Skittråkigt att vara föreldrarledig!!!

Men vänta nu...
Det låter som om ni har ett väldigt ojämlikt förhållande?
Han pluggar och skaffar sig utbildning, du går hemma med barnen.
Han kämpar för att få utföra sina hobbies, du orkar inte med dina (och har inte råd)
I den situationen skulle vem som helst bli deppig.

Det är väl självklart att om du varit föräldraledig nu så är det din tur att satsa på den utbildning du vill gå till hösten. Om det inte funkar att båda pluggar så får väl han ta en paus.

Och detta med hobbies känner jag igen. Jag har en man som gärna odlar sina fritidsintressen. Ju mer han är borta, desto större del får jag ta i hemmet och så blir jag trött och orkar inte göra något på de kvällar han är hemma. Till sist fick jag fräsa ifrån och nu har han fått avstå en del och jag har fått energi att göra lite mer. I dagsläget har vi en "bortakväll" var per vecka. Han spelar innebandy på sin och jag far och fikar med några kompisar på min. Det känns lagom för mig.

tack för stödet...jo i vissa avseenden har vi det ganska ojämnlikt. Jag har vart hemma i 2,5 år nu. Han har hunnit gå vuxenkurser innan han började plugga (söka jobb o självföretroende kurser) nu gör han massa roligt på skolan. Åker till djurparker paddlar åker till museeum åker till sthlm. Han går folkhögskola.

Jag blir så jävla bitter när ja vet han är borta o roar sig på skoltid o ja är hemma ensam med allt tråkgöra.

känner de är dax för MIG nu men då kommer sägge va på dagis o då får jag dåligt samvete. Skulle liksom aldrig falla HONOM in tror jag. o få dåligt samvete.

Klart du blir bitter!
Då tycker jag att din kille tar en paus från sin utbildning i höst, skolar in på dagis och skaffar sig ett halvtidsjobb med vad som helst. Det går ju inte att ta igen den här tiden senare! Han kan ju inte gottgöra dig genom att vara hemmapappa när de går i mellanstadiet, liksom. Det är ju NU det är jobbigt, det är ju NU de är små och måste passas HELA tiden.
Och så börjar du din utbildning och njuter av att få vara vuxen, träffa nya människor etc. Solklart. Sen när barnen är lite större (om redan ett år, jag lovar) kommer det inte alls att vara särskilt konstigt att ha barnen på dagis på heltid.
Seså. Kom igen nu!
Annars kommer ni att skiljas, jag lovar! Bitterhet är det ABSOLUT svåraste man kan pyssla med i ett förhållande.

(Och köp Maria Svelands "Bitterfittan". Pocketbok. Omedelbart.)

bittterfittan ...jess läst. Bra bok. Men va ett tag sen. nu har ja fallit djupt i bitterfällan tyvärr...de är de som färgar min vardag. pgr av att han haft svårt o hålla löften o sådant också . säger saker..llovar saker som han aldrig håller.

Men jag vet inte om han kommer hitta ett jobb tills i höst. Det är det. Och jag vet inte hur mkt lön ett halvtidsjobb ger. Nån som vet?

för övrigt så har han BLÅVÄGRAT att pausa sina studier för han säger att han 'ntligen kommit gång och kankse aldrig blir klar med gymnasiebetyget annars. o där har han ju en poäng.

Men jag kommer känna mig hyperstressad i höst tror jag eftersom jag kommer att ta mer ansvar för att barnen inte behöver va så mkt på dagis och en fulltids högskoleutbildning som ja kommer få sitta med på kvällar också. Hushållsarbetet är liksom en kamp redan nu.

Kommer jag få de för jävligt i höst?
Känns som det. Om han inte tar ansvar och bryr sig om barnen och kankse söker ett jobb till hösten. Men han har ALDRIG vart bra på o söka jobb. Han har inte fått nått sommarjobb tex. Han söker någon gång spontant typ 2 ggr sen kämpar han inte mera.

Ska försöka prata med honom om hösten. Men tror inte jag kommer komma nån stans.

känns som att utbildning för hans del är enda sättet o få pengar i höst eftersom han är så fruktansvärt seg på att söka jobb.
Han brinner inte för att vara med barnen det märker man ju helt klart. Alltså inte som jag som vill vara ute med dem hitta på saker med dem bägge två mm. han är mer intresserad av att busa med tvååringen. 10 månaderastjejen tycker han att jag har bättre hand om. Så jag tror att de ser mörkt ut för hösten.

Kommer bli massa bråk om ja ska "tvinga" honom att va hemma med barnen på halvtid o jobba halvtid. Eller vad tror ni?

Är de fler som känner att de inte orkar med riktigt att va hemma så mkt längre?
Vad ska ni göra efter er föreldrarledighet?

Jag var hemma med mina tre barn under en period på sex år. Till och från har det varit en pina att vara hemma med dem. Jag säger som alla andra, visst älskar jag dem men att leva så tätt inpå varandra både dag och natt ÄR jobbigt. Att sitta i sandlådan och baka kakor är supertrist och att putta gunga är ännu värre. Att aldrig få använda sitt intellekt till annat än att torka snor och bajs kändes till slut kvävande. En period räknade jag timmarna tills det var dags att lägga dem på kvällen så att jag skulle kunna "andas" igen.

Jag har även upplevt en del bra under mina föräldraledigheter. Med de två första barnen gick jag mycket till ÖF i kyrkan och träffade där andra mammor som jag ännu har kontakt med. Jag själv är mycket beroende av rutiner och jag tror att man måste försöka bibehålla dessa även under tiden man "bara" är hemma med ungarna. Att verkligen ha något planerat för varje dag hjälpte i alla fall mig undan dem värsta tristessen.

Jag tror också att det är bra att sätta ord på det man känner vilket jag gjorde tillsammans med en psykolog. Bara att få prata om mig själv och om MIN upplevelse hjälpte enormt. Helt plötsligt fanns där någon som såg MIG och MINA behov. Även min man var med och vi pratade en hel del om vår vardag.

Nu har jag snart läst två terminer på universitetet och det känns underbart att få "använda huvudet" igen. Jag är glad, känner mig intelligent och jag uppskattar barnen mer. Barnen är på dagis ca 30 timmar per vecka och både jag och de får den stimulans som vi behöver.

Hej igen!
Ett halvtidsjobb borde kunna ge lika mycket som studiebidraget, men det beror såklart på vart man jobbar.
Jag tycker att du ska sätta dig ner en kväll med din kille och tillsammans göra en lista på vad ni båda har fått förändra sen ni skaffade barn. Ta med allt, inklusive sånt som man inte kan göra nånting åt, typ att du var nykter hela graviditeten, att du gick upp x kilo, att du klämde ut två barn, etc. Och hur mycket du har varit mammaledig. Han kanske känner att han också har fått göra uppoffringar, men förmodligen blir din lista liiiite längre.
Anklaga honom inte! Uian börja med att konstatera att såhär ser det ut, jag är jättetrött, lite deprimerad och vill att det ska till en förändring i mitt liv på något sätt. Fråga honom om han har nån idé! Säg inte med en gång vad du har tänkt ut att han ska göra (för då är det ju ingen diskussion) men säg att du vill att han ska komma på ett praktiskt förslag.
Vad tror du om det?
Lycka till!!!

Oh ja! Jag har varit hemma i 14 månader nu och ska vara hemma till slutet på augusti. Det är inte så himla roligt längre. ÖF har sommarstängt och för att klara av den här "menlösa" vardagen måste jag varje dag ha något planerat. Och har jag inget planerat så måste jag tvinga oss ut, även om vi inte har något mål. Det är bättre än att sitta inne och inte göra nåt alls i alla fall. Men det är kvävande att ha en sådan totalt okrävande vardag. Visst är den krävande på ett sätt, och visst upplever man mycket underbart med barnet, men HELA tiden. Att varenda dag är upp till mig att fylla. Att dagens höjdpunkt är att handla mjölk eller träffa andra mammor i sandlådan, nä... Det orkar man inte i evighet, inte jag i alla fall.

hahaha ååå mitt i prick du!

Nej sanneligen...de är inte roligt o va hemma jämt. Ska bli underbart att som Emriella sa här ovanför att få känna sig INTELLIGENT! Att få börja högskolan (om ja nu kommer in) fan vilken lyx. Hur kunde man hata skolan så när man gick i gymnasiet. Lagad mat ingen disk vänner omkring sig hela dagarna...nä gud vilken tillvaro!

Haha jag vet! Men tillvaron var jävlig på sitt vis då med Nu däremot tror jag verkligen vi kommer uppskatta att plugga. Vad var det du hade sökt? Jag har också sökt högskola.

Jag får också såna där riktiga dippar ibland när ingenting känns roligt. Tyckte du skrev här i tråden nånstans att du kände så också. Men det blir nog lätt så när vardagen saknar utmaningar... Lagom utmaningar. Att vara hemma med barn handlar mest om att få tiden att gå.

Eisa. jag ska plugga till förskolelärare. :-P "borta med andras barn" inte hemma med egna ungar haha.

nej men allvarligt. Då har man kollegor får betalt o har ett mål med det man gör.

med det jag sa menade jag att det nog inte kommer kännas som de gör nu när man är hemma med sina barn liksom.
Nu KAN man ju torka snor o byta bajj o sånt o en pedagogisk utbildning så är man ju komplett.

men gud de låter som att ja hatar o va med mina barn. Men de är just denhär tidstressen som är jobbig som ni säger..... få tiden att gå. De är låååångsamt.

Ja jag vet vad du menar.

Det ÄR tråkigt att vara hemma.. Är så less på det!!!! Min hjärna funkar ju inte längre och jag är sur på det mesta, bitter på allt och allmänt trött..
 
 Bara att han tar sonen en ½ dag gör dagen efter SÅ mycket bättre.
 Jag har varit hemma i 15 månader (sjukskriven sista 4 månaderna av graviditeten) och väntar nu en liten med bf i december, vilket innebär att jag inte kommer jobba mellan för jag haft komplikationer under denna graviditet redan och aldrig skulle palla med att jobba i 6:e månaden + ta hand om sonen + hemmet..
 Kommer inte få lyfta tungt heller som jag får göra på jobbet så nej, jag får hålla mig att gulla med sonen..

 Det tråkiga är att vara hela tiden, att se hans framsteg men ändå inte se dom.. Att sambon kommer hem och med förtjusning "såg du vad han gjorde?".. ehhh, det har jag bara sett 20 gånger idag..
 
 Nä, det är trist, det är MYCKET jobb att ens ta sig till en kompi med sonen då han är så nedrans aktiv och inte gillar varken bil eller vagn om han inte är antingen PIGG eller TRÖTT.. Så måste vänta in honom och så måste man laga mat både lunch och middag, detta liv börjar bli trist och jag kommer vara hemma minst 1 å ½ år till *stackars mig* ;)..

 Nejdå.. Jag ska försöka ta mig iväg nu när han har semester, jag vill vara borta nåt dygn så han FATTAR att det är en del jobb att vara hemma, att man MÅSTE laga mat till sig själv och barnet trots att ungen hänger i byxorna och skriker..
 Jag ser fram mot en tex. båtkryssning!

 God natt.. Ännu en tidig morgon väntas imorrn....

Vilken deprimerande läsning i ett forum för hemmaföräldrar, alltså föräldrar som valat att stanna hemma länge med sina barn :) Ni kanske ska gå in under barnomsorg istället. Där hittar ni dagisföräldrar som ni kanske har mer gemensamt med.

Mitt enda råd är att om ni har så tråkigt se till att göra något av dagarna då. Om ni hade börjat ett nytt jobb så hade ni sett över rutinerna och förändrat jobbet för att det skulle gå lättare och bli roligare.

Hemmatiden är också ett jobb (om än inte i samhällets ögon). Se till att fördela arbetsuppgifterna i hemmet mer jämställt. Är man hemma med barn så betyder det att man har fullt upp med att ta hand om barnet/barnen och hitta andra föräldrar (arbetskamrater) , hemmasysslorna får man dela på. Sen kan pappan gott ta hand om barnt när han kommer hem (och varför kan han inte jobba in tid och sluta tidigare ibland för att vara med sitt/sina barn). Då kan den som är hemma få egentid och sticka iväg och träffa kompisar utan barn, träna eller shoppa :)

Som med alla jobb så behöver man koppla av från det ibland annars blir det för jobbigt.

Skapa rutiner, hitta på aktiviteter, fördela hemarbetet och få egentid är mitt tips.

Läs råden för hemmaföräldrar (inte föräldralediga iofs men..... ändå)

www.hemmaforaldrar.se/tips_till_hemmaforaldrar.htm