När kvällar och helger kommer...

Jag kan känna så ibland men det har blivit betydligt bättre sedan jag själv började vara ute på lite nöjen ibland. Nu var sambon ute för ett par veckor sedan på middag och utekväll med jobbet, det var första gången som jag ärligt inte tyckte att det var ett dugg jobbigt, och då hade jag själv varit ute lördagen innan och haft hur kul som helst med några kompisar
Då kände jag att jag kunde unna honom det! Samtidigt antar jag att det beror på att jag i allmänhet också mår bättre, dottern är betydligt roligare att vara med nu (hon är 1½ år) och vi är ute på mycket roligt om dagarna också, det är verkligen hur kul som helst att vara hemma nu när hon är lite äldre! Det var däremot fruktansvärt under spädbarnstiden och fullkomligt isolerande...

Men sen beror det ju givetvis på hur mycket han är ute och så, min sambo är inte ute särskilt ofta, ibland åker han iväg och spelar med sina kompisar, ibland kommer dem hit, ibland går han ut med jobbet. Han trivs bra hemma och är väl egentligen en mer hemmamänniska än vad jag själv är, så de få gånger han faktiskt går ut känns det helt ok Jag skulle nog inte acceptera att han vid något eller några tillfällen varje vecka bara kom och vände i dörren... man måste ju också kunna hitta på saker med varandra, vara hemma och mysa framför teven eller nåt ibland! Får man en bra balans på det hela så tror jag att det känns bra, även för den som är hemmaförälder! Om du vet med dig att du kommer ut för lite, så försök att ta dig ork och hitta på något emellanåt

jag tycker det viktigaste är att man kommer överrens om vad som är ok för bägge. Min sambo tränar rätt mycket nu för att han vill komma med i landslaget. Det betyder att han vill lägga mycket krut på att vara på de specifika träningspass han har med sitt lag. Och det är ok så länge som jag får tid att göra mina aktiviteter andra dagar då han inte har kvällsaktiviteter. Är det så att jag har haft en jättejobbig dag eller natt, då får han antingen skippa träningen (vilket han helst inte vill) eller helt enkelt flexa ut från jobbet tidigare för att avlasta mig mer innan han drar igen.
Så länge han respekterar att jag behöver avlastning så är det ingen fara. Men om jag inte skulle få tid att vara iväg själv ibland, då skulle jag inte acceptera att han fick göra vad han ville. Allt i en relation bygger ju på att man kompromissar och samarbetar.

Har du pratat med din sambo om detta? Kanske förstår han inte hur jobbigt du tycker det är ifall du inte sagt det rakt ut. Föreslå kanske att ni kan kompromissa om att vissa dagar kan han få sticka iväg ifall han är hemma andra dagar och låter dig göra roliga saker, och att ni är hemma tillsammans andra kvällar och umgås med ert/era barn.

Flera kloka tankar ovan tycker jag!

Vill tillägga att jag tycker att även du ska unna dig lite nöjen (ibland kan de vara av det enklare slaget - behöver ju inte vara krogen jämnt). Då kan du också få ha tankarna på lite annat, samtidigt som han får fokusera på barn o hem. Det kommer hem en gladare mamma samtidigt som pappa får lite bättre insyn i er vardag.

Vi har hittat en jättebra fördelning för just oss. Just nu tar jag huvudansvar för barn och hem, när jag sen jobbar gör han det. Vi får båda roa oss på egen hand emellanåt och ordnar barnvakt så att vi kommer iväg tillsammans ibland. Den som jobbar försöker ta över huvudansvaret för barnen när den kommer hem så att den andre får lite "luft". Men huvudsakligen försöker vi göra saker tillsammans alla fyra, det är vardagslyx för oss!