Auris skrev 2009-03-04 20:02:21 följande:
Jag har inte lika tätt. 18 månader mellan min 1a och 2a. Första förlossningen var superjobbig, långdraget värkarbete, värksvaghet (inte för att jag tyckte värkarna var särskilt svaga), långt krystskede, slutade med klocka och barn som inte mådde helt bra först men hämtade sig snabbt. När jag var gravid med tvåan grät jag varje gång jag tänkte på förlossningen och var först helt inställd på att jag ville ha planerat snitt för jag ville inte uppleva detta en gång till. Jag fick tid hos en superbra aurorabarnmorska och efter att vi gått igenom första förlossningen, diskuterat vad jag var rädd för, hur stor risken var att det blev samma igen och vilka strategier vi skulle ha för att undvika det så vågade jag försöka med vaginal förlossning även med tvåan. I mitt fall var det rätt val för det blev en helt annan upplevelse med tvåan. Värkarna gjorde inte lika ont men förlossningen gick ändå mycket fortare framåt. Jag orkade vara med och andas mig igenom värkarna på ett helt annat sätt än med ettan. Delvis tror jag att det gick bättre för att jag var bättre förberedd med tvåan men mest handlade det nog om att jag var omföderska och att det helt enkelt var en mycket lättare förlossnig. Det är ju tack och lov inte samma förlossning man ska göra om utan chansen att tvåan går lättare är för de flesta väldigt stor.Så mitt råd är att du ska be att få remiss till auroramottagning så snart som möjligt. Om det sedan blir ett nytt försök till vaginal förlossning eller om det blir planerat snitt får du se men det viktigaste är att du får hjälp att bearbeta din första förlossning i god tid så att du slipper oroa dig för detta hela graviditeten.
Jag ska till bm på måndag o då ska jag säga att jag vill prata med någon.
För precis som du säger är förlossningar aldrig lika varandra, och jag vill inte få ett snitt bara av rädsla att inte fixa det...
