bra/daligt ung mamma

Precis! Förstår inte riktigt det resonemanget att man ska skaffa karriär o allt det innan man planerar barn. Allt man det man ska göra innan kan man väl göra efter?

Är 19 år (snart 20) och har en dotter på drygt 4 månader.

Positivt

Kroppen återhämtar sig och läker snabbare
Barnet får ha sina föräldrar unga och i livet längre
När barnen flyttar hemifrån är du inte gammal och kan fortfarande gör allt du vill

Negativt

Ekonomin (behöver såklart inte vara så)?
Det enda jag kan komma på:S Jag finner inget negativt med att vara ung iaf:)

Ung mamma har sina för & nackdelar. Jag fick barn som 19 åring vilket inte alltid var så lätt när ingen annan i bekantskaps kretsen hade blev rätt ensam. Jag hade heller inte lika mycket tålamod då men å andra sidan fick sonen rätta sig efter mig & inte jag honom däremot så klara kroppen av det mycket bättre. SKa jag vara riktigt ärlig tror jag att den perfekta åldern att skaffa barn på är mellan 25-30. Skaffar man första barnet efter 30 blir man nog mer nojjig.
Risken är att om man skaffar barn förtidigt är nog risken större att man som föräldrar inte kommer hålla ihop. Nu är detta enbart från egna erfarenheter & inte något som man skall ta åt sig för. Jag har på äldre dar skaffat två barn till vid 33 & 35 års ålder & känner att kroppen inte riktigt hänger med. Men då fick jag å andra sidan problem med att bli gravid så det var inte sjäv valt att få barn vid den åldern.

Det viktigaste är att man gör som man vill själv & inte vad andra tycker. Får man barn tidigt ska man räkna in att man kan få ta hela lasset själv lite elakt kanske mot alla pappor som faktiskt tar sitt ansvar men det finns så många som inte gör det. Då kan det vara bra att veta att man har en mamma eller liknade som kan ställa upp med avlastning ibland.

Jag var 23 när jag fick min son och tycker det är helt perfekt =) Fördelar:
* Lättare att bli gravid som yngre, mindre risk för komplikationer. Mindre risk att barnet föds med något handikapp.
* Kul för barnet att ha en ung fräsch förälder. Jag har själv äldre föräldrar och tycker det är tråkigt. Nu när jag är vuxen är de över pensionsåldern och orkar inte vara barnvakt eller knappt leka med min son p.g.a. krämpor.

Huvudsaken är att man har en plan för att kunna försörja barnet. Nackdelen för min son är att vi har sämre ekonomi än vi säkert skulle haft som 35-åriga föräldrar. Vi bor i hyreslägenhet och måste nog göra det närmaste 5 åren iaf eftersom vi måste studera. Men jobb har vi =)

Självklart är det väldigt individuellt när man känner sej redo att skaffa barn, och det är svårt att säga något generellt om det är bättre att vara ung eller gammal. Lagom är väl kanske bäst,vad som nu är lagom....?

Jag var 33 och 37 när jag fick mina barn, alltså en "gammal mamma" och min sambo är 2 år äldre. Det var väl inte direkt ett aktivt val att vänta så länge utan det var så det blev då jag helt enkelt inte träffat nån jag ville ha barn med tidigare.

Det jag tycker har varit bra med att få barn sent är att jag hunnit med en del, och då menar jag inte bara att festa och resa,det finns så mycket mer. Jag har hunnit bo för mig själv, gjort precis det jag velat när jag haft lust, varit riktigt ego och bara haft mig själv att ansvara för. Haft flera olika förhållanden,hunnit bli hyfsat säker på vem jag är själv och vad det är jag vill.
Jag hade hunnit utbilda mig i lugn och ro, skaffat en stabil ekonomisk grund innan barnen kom vilket gör livet bra mycket enklare, det handlar inte bara om att kunna skaffa sig prylar för det har jag inget större behov av. Jag kunde vara hemma länge med barnen och jobba halv- och deltid ganska länge då vi hade en bra ekonomi.
Att ha det kärvt ekonomiskt kan tära på det bästa förhållande hur mycket man än älskar varandra. Småbarnsåren kan i sig vara ganska tärande med lite sömn, lite tid för varandra då barnen givetvis måste komma i första hand.

Håller delvis med det en del skrivit om mor och farföräldrar att de inte riktigt orkar med på samma sätt. Eftersom min mamma var 31 när jag föddes så gick hon i pension strax efter att jag fått mitt första barn. Hon var dock en pigg pensionär och framför allt har hon haft TID för sina barnbarn. Hon är en mycket älskad mormor som alltid finns till hands för dem. Hon tycker själv att hon har kommit mycket närmare mina barn än mina syskons, för när de föddes hade hon inte lika mycket tid.
Många av mina kompisar som fick barn som yngre har beklagat sig över sina föräldrar som varit mitt uppe i sina karriärer eller kanske skilda med nya förhållanden, och inte alls haft samma tid och intresse för sina barnbarn.

En nackdel med att vara lite äldre förälder är ju förstås den att barnen kanske inte får ha kvar sina mor och farföräldrarna så länge. Men å andra sidan får man aldrig några garantier för sånt.

Jag tror också som nån skrev att man inte oroar sig lika mycket när man är yngre att man kanske är coolare, och möjligtvis är yngre föräldrar piggare men det är ju också väldigt individuellt.
Dela intressen med sina barn tror jag man kan göra oavsett ålder, och jag vet att mina barn inte tycker det är nån större skillnad på oss och kompisars föräldrar som är yngre.
Det finns nog för- och nackdelar både med att vara ung och gammal förälder, jag tror att var och en är den bästa föräldern för sina barn oavsett åldern.