Fråga inför ev. framtida förlossning

Jag har hört att det är 2% som råkar ut för sfinkter ruptur, eller var det TOTAL SF?

Hur som helst tycker jag att det verkar vara fler som råkar ut för det numera, eller är vi bara duktigare att prata om det? När jag födde barn för flera år sedan så pratade ingen om det och jag hittade ingen som helst info på nätet om det heller. Nu är väl infobiten rätt dålig fortfarande, man känner sig väldigt ensam och utlämnad efteråt, men det verkar vara fler som ventilerar detta.

Jag är inte heller gravid, men oroar mig inför eventuella framtida förlossningar. Jag funderar på att boka ett besök hos BM för att kolla hur ärren ser ut nu, jag har inte kollat något sedan jag var på efterkontrollen på specialistmvc.

Novianova:
Ja, jag fick väldigt dålig info på förlossningen och BB. Jag fick veta mest här på familjeliv. Det var skönt att se att man inte var ensam. Efterkontrollerna har det varit lite bättre info på, men man vill ju helst veta i början då man inte förstår riktigt.
Jag undrar också om det blivit mer vanligt, men det kanske bara är så att vi pratar mer om det nu.

Fling:
Jag ville inte heller föda med kejsarsnitt. Jag har ändrat mig nu när jag blivit gravid. Inget känns som ett bra alternativ, men nu känns det ändå som jag tar det säkra före det osäkra. Till slut tror jag att du kommer komma fram till rätt beslut för dig, men du behöver inte stressa fram ett beslut. Det mognar nog fram, det gjorde det iaf för mig.

Jag födde för bara ett år sen. Jag tycker jag blev gravid alldeles för fort, vi hade inte alls planerat det och vi använde kondom så det har varit jobbigt ett tag, men nu känns det bättre.
Jag har problem i.o.m. att jag inte kan hålla mig när jag är lös i magen och så kliar det fortfarande extremt. Börjar fundera på om jag har framfall. Ska diskutera det med min bm nästa gång vi träffas tror jag.

Har du några problem? Det var ett halvår sen du födde väl?

Plutten82;
mmm... man kommer nog underfund med vad som känns rätt när det väl är dags, om inte innan =)
Skönt att du kommit underfund med vad som är rätt för dig!
Förstår att du känner att det var tidigt med en ny graviditet... Men huvudsaken är att det känns bra nu! Grattis förresten till det nya lilla livet i magen =) Syskonen kommer ha mycket skoj ihop ;)
Känner precis igen mig med dina problem! Och det här med att det kliar. Jag blir TOKIG ibland... Satan vad det kliar... Och man kan ju inte klia ordentligt liksom, då gör det ju ont =( Håller på att mista förståndet ibland känns det som!
Som sagt; svårt att hålla sig ibland (dock ingen olycka än, som tur är), kliar, sträcker i skinnet känns det som, svårt att sitta på hårt underlag, läcker ibland när jag tex promenerar fort och länge... Har fortfarande inte vågat ha samlag än.. (förlåt om det blev för mycket info nu...)
Så ser det ut för mig =) Tycker lite synd om oss allt!!

Novianova;
I en av de broschyrer jag fick på bb stod det också om de här två procenten.. Känner också att det känns som det är fler som råkar ut för det dock. Tycker du gör helt rätt i att boka en ny tid hos bm! Skönt att få höra hur det ser ut "där nere" liksom, om allt är som det ska..
Ska tillbaka till spec. om ca. 3 månader då läkaren inte tyckte jag hade ordentligt knip... Surt.... I värsta fall sa läkaren att jag blir remitterad till Linköping där de mäter knipeffekten med något slags instrument. Vet inte hur man går vidare sen, men hoppas inte man behöver opereras om eller något =(
Fast iof.. Man vill ju bli sig själv igen....

Jag känner att jag inte har fått någon uppföljning, jag har varit på ett återbesök på specialistMVC och då hade jag inget knip alls "där bak", men jag har inte kollats mer sen dess...

Jag kan råka ut för sk urgency, altså att jag blir akut toanödig och måste springa DIREKT annars känns det som om jag ska göra på mig, men jag har aldrig råkat ut för att jag inte har kunnat hålla mig, men känslan av att förlora kontrollen är hemsk.

Jag fick yttre press på min första förlossning och har även hört andra som fått det på sina första. Sprack inte sådär jättemycket och hade inte uppfattat att den yttre pressen skulle vara olämplig. Men så kanske det kan vara.

Hej!
Jag fick SF-ruptur grad 3 + djup vaginalruptur augusti 2006 när mitt första barn föddes. Fick ingen bra förklaring till varför. Det var inte bråttom, ingen sugklocka eller andra hjälpmedel men det första BM sa när han kom ut var "oj nu hann jag inte med" så jag antar att det gick fort. Hur som helst så har det läkt bra och jag har inga besvär idag.

Jag är gravid nu igen och har BF 7:e April. Funderade mycket och pratade mycket med min BM om kommande förlossning innan jag bestämde mig för att jag vill ha ett kejsarsnitt. Känns inte jätteroligt hade hellre fött vaginalt men de säger att det är ungefär 50% chans att man spricker i det gamla såret och det kan bli svårt att laga lika bra en gång till, så jag vågar inte ta chansen kan man verkligen ha turen att läka lika bra två gånger?

Tycker att det känns läskigt med snitt och önskar att man kunde backa tiden och göra om första förlossningen så hade man inte behövt sitta här och fundera och fundera...
Men men nu är det som det är och det var inga som helst problem att få ett  snitt beviljat. Det måste ju också visa på att de vet riskerna med en ny vaginal förlossning efter denna skada. Känns ändå bra att det är bokat, 1:a April är det dags  

Har en väninnna som med barn nr 1 fick en total SR och opererades i 4 timmar efter det. Hon har efter det fött 3 barn vaginalt och inte gått sönder något alls. Alla dessa tre är födda knästående, hennes BM när hon fick barn nr 2 ansåg att detta var bästa ställningen om man inte vil gå sönder. Detta finns det säkert olika åsikter om men det fungerade för henne. Hon har i dag inga problem efter sin SR. Men detta är säkert väldigt individuellt.

Jag fick en total sr grad 3 vid min förlossning och fick yttre press samt blev klippt.

Angående att 2 % får sfinkterruptur så luras statistiken lite. Den räknas nämligen på alla förlossningar, men tittar man bara på förstföderskor så är det hela 10 % som får sfinkterruptur! Min teori är att sjukvården vill mörka hur många det faktiskt är som drabbas av detta för att undvika krav på snitt.

Jag har blivit rekommenderad snitt när det blir dags för syskon.

Novianova;
underligt att du inte fått någon tid för återbesök till spec. Ring dit och begär ny tid tycker jag, eftersom knipet inte var så bra sist...

En liten krigare;
så skönt att höra att du inte har några besvär idag! Nä, snitt är ju inte det ultimata, men i ditt fall skulle jag inte heller chansa.. Det här med att man själv kan välja när förra förlossningen gick som den gick är ju jättebra, men som du skriver; man funderar och funderar. Nackdelar? Fördelar? Om det går si, om det går så osv.... Ibland skulle det vara skönt om någon bestämde åt en och sa "så här gör vi" Inte alltid kul att ta besluten själv.
Men lycka till med den lille/lilla i magen!!! =)

Inez matte;
underbart att det kan gå bra, särskilt efter att ha opererats så länge.. Måste varit en väldigt stor bristning. Men jättekul att höra att det kan gå så väl efter =)

Phenelia;
åh fasen, 10%! Tro fasen de inte vill att den siffran ska komma fram i ljuset...
Hade aldrig hört talas om sr innan jag fick min. På sjukhuset där jag födde fick jag väldigt bra information om sr på BB, men jag har förstått att så inte är fallet på många andra sjukhus. Egentligen skulle det väl vara bra om ens bm, innan förlossningen, kan gå igenom olika bristningar som är vanliga. (om man vill höra om det vill säga =)) Så man kan vara lite mentalt förberedd menar jag... Jag trodde i princip att man skulle knata hem dagen därpå och bara må prima! (lite överdrivet kanske) Det enda jag fick höra var att "det kommer gå så bra så" fast jag sa att jag var väldigt rädd för att brista.
Fast förvisso, vad ska de säga?

Fiiing: Det känns lite dumt eftersom det är fem år sen jag födde... Men nu börjar vi fundera på att sätta igång bebisverkstaden och man vill ju se till att man är okej när det är dags...

Jag var livrädd för att går sönder minsta lilla, därför blev jag väldigt ledsen efter förlossningen, eftertiden var så trist och egentligen när jag tänker efter så är nog ett snitt bäst på alla sätt för mig. Det tog över ett år för mig att bli bra fysiskt efter rupturen, och förhoppningsvis har man lite mer tur vid ett snitt även om det kan gå galet där med.

Hej!

Här är en till som fick SR utan hjälpmedel. Däremot gick krystningsfasen väldigt snabbt (vill minnas att det står 12 min i min journal) och jag har förstått det som att bm inte hann med (precis som ngn annan skrev här i tråden). Jag fick en partiell grad 3-SR och syddes av läkare under lokalbedövning. Hade aldrig så ont efteråt, men kunde känna tyngdkänsla i underlivet om jag gick mycket eller bar lite för tungt under första månaden. Var förstås livrädd för att gå på toaletten men det gick väldigt bra. Tror att jag kände mig helt återställd efter ett halvår.
Vad gäller risken för framtida inkontinens har jag uppfattat att man inte vet hur vi som blivit sydda idag (med dagens tekniker) kommer att klara oss. Bara att hålla tummarna!

Utöver SR:en tycker jag faktiskt att jag hade en drömförlossning, och redan samma kväll kände jag att jag skulle kunna göra om det. Efteråt har jag dock funderat över det här med kejsarsnitt och om man skulle våga föda vaginalt igen. Men jag vill verkligen inte snittas! Tänker också att det ju faktiskt finns saker som kunde gjorts bättre under förlossningen och med kunskapen om vad som hände sist borde det vara riktigt viktigt för bm att vara riktigt med och alert nästa gång. Då vet de ju att jag fått en SR och att första förlossningen hade ett ovanligt snabbt förlopp. Man har ju hört om barnmorskor som jobbat sig svettiga när de tryckt emot med händerna för att barnet inte ska komma ut för snabbt! En sån tänkte jag ha nästa gång!

Här är lite bra läsning, tycker jag:
"Perinealskydd vid förlossning" portal.omv.lu.se/publicfiles/samarbetsorgan/nordejordemodern/studentrapporter/MariaochCathrine.pdf

En bra tråd (tyckte jag):
www.alltforforaldrar.se/forumarchive/forums/viewArticles/13/1521672