hur mycket får en styvförälder bestämma?

inte ta beslut?
har jag inte skrivit.
som valnigt med läskunnigheten här på fl..

jag håller med den som skrev innan, jag hoppas att du inte kläcker ur dig sånna saker till dina klienter, självklart ska väll bonusmamman vara med och uppfostra flickan när dom bor under samma tak!

Kan Backa förklara vad hon menar? Är själv styv/bonusmamma och vi har bestämt gemensamma regler för hur det ska fungera hemma hos oss, mamman har sina regler hos sej och vi har våra regler hos oss. Och det fungerar. Klart att ts ska bestämma hur hon vill ha det i sitt eget hem! Vem annars ska göra det. Klart att dom gemensamt ska bestämma hur dom vill ha det, ts har lika stor rätt som mannen att bestämma, komma överens om regler. Hur annars ska bonusbarnet kunna fostras?

Anonym (backa) skrev 2009-05-11 15:47:37 följande:

njae ett beslut kan tas då är man aktiv i en diskussion, möte eller familj
att bara se på och stötta är att vara passiv. du med din text och din utbildning borde se skillnaden själv.
med det du skrev så ska den nya pappan/mamman i familjen inte få aktivt deltaga i diskussioner utan bara stötta pappan/mamman i deras beslut. att inte ens få vara med att bestämma även om de varit ett par i många år
att fostra gör du när du sätter gränser, får ts inte göra gränssättningar i sitt egna hem? ska hon acceptera att en liten flicka tar bebisen och leker bakom stängda dörrar?

jag förstår utmärkt vad du skriver, däremot verkar du inte vara någon leg. terapeut över huvud taget utan det är dina åsikter som styr.

Finner det ganska roligt att när det gäller bonusbarn ska man aboslut inte under några omständigheter skilja på "mina" eller dina "barn" men när det gäller föräldrar ska inte en bonusmamma få vara med och uppfostra bonusbarnen dom veckorna dom är en familj? Inte undra på att många barn känner sig kluvna. "Vi är alla en enda stor familj som älskar varandra och betyder minst lika mkt.... förutom bonusmamman för hon är bara en Barbie pappa har skaffat så henne ska man inte lyssna på. Hon ska bara se glad ut och stötta"

intressant förvrängning!
fick du tänka länge eller kom det att bli så där skruvat helt av sig självt??

Anonym (backa) skrev 2009-05-11 15:57:44 följande:

Väldigt konstruktivt... borde inte du med din utbildning kunna bryta ner allt och påvisa mina fel i min text?

Måste säga att detta är bland det roligaste jag läst på länge. Vår kära terapeut verkar inte riktigt tåla att någon annan har en åsikt av annat slag så då är det "anfall är bästa försvar" som gäller. Backa, om du förklarar vad du menar istället så slipper du nog alla påhopp.

TS, jag håller med tidigare talare, självklart har du rätt att bestämma hur rutinerna ska vara i ditt eget hem. Tänk själv om några år, när det råder olika regler för ert gemensamma barn och ditt bonusbarn. Kommer inte bla allt för lätt.

anonym backa: Kan du inte skriva och förklara vad det är du menar eftersom att du påstår att folk missförstår dig

Jag är en vuxen person som har valt att leva med sambo och dennes barn, vill inte kalla mej för styv el. någon bonus utan en vuxen som bor tillsammans med någon annans barn. Min sambo är oxå en vuxen person som har valt att leva ihop med en barnlös vuxen.
Det innebär inte att jag bara finns där som någon klok gumma. För att få vårat gemensamma hem att funka så har det inneburit och kommer att innebära att jag ibland måste fostra.
Ts: tyvärr så lider många av askungesyndromet vilket resulterar i att styv diskussionerna ibland blir så fruktansvärt överdrivna åt alla håll.
Det är inte lätt att bo i ett icke helt biohem, men sluta aldrig stå för det du tror på, sluta aldrig prata och kompromissa. Vissa stunder är det helt fördj#vligt men det går att få det att funka genom att prata och prata och åter prata. Ert hem är ert hem och ni tillsammans måste ha regler som får det att funka för alla.
Lycka till.

Tror inte att "Backa" har någon riktig utbildning. Har själv arbetat gemensamt bl.a med soc i många år och har aldrig hört något liknande. Som förälder ska du se till att ditt barn inte råkar illa ut. Alltså låter du inte en 9-åring leka med babyn, oavsett om du är styvförälder eller något annat. Barn behöver gränser även om det är en styfamilj man växer upp i. Sen finns det andra saker som föräldrarna har på sitt ansvar där du som styvförälder inte ska lägga dej i, om nu inte föräldrarna väljer att blanda in styföräldrarna. Ex: Det är föräldrarna som går på utvecklingsamtalen på skolan eller soc samtal gällande överenskommelser om barnen.....
Men fortfarande undrar jag om "backa" kan förklara vad hon menar, med din utbildning kan det inte vara så svårt att förklara, eller hur?

Precis sådär lever jag i min familj också. Dottern har inga regler öht och pappan är såklart "världens snällaste".
Men jag accepterar det och ser till att mitt eget barn får min uppfostran (ordentliga läggtider m.m.).

Funkar jättebra för oss.

Eftersom backa antagligen lämnat tråden med tanke på att h*n inte kan förklara sig.... så vi får väl *vinkar hej då* och acceptera att det bara var ett outbildat troll som ville skapa diskussioner

;D

Jag skulle nog säga att som bonusmamma när man är boende tillsammans med pappan har något att säga till om när barnet kommer.

Jag tänker rent spontant som så att jag har en sambo som inte är pappa till min son. Men vi har tillsammans satt upp regler som gäller för sonen. Vi har bott tillsammans strax över tre år och varit tillsammans i över fem år och sonen är sju år nu.

Skulle sonens pappa skaffa en flickvän så skulle jag säga att så länge det är flickvännens saker så kan hon bestämma vart hon tycker gränsen går. Bor de två tillsammans på riktigt så ja då tycker jag också att hon har rätt att bestämma vilka regler som ska gälla när sonen är där.

Så javisst tycker jag att du har rätt att tycka att det är illa att flickan är uppe vid den tiden på dygnet och att hon inte ska bära runt på ert gemensamma barn hur som helst. Det tycker jag inte alls att hon är tillräckligt stor för. Det är ingen docka utan ett barn. Stå på dig. Det tycker jag.

Jag tror nog att det mestadels är Ts karl som skulle behöva uppfostran, då kanske han skulle kunna ta beslut som en vuxen tillsammans med sin vuxna sambo/fru. Att låta en nioåring härja vilt och bestämma allt själv bäddar för bekymmer.
I deras hem ska Ts självklart få sätta ner foten och sätta upp grundläggande regler som är bra för deras familj. Allt annat är enligt mig ren och skär idioti.

Usch, jag får lite panik när jag läser ditt inlägg. Jag hade det nämligen ganska likt under en period när jag och min man flyttade ihop. Dottern fick göra väldigt mycket som hon ville och hade sina sätt att skjuta upp sänggående o.s.v. Pappa ville inte tro att hans lilla prinsessa var kapabel att manipulera honom till specialmiddag, längre uppetider eller vad det nu än var. Jag som kom in som utomstående trodde ju knappt mina ögon när tjejen på allvar fick ligga kvar i sängen till ca 20 min innan skolan började, sen gå iväg otvättad med oborstade tänder och en macka i handen.
Men alla är vi olika tydligen.

Grejen för dig är väl som jag ser det att:
1) Du är mamma till ditt barn, alltså spelar det ingen roll vem som är förälder till din styvdotter när det gäller att säga ifrån vad som är ok och inte att göra med ditt barn. Det bestämmer du. Ett problem blir ju att den andra föräldern inte "ser" problemen utan är som en del föräldrar helt blind när det gäller ens egna barns tillkortakommanden, begränsningar o.s.v. Ens eget barn är helt enkelt perfekt och ska få göra och vara exakt som den vill.
Du får helt enkelt säga att det inte är ok att hon bär bebisen, vare sig du är med eller inte, punkt slut. En 9-åring har inte den kollen, det är enkelt!
Min mans dotter var över 10 när vår första kom och hon hade inte heller koll, alltså var det inget bärande öht, oavsett att min man tyckte att hon skulle klara det. Vissa saker bestämde jag själv faktiskt, och han fick helt enkelt rätta sig efter det.
Han var ju så otroligt rädd att hon skulle känna sig åsidosatt så det kändes nästan som att han inte såg bebisen som en människa eller hur jag ska säga, det var bara en "lillasyster" som hon skulle få hålla på med som hon ville.

Jag är extremt glad att jag stod på mig i de grejerna, för det var viktigt för mig.

och 2) När det gäller resten så får du helt enkelt försöka ta ett långt snack med din sambo och fråga hur han vill att dotterns rutiner ska se ut. Förklara att du lever med hans dotter lika mycket som han gör, och att du påverkas av bristen på rutiner. Du förväntas ansvara för henne (ta föräldraansvar), alltså bör han lyssna på dig när det gäller sådant som föräldrar bestämmer.
Jag försår faktiskt inte hur man kan vara en så klen och ängslig förälder så man inte klarar av att sätta gränser för sitt barn. Allt du beskriver visar ju upp en 9-årig tjej som är van att få göra precis som hon vill. Vill hon äta vid 22-tiden så är det ok. Vill hon förhala sin läggning genom att bada när många vuxna går och lägger sig så är det också ok. Hur vill han att hon ska bli när hon blir äldre?

Om det inte är ditt barn har du ingen rätt att komma på egna regler om den biologiska föräldern inte samtycker!

Välkommen till livet som bonusmamma=bara skyldigheter, inga rättigheter.. Säg ifrån! Vill han curla sönder sitt barn så låt honom göra det själv. Ställ inte upp på det där utan låt honom sköta allt som rör dottern om du inte får vara delaktig i allt.

Ni vet att tråden är sju år gammal va? :)

Nej, det här är urspårat big time. Bäbisen ska hon inte bestämma över alls eller plocka in på sitt rum. Jag har då aldrig hört på maken! Ungen ska i säng andolut senast halv 9, möjligen kan hon läsa till 9. Punkt.