Någon som ångrat sitt planerade snitt?

Jag är nyfiken på om det finns de som ångrat att de genomgick ett planerat snitt? Då menar jag förstås de som har genomgått snitt av egen önskan pga rädsla!

Oftast i trådar om förlossningsrädsla finns det många som pushar för en vaginal födsel av olika anledningar, en av dem är känslan av att övervinna sin rädsla.

Min teori är att man blir lika nöjd oavsett vilket sätt man väljer (vilket iofs också bekräftats av medicinska studier), men jag vill veta hur era tankar går efteråt! Var det himmelriket? Ångrar ni er att ni fegade ur? Drabbades ni av depression? Tell me all!

Ps. Jag vet att det finns de som själva valt snitt av andra anledningar än rädsla, ni får också jättegärna svara, så länge snittet var eget val!