Rädd – för smärta men mest för att tvingas visa sig så naken

Skönt att läsa att man inte är ensam om den rädslan av att visa upp sidor av en som man knappt vet själv. har oxå bara gjort gynundersökning vid cellprov. Gillar verkligen inte tanken på att va så avklädd o utsatt inför främmande människor.

Jag ska fortsätta läsa här för jag vill höra det ni säger ni som redan upplevt det hela.

Det var i alla fall för mig som så, att jag i början av förlossningen försökte vara lite anständig och inte visa mig naken. men allt eftersom förlossning fortgick ökade förnedringen och till slut var den total. Bara att ge upp. Ppå slutet kändes det helt naturligt.

Smart idé att ha linne och kjol, jag hade själv sjukhusrocken, vilket också fungerade
bra om man föder knästående i sängen.

Skriv i födelseplanen att du är mån om att vara skyld så gott det går så ser säkert personalen till att vara extra tillmötesgående när det gäller det. Det är ju ER förlossning, det ska vara bra för er och som ni vill ha det. Jag tyckte sjukhuspersonalen var fantastisk med att lyssna på alla mina krav och ideér under förlossningen.

Jag känner igen mig i rädslorna kring förlossningen.
Jag har fött två barn och det här med nakenhet och smärta, tappa kontrollen över sig själv, skrämde mig jättemycket. Hade nästan lite ångest bara jag tänkte på det. Men hur det än var så när det väl var dags, så hade jag en rock på mig, och när allt satte fart så försvann mina tankar kring nakenhet. Jag fick den bedövningen jag ville ha, och visst det gör ju ändå ont, men man klarar det. Det är som att kroppen går in i något speciellt tillstånd och man bara tar sig igenom det.
När jag fick mitt andra barn, så hann jag inte få någon bedövning,men även där så fanns inte mina tankar på min egen kropp och nakenhet. Det bara försvann. Jag var så fokuserad på annat istället.
Vet inte om du känner dig lite mer lugnad, men jag har varit extremt rädd inför förlossningar och det gick bra ändå! Jag är väldigt pryd av mig och det har alltid varit jättejobbigt att gå till gyn när man ska ligga där och bli undersökt. Jag hade tankar kring det här innan förlossningen att jag skulle dö av skam om jag var tvungen att ligga där naken och tappa kontrollen. Skrika som en galning eller att bajsa mm. Men jag gjorde det ena och det andra men jag dog inte av skam, det där jobbiga känslorna försvann när jag låg där.
Jag önskar dig allt gott och du ska se att du grejjar det här!

tack pysselmamman för ditt inlägg. jag längtar tills jag har passerat förlossning o kan säga samma sak.
Jag är en grubblare så jag hinner tyvärr fundera väldigt mycket över det här.

Jag vill ligga på bb nu o ha bebis hos mig o att allt har gått bra o vi alla mår bra. Denna oro gör mig knäpp o vissa dagar vill jag bara låsa in mig.

Jag hade grym ångest att visa mina bröst för min familj när jag skulle amma. Själva förlossningen gjorde inte så mkt. Det kom naturligt. Men tiden efteråt.. Den var hemsk. Men det släppte fort! Tackar jag för.

lilla lime- jag förstår att du vill snabbspola tiden framåt. Jag ger dig en stor styrkekram och önskar dig all lycka till!

Det jag blivit lite orolig för var något min sambo nämnde när diskussionen kommit upp. Han är från Australien och där har det inte varit så vanligt att sambon finns med i förlossningsrummet. Det är "women´s business" . Han hade även pratat med sin mamma om det som sa att "nej där inne har män ingenting att göra". Innan jag blev gravid sa han alltid att han skulle sitta nere på puben och vänta tills det var klart, vilket jag protesterat mot såklart.
Nu när jag är gravid har han lovat att han självklart ska vara med, han vet att det är jätteviktigt för mig. Och jag har försökt berätta att det är väldigt speciellt även för partnen.
Men ibland har han nämnt att han är rädd för att han aldrig mer kommer se likadant på mig "där nere", att han liksom senare skulle ha svårt att bli tänd av mig för att han sett förlossningen. Och NEJ han är inte ytlig, världens sötaste och snällaste, men han har nämnt det här på ett blygt sätt, och jag tror faktiskt han är rädd för det här.
Jag har också blivit lite rädd, tänk om han inte ser på mig på samma sätt? Är det vanligt att killen blir "avtänd" för att de sett en bebis komma ut där nere och man bajsat o kissat på sig, massa blod o sånt? Är det därför mångas sexliv inte är som innan?

Det kan man ju enkelt lösa genom att han stannar "uppe hos dig", aldrig går ner och "tittar efter" utan stannar utifrån ditt perspektiv, stöttar dig bakom dig, men din kropp mot hans som stöd.

TS - har inte läst hela tråden helnoga och jag förstår verkligen din oro.... nu är det ju så länge sen din tråd startade att jag lite undrar hur långt du har kvar, eller om det är avklarat??

Jag känner samma sak som du, och jag hatar verkligen alla dessa "tröstande" ord om att man inte kommer att bry sig när man är där, och att allt kommer att gå så bra så.
Vad händer då om jag helt enkelt litar på att det blir så, skiter i att ta tag i mina rädslor, "för alla har ju sagt att jag inte kommer att bry mig när jag är där, för DE gjorde ju inte det" - och sen ligger jag där och faktiskt bryr mig, eller det blir en mardrömsupplevelse för mig och INGEN tog min rädsla eller oro på allvar.
För alla bara säger att "det kommer gå så bra så" och "allt är förlåtet när knyttet är ute". Vad händer om det INTE blir så?

Jag oroade mig oxà över det, är även jag väldigt pryd. När jag födde barn var det dock det sista jag tänkte pà. Var helt upp i att hantera smärtan att jag inte hade tid att oroa mig för varken det eller att spricka som var min andra rädsla. Jag gick totalt in i min egen värd.

emelyaus-
Jag kan också hålla med Majsan G.
Din sambo kan vara med under hela förlossningen uppe vid din huvudända och stötta dig.
Det är faktiskt många som inte vill eller klarar av att ha mannen nere vid fotänden. Antingen för att det känns olustigt för mamman som föder eller för att mannen själv är känslig för blod och blir svimfärdig.
Prata lite kring det och gör något som känns bra för er båda.
Du tycker det känns viktigt att han finns där med dig och det kan han vara utan att behöva se på vid utdrivningsfasen, när barnet kommer.
Vad bra att han kan sätta ord på sina känslor. Det är nog många blivande pappor som kanske inte vågar säga att det här skrämmer dom, för att det förväntas av dom att vara med på en förlossning.
Jag önskar er lycka till!