliga för att jag nu är gravid så bara måste jag se till att fixa detta. Så nu har jag fått en bra kontakt med min läkare på KK och jag har blivit lovad kjejsarsnitt om de skulle kännas bättre för mig, men min vilja i första hand är att kunna klar att föda vaginalt för jag tror att det blir allra bäst för min kropp. Personligen tycker jag att alla ska få berätta sin förlossningsupplevelse om dom vill sedan är det upp till var och en att lysna och ta åt sig, alla vet vi ju att en förlossning är inte någon annan lik så vad är det som säger att din/min blir en dera endeandra?  Alla vet vi ju oxå att en förlossning inte alltid är helt enkel och smärtfri, man kan ju vara rädd för olika saker tex, smärta(som man inte kommer ifrån) sjukhusmiljö, att tappa kontrollen och att låta någon annan ta över, rädd för hur man själv ska reagera vid smärta, rädd för hur man ska bli bemött på BB hur pass mycket förståelse och respekt personalen visar en när man har ångest och är rädd? oasv så finns det hur många anledningar som att vara förlossningsrädd! samtidgt som det är bra att tänka positivt och ha självförtroende för de tror jag verkligen hjälper en själv enormt mycke.... Lycka till alla förlossningsrädda!