Vad är era förlossningminnen?

Uhm jag kanske inte är rätt att svara på det egentligen, vi har haft sjuk tur :P

1a: Va inne 8 timmar från att vattnet gick till att bebisen kom
2a: Va inne 45 minuter TOTALT (Inkl det där jävla väntrummet)
3e: Va inne fyra timmar eftersom vi ville vara inne i god tid (Läs 2a). Frugan krystverkade i 2 minuter sen va ungen ute..

Inga bedövningar utom lustgas användes på 2a o 3e födsel..
Jobbigaste tycker jag i alla fall, måste varit att man känner att man inte kan bidra med så mycket.. Frugan ligger och har ont och en annan rullar tummarna typ..

Har ingenting egentligen som någon kunde ha berättat. med 1a barnet så läste frugan på en jävla massa inför förlossningen så det täckte upp typ, allt..
Lycka till! =)

Min sambo väntade tvillingar och hade fått klartecken för en igångsättning. Var uppe och åt Lunch med henne innan jag gick ner till arbetet på Patologen(Arbetar på lassarettet i helsingborg), 15 minuter efter det att jag lämnat henne så ringde Charlotte och meddeladade att Vattnet hade gått. Vattnet gick kl 12 och barnen kom till världen 0430 dagen därpå. Minns bara att alla dessa timmar kändes som en bråkdel och att allt hade bara rusat fram, liksom som om något hade spolat fram det hela. Barnmorskorna/Undersköterskorna gör ett fantastiskt arbetet, erbjuder allt från massage till bad med levande ljus och lugn musik, tyvärr dock inte för pappan .

Det ända jag önskade att någon hade berätta var det att barnen skulle äta varannan timme dom första dygnen, både jag och Charlotte blev helt svimmfärdiga när vi helt plötslig insåg att ingen av oss skulle få någon som helst sömn dom kommande dygnen. Vi skulle hålla reda på mängden mat, kiss/bajs och klockslagen var livsvikktiga.

Men i det hela så gick allt över förväntan.

Ett minne är väl att godiset, drickan och maten vi köpte med oss var rätt meningslöst eftersom det inte blev direkt tid för att käka nåt

Det kan kan tycka var att all info innan gick ut på att "det kommer ta 24h, räkna med det" vilket kan bli rätt missvisande. Vi har inne i drygt 5.

Sen var det inte så mycket snack om att saker kanske inte blir riktigt som det är tänkt alla gånger heller. Och det gick inte helt OK för oss.

Max 5 sek efter att dottern hade tittat ut tänkte jag "Vafan är det där? Så ska inte en navelsträng se ut". Hon hade navelsträngsbråck, omphalocele, så det de bar iväg henne till ett annat rum. Jag följde med men pallade inte att vara kvar där. Efter ett tag kommer en läkare och säger att de har hittat andra fel. Så istället för att "sväva på moln" så hamnade man "ner i källaren". Efter ca 3-4h (3-tiden på natten) fick vi in henne till oss ett tag. På morgonen efter bar det av till Akademiska. Första operationen var vid midnatt när hon var 1 dygn.

Vi var i Uppsala i 9 dygn och sova var inte ens något man kunde stava till. Först låg hon på neonatalintensiven och när vi fick ett samvårdsrum så skulle hon ha 2ml mat i en spruta varannan timme, blöjor skulle vägas, det skulle antecknas, det blev stopp i droppet mm.

Så, lite mer info om att alla förlossningar inte tar 24h och går perfekt (eller okej, själva förlossningen gick bra för oss) skulle nog ha varit bra.

PS: Efter 3 operationer så mår dottern finemang och hon fyller 2 i sommar.

Dofilus:

Det behöver inte vara så dramatiskt för att man skall se livet passera revy!
Våran första var en jobbig 3-dagars övning. Det slutade med sugklocka och ett brutet nyckelben. Väldigt jobbigt att se läkaren dra ut den lille och sedan springa iväg till ett annat rum utan att tala om vare sig om det är OK eller vad det blev. Det gick bra och vi blev utskrivna efter bara några dagar och Ludvig är nu 3 år utan några som helst tecken på en dramatisk förlossning.

Till TS. Det jag minns starkast är fakstiskt hur svag min fru var efteråt. Själva förlossningen är man i bästa fall en åskådare till. Barnmorskor och undersköterskorna är otroligt förtroendeingivande och kompetenta. Jag kände mig helt trygg med att de skulle fixa det, själv kunde jag inget göra mer än "hålla handen", vilket tydligen var allt min fru behövde från mig! Men efteråt blev det riktigt jobbigt. Min fru kunde inte gå på ett par dagar och var ordentligt svag under flera veckor. Till på köpet var jag inte alls beredd på mina egna känslor när pappadagarna var slut och jag tvingades lämna dem ensamma för att jobba!

Hej,

Tyvärr hade vi inte kanske den roligaste.
Åkte in på rutin kontroll på +20 dagen. då beslutade BM att det skulle sättas igång.. jaha, hem efter väska och lite mat.
sedan väntade vi i 26 timmar.... men öppnades inte mer än 5 cm. Då blev det kejsarsnitt och bebis kom ut efter 20 min... skrikande å vacker.
Efter ca 5 min i operations salen tillsammans med fru och barn började frun få svimminigstendenser.
BM körde ut mig och lilla dottern i ett vil rum.... vi satt där i 45 min och fick inte veta något. Var skiträdd och kunde inte känna något för barnet just då.
1 timme senare fick jag hälsa på frun nere på Intensiven.
Idag mår alla bra och vi blev bra omhändertagna... men det är lite jobbigt pga att man inte har en aning vad som skall hända och det är nästan omöjligt att förbereda sig

Den singulärt häftigaste sak jag någonsin upplevt. Detta mod och denna styrka som mina döttrars mamma visade (faller på knä för er kvinnor). När min första dotter föddes så upplevde jag den starkaste känsla av kärlek jag någonsin känt. Hon föddes i sätesställning, jag stod vid huvudändan och stöttade med att få diverse av mina kroppsdelar krossade ;), och när jag såg lilla Novas rumpa titta ut där nere så fick jag nog världens fånigaste leende på läpparna och kände enbart total lycka och kärlek......

Kommer tyvärr nästan bara ihåg maktlösheten jag kände då (igångsättning) Och skräcken när hjärtljuden gick ner på noll och det blev ur akut kjejsar snitt. Och hur jag grät av glädje och chock i flera timmar efteråt innan mamman vaknade upp ur narkosen och det. Fy fan det var det mest otroliga men hemskaste jag varit med om. Parveln är nu 3.5 år och bor tyvärr hos sin mamma.

Men den känslan man får när man ser det lilla barnet är helt otrolig och jag kan då inte beskriva det vare sig med text eller ord hur underbart det känns

De va Rock and Roll ...

lisa hade värkar natten före.. och allt va packat och klart ...
gick 6 dagar över tiden och vi sa att de tar den tid de tar...
min tjej är en rätt hårt och tuff tjej så hon sa inte så mycket men jag såg att hon hade ont... men vid 22 tid då sa hon att nu är de på tiden att vi ska nog ringa .
så jag hade bestämt att jag skulle vara Tok cool och lung under de här ,, vi börja åka mot mora i från rättvik och halvvägs så skriker hon till .. och DÅ fick jag nog en Pluls på 300 ett par sec .. haha . kastar ner växel och kör vidar .. kommer in till mora vid 22.30 och 05.05 kom ebba ut .. nu till de Sjukaste jag minns inte så mycket under den här tiden jag håll mig väldit lung och håll lisas hand och kolla hur dom hade svetsat i hop sängen som hon låg på för att hålla mig lung :p ... lisa va jätte lung hon också .. va kanon .. och jag fick till och med Prova lustgasen och säger de .. efter 30 sec kändes som en Slägga i huvet och 30 sec sen borta .. hhaha
vi hade nog en kanon förlosning .. nu har ebba 2 tänder och är lika underbara som den dagen jag såg för fösta gången ..
jo juste Navelsträngen va Seg som Tusan ... jag va säker nerriv eller något (vänsterhänt) men de va Svårt ... haha Lycka till nu !!!

Ja det var väl inte den bästa upplevelsen percis:( börja med att jag kom dit vid 0530 satt i väntrummet, sen vid ca 0800 kom min och mammans gemensamma kompis till mig och sa att jag va tvungen att gå annars skulle personalen skicka vakterna på mig:/ snacka om att man kände sig som en kriminell.... och det enda jag gjorde va att sitta i väntrummet X_x.... men nu är han till världen iaf :) en son kl 1440 13/6-09 4160g 53cm