bubbli,
Hoppas att läkaren ändrar sig imorgon! Jag håller tummarna för dig! Tycker det är hemskt att vissa läkare verkar ha så dålig förståelse för vad det innebär att vara förlossningsrädd. De verkar inte inse att rädslan och paniken bara blir värre och värre så länge man känner sig inträngd i ett hörn, och precis så tycker jag det kändes innan jag fick snittbeslutet i handen idag. Man är så utlämnad, det är ju inte som att man kan säga "nej men ok, då ångrar jag mig, då vill jag inte vara gravid" om de vägrar. 
Så som sagt, jag håller tummarna! Och försök tänka på att låta alla känslorna bara välla fram när du är där, ju mer du låter din rädsla synas, desto större chans är det ju att de inser vidden av den.
Hallonbåten,
Jag vände mig redan sommaren 07 till min barnmorska som jag gick hos under förra graviditeten, för att jag kände att något var fel. Då hade det gått ca 9 månader sen min förlossning och jag blev fortfarande gråtfärdig av att ens tänka på att skaffa fler barn. Min barnmorska hjälpte mig med en tid hos kuratorn på mvc (som är både kurator och barnmorska) och nu har jag gått hos henne i drygt 1,5 år. Det har varit jättebra och har lugnat mig jättemycket. Men nu under graviditet nr 2 så har det blivit värre igen, och min vanliga barnmorska skrev därför en remiss till ett Animasamtal (heter Aurorasamtal/Klarasamtal på vissa håll). Var på Animasamtalet förra tisdagen och fick då läkartiden idag inbokad eftersom jag var så tydligt inne på att jag ville ha ett planerat snitt. Och idag fick jag alltså mitt snitt beviljat och nu är jag i vecka 33. Så prata med din barnmorska redan nu, så att du har gott om tid på dig att få tid för Animasamtal och slipper känna dig stressad och orolig i slutet av graviditeten. Lycka till!
