hemma med barnen länge, eller barnen hemma länge

jo det tycker jag ur flera aspekter....både för barnen faktiskt på kort och lång sikt, men även för mamman o jämnställdheten...på kort och lång sikt :)

kan du förklara?

förklara vad?

Jag tycker det är vikigt att barnen är hemma tills de är 3 år, för att de lättare kan hantera stress och separation efter den åldern. Dessutom är immunförsvaret klart.

Det finns så många artiklar om att det faktiskt inte är bra för framtiden med tidigt dagis, att det leder till ungdomars psykiska ohälsa mm, så ja gkan inte bortse från det. Ser människor som andra primater och där behöver ungarna sin mamma(en vårdnadshavare) och det förstår alla.

Sen tycker jag det är viktigt med dagis också, när åldern är mogen, och det anser jag att den är vid 3, helst 4år.

Men jag skulle inte få för mig att jobba heltid och ha barnen långa dagar på dagis eller fritids heller, inte som min levnadssituation ser ut nu, där vi i familjen har de ekonomiska förutsättningarna.

Mandelblomma

Jag tror inte att kvinnor har tråkigare jobb än män, många män hatar sina jobb.

Om orsaken är att mammorna inte trivs på sina jobb tycker jag det är ok, då det gynnar barnen att vara hemma tills de blir 3 år.

Jag tycker att vårdnadsbidraget skulle vara i alla kommuner och med lite morötter så att fler män tog det. Det viktigaste är att fler barn kunde vara hemma lite längre. Börjar de när de är 3år, så hinner de med dagis de med, bara det att de får en lugnare start när hjärnan är så outvecklad och egentligen inte klarar så många relationer och stress.

Idelaet hade varit att jag och mannen jobbat 50% var, men det fungerar inte i vår familk, och det viktigaste för oss är att dagisdbueten inte ska vara i bebisstadiet när barnen inte ens kan prata och knappt gå, utan att vi kan vänta tills 3.

Vi vill slippa den fruktansvärda vardagsstress som det skrivs om i tidningarna. Vi vill inte vara en av dem som gör som de flesta och pratar 7 minuter om dagen med våra barn, vi vill inte att de ska träffa betald personal oftare än de träffar oss och får vara i sin hemmiljö. Det är det som är absolut bäst för våra barn.

Mandelblomma

Jag tror inte att få erkänner att de har tråkiga jobb, det hrö jag ganska ofta..... men däremot tillåter få sig att ta sig råd att vara hemma länge, det är ju inte samma liv som när båda jobbar heltid. Man får prioritera, lyxvaror eller tid med barnen. Så får man se vad man tycke rär viktigast, de som kan välja.

Jag hade ett tråkigt jobb, men jag tror inte alls att det är tråkigt att jobba på rätt ställe. Så visst är det skönt för mig att inte jobba där nu. Men jag tror ändå att jag varit hemma några år och gett dem till barnen, även om jag skulle älskat mitt jobb. Man jobbar ju tills man är 65, och då känns det inte som något problem för mig att vara hemma några år för att ge barnen en bra och trygg start.

jag vill inte att mina ska vara på dagis före tre års ålder.de kommer få en hård tid senare när skola och allt börjar endå.tidiga mornar,jäkt,stress.jag vill vara med dom när de är små.jag har skaffat barn för att jag vill ta hand om dom.inte för att någon annan ska det.jag ser gärna ett vårdnads bidrag.sen skiter jag fullständigt i om det är en mamma el pappa hemma.alla familjer måste vara kapabla att välja själva.tänk små ett åringar som tvingas upp i arla stund och kommer hem sent på em.hemskt enligt mig.men alla gör ju som de tycker och har samvete för.

7barns mamman skrev 2009-03-28 16:39:18 följande:

fast min efarnehet är väl att små ett åringarn är de som tvingar upp mamma o pappa i tidig arla morgonstund ;)

Jag har också valt att vara hemma med min son. Kommer evt börja dagis när han är tre. Först och främst är det för sonens skull då jag är övertygad om att de flesta barn har det bäst hemma de första åren, men jag sticker inte under stol med att det är skönt med en paus. Jag har haft ett intensivt tempo innan jag fick barn med utbildning och "karriär" och ser dessa år som en lungn period i enkelhet. Min man arbetar inte Sverige och har inte möjlighet till längre föräldraledighet. Hade han arbetat här är jag säker på att han gärna hade varit hemma även längre perioder.

Jag är hemma med barnen för att jag vill vara med dom. Jag vill inte sätta dom i förskola/dagmamma när dom är så små som 1-2 år. Jag tycker det är för tidigt, dom kan ju inte prata ordentligt eller göra sig förstådda ordentligt.
Jag vill vara den primära vuxna (tillsammans med maken naturligtvis, bäst jag tillägger det ) som är där för dom, plåstrar om skavsåren, läser, leker, tar hand om. Tryggheten.
Jag kan inte se något negativt i att dom får vara hemma så länge som möjligt med mig.

Hade vi haft ekonomisk möjlighet till det hade jag hemskolat barnen också.

Jag kommer vara hemma på vårdnadsbidrag om ett halvår, men det hade ju inte skadat om det hade varit högre.

Att barnen får vara hemma är viktigast för oss. Jag har varit mest hemma och det passar mig egentligen inte. Ett tag jobbade jag tre dagar i veckan och pappan fyra, det var bäst.
Vi har prioriterat hårt för att det ska gå. Nu blir det inte fler barn. Jag är trött på att vara fattig.

Min dotter ska börja dagis när hon är 19 månader... Detta efter tio månader hemma med mig och nio månader med sin pappa. Jag hade gärna sett att hon var hemma åtminstone tills dess hon var två år, men vi har tyvärr inte den ekonomin. Och detta trots att vi lever utan lyxvanor (bor i en liten hyrestvåa), men jag är stolt över att vi delat lika på föräldraledigheten och att hon har fått en lika stor bit av oss var. Det har lett till mycket gott i relationen också ett betydligt större delat ansvar kring dotterns väl och ve.

Självklart är jag hemma länge främst för min sons skull, men även för min egen, det finns inget jobb i hela världen som skulle kunna mäta sig med att få vara tillsammans med min son hela dagarna.

Vi tycker att det viktigaste är att barnen får vara hemma - och sen har vi delat på ledigheterna. Men visst har det varit skönt att få vara ledig o göra något helt annat, efter snart 20 år i ett stressigt förvärvsarbete.