Men jag är rädd för att inte veta hur jag ska göra när bebin väl är hos oss!
Hur vet jag när han är hungrig? Hur vet jag om han har ont? Hur vet jag om han fryser? Hur vet man hur man ska hàlla?
Och för guds skull, hur ofta ska jag byta blöja!?
herregud! det känns som det var jag som hade skrivit! jag är inte heller ett dugg rädd för att föda.. men sen då???? hoppas du får bra svar. för jag vill oxå veta.
se till att du stannar pa sjukhuset sa länge som möjligt sa att dom kan lära dig!
Det där kommer som ett brav på posten när bejbisen väl kommit ut! Det är så sjukt hur man fungerar som mamma och jag har blivitt chockad bägge gångerna! Det finns bara en som förstår och känner sitt barn och det är mamma.. Det säger typ "klick" på förlossningen, sen sitter det.
Har man funderingar så finns ju alltid fl!
Men kan svara på dina frågor utifrån mitt barn.. Min gosse vrålar ilsket när han är hungrig, i början åt han varje halvtimme ca! Om han har ont tex i magen kniper han ihop sig drar upp benen och blir en liten boll. Jag sätter mitt finger i nacken på honom för att se om han är kall och fryser samma om han svettas, så lätt att veta när man tex är ute, varm nacke = varm bejbis (mormors tips).
Blöjan byter du när den är pissig.. 
Men det mesta kommer naturligt till dig, har du småsyskon har du ju fått övning därifrån, en mamma/mormor/farmor som du kan fråga saker av, sjukvårdsupplysningen finns alltid, bvc.. osv.
Ibland får man för mycket information så mitt råd till dig är att LYSSNA på vad din kropp och magkänslan säger åt dig! Det är det enda rådet man behöver få egentligen!
Grattis och lycka till!
Hejsan.. Det räcker inte bara genom att höra andras erfarenheter,läsa i böcker och ta in så mycket information som möjligt.. Dom första veckorna är upp till var och en att känna,de är ingen dans på röda rosor,barnet kanske har kolik..man vet inte hur man ska göra det kan vara vad som helst.. Jag trodde jag skulle känna som dom flesta..Lycklig och glädjefull,men de skiftade enormt och jag mådde nog jättedåligt i början, för jag inte visste exakt vad jag gjorde och den lille skrek ju konstant (hade kolik).. Men efter någon månad så lär man känna sin lilla plutt och man blir verkligen så lycklig som alla säger::Ddet är underbart man ska inte oroa sig för mycket för alla har varit i den situationen nångång. och när du ska byta blöja?ja du i början kommer du inte ens lukta när din bebis bajsat för avföringen stinker inte utan du får kolla i blöjan hela tiden..äshh inte lönt jag skriver du lär dig helt enkelt reflexmässigt..
Var också skiträdd för hur jag skulle klara att ta hand om det lilla livet. Tänkte att jag kanske skulle glömma bort att ge han mat, eller att jag ens hade honom och sedan komma på det och hitta honom död flera dagar senare..Hemska tankar..
Men, det är ju superlätt att ta hand om en bebis :)
Slöa omkring med ungen hemma och lär känna den, känn ingen press att springa omkring och aktivera dig eller hålla hemmet tipptopp, eller hålla på med massa METODER för att få ungen att göra ditten eller datten före alla andras barn...bara VAR med din bebis och följ magkänslan, så kommer allt att falla på plats tror jag :)
Låter bra. Har precis samma funderingar som TS =) Har dock ingen mamma eller syster eller småsyskon eller NÅGON som kan ge mig råd. Hoppas modersinstinkterna funkar =)
Minifer skrev 2009-02-14 05:15:17 följande:
kan säga att trots syster å mamma så tog det tid för oss att hitta varann, närmare 5v innan dottern å jag var på samma sida.
Ja det tar ett tag sen känns det som om inte gjort något annat. Få testa sig fram o se... Första veckan bytte jag nog blöja lite extra många ggr, men det kom naturligt sen me...
Tänk inte på alla måsten som t.ex. städning osv utan njut bara av att ha den lill* hema o lär känna varandra. 
Städa kan man göra sen... 
Tack snälla for alla svar!!