Jag hade också värkar som bara gick upp och ner konstant, kan inte säga under hur lång tid men ungefär en evighet! Jag var helt slut, hade fått en eda men den effekten avtog efter ett tag. Hur jag klarade av det? Tja det gjorde jag inte. Eller, jag hade ju inget val. Men jag bad upprepade gånger om att de skulle skjuta mig och talade om för dom att detta aldrig skulle gå. Ingen lyssnade. Jag försökte krypa ur skinnet. Det gick inte. Till slut, mest vid slutet, så övergick jag till att bröla som ett sjukt djur.
Men det jag tyckte var värst, var inte värkarna i sig utan att ingen lyssnade på mig. Jag ansåg i mitt tillstånd att något var fel och att de kunde göra något åt det, men ingen tog notis om vad jag sa. Jag kände mig utelämnad och överkörd och förstod ingenting som förstföderska. Om det nu var så, att det inte gick att göra något åt, (kolla edan, mixtra med värkdroppet... inte vet jag) så hade jag nöjt mig med att få det förklarat.