humm känner lika dant, de som är de värsta mellan oss är att de inte längre är som "kärlek mellan partner" utan mer syskon..:S Det har blivit så efter han inte lyssnar och svär,skricker när simon är i närheten. jag vill som vem som hällst att min son ska må bra och slippa höra han.. :( det är nästan som man är villig att ge upp, stå på egna ben och inte vara mamma till två pojkar... Visst vissa vill nog inte säga att dom har det för jävligt för dom vill nog inte se ut som en trasig familj, men som sagt alla har sina jobbiga stunder, jag har för mycket av dom att man inte orkar längre till.. Känns som om man är själv om ansvar, hallå det är bara jag som köper kläder m.m till lillen:S aja.. thats life..:/