Tvåspråkig kille - sen att prata.......

Personligen så skulle jag fortsätta tala danska. Det är bra att kunna sittmodersmål. Jag har själv en svensk pappa och en japansk mamma men kan inte tala japanska. Det var inte modernt på den tiden. Det är också något mina föräldrar ångrar idag.

Din son kommer snart greppa både svenskan och danskan. MIn syster har två barn och en man från Nya Zeeland. Bada barnen kan svenska och engelska. Den äldsta tösen har greppat att man kan ändra språket beroende på vemman talar med. Den lilla på 3år har lite svårare med det. Han var dock senare med talet än dottern. Min systers barn bor numer i norge och har dess utom ett tredje språk. Så ta dfet lugnt! Det kommer. Försökläsanlite svenska sagor och eller sjunga på svenska (om du kan) hemma trotts att du pratar danska i övrigt.
JAg är dess utom utbildad lärare för de tidigare åren och min syster också med stort intresse för språkutveckling. Ta det lugnt! Det är förlegat att man bara skall hålla sig till ett språk om man har föräldrar med olika bakgrund.

Stå på dej!
Kram

Hej!

Många (blivande) tvåspråkiga barn blir lite senare i talet än andra - det gäller ju för dem att knäcka koden och förstå hur det hela hänger ihop. Men att vara tvåspråkig är en gåva, så ge inte upp - det ordnar sig. En logoped kan säkert ge många goda råd i frågan och hjälpa er med problemet. Hoppas att det ordnar sig snart!

Min son är 3 år och tvåspråkig och har bara 25 ord ca sammanlagt på båda språken och använder mest nej, ja, du, ni ,vi spindelmannen, namnam tu-usch??? och några få ord till. Men han har först NU bröjat bilda meningar så som mamma titta osv! Pojkar är ofta senare, och så 2 -språk + att jag var sen och många i min släkt. Jag är inte såå orolig men ledsen när han blir frustrerad över det =( däremot har han talpedagog på dagis och fått hörselremiss då han pratar väldigt högt. Behöver inte vara ngt då han haft hög stämma sedan födseln men....han säger inte hem tex utan mer som ham så antingen har han svårt uttala eller så kanske han hör illa.

Hej
Min son är två och vi bor i England, jag pratar svenska med honom och mannen pratar engelska. Han går hos engelsk dagmamma 4 dagar i veckan så han hör mest engelska. Om jag jämför med jämnåriga så är han väl också lite senare, han har tex inte riktigt greppat tre-ordsmeningar utan det blir mest två ord. Ibland när jag pratar med honom på svenska ser jag att han ser fundersam ut och inte riktigt förstår vad jag säger, det känns lite trist men jag kämpar vidare. Han älskar böcker men jag får inte läsa för honom utan han ska bläddra och peka på det han vill. Som din son så pratar han också mycket 'Thai'

Skönt att du har fått remiss men jag tror inte heller att du ska oroa dig, jag tror att det släpper helt plötsligt

Lycka till

Fortsatt prata danska! Min son ar 2.5 och tvasprakig och manga av hans vanner ocksa. Jag tror det ar svarare for utomstaende att forsta eftersom de inte riktigt vet vilka ord som barnen valjer att saga pa svenska och vilka de sager pa det andra spraket. Sa smaningom lar de sig att vaxla sprak beroende pa vem de pratar med

TS: Jag tycker inte att du ska oroa dig. Kanske beror det inte ens pa att han är tvasprakig... Jag bor i Tyskland och uppfostrar mina barn tvasprakigt. Min son (3 ar) började prata ganska tidigt, men har tills ganska nyligen bojkottat svenskan. En av hans vänner, som enbart pratar tyska, hade vid 2,5 ars alder ett ordförad pa bara 5 ord och var därmed mycket senare i sin utveckling än min son. Nu, ett halvar senare pratar han mer, men fortfarande inte lika mycket som min son. En annan pojke som vi känner, som är tvasprakig, och redan 3,5 ar säger fortfarande väldigt lite. Ville bara säga att barns sprakutveckling är väldigt individuell och ibland oberoende av om barnet har ett eller flera sprak att ta till sig.

Jag hoppas dock för din sons skull att han snart har lärt att uttrycka sig för att slippa bli frustrerad. Kanske kan du be dagispersonalen (som är svensksprakig) hjälpa honom att formulera sig? Om han tex blir arg för att han inte far upp en lada skulle dagisfröken Lisa kunna säga till honom att säga "Lisa kom och hjälp mig!" (vilket är en mening som passar i manga situationer där barn blir frustrerade). Jag tycker att du bör halla dig till danskan, han har sa manga svenska influenser i alla fall eftersom ni bor i Sverige.

Vet inte om du läste traden "Min son svarar mig på tyska.... tvåspråkighet" som jag startade innan jul. Där finns kanske inte svar just pa din fraga, men ända manga intressanta inlägg.

Bara för att lugna dig (våra barn är inte tvåspråkiga, men):
Mitt andra barn, pojke var också rejält sen, vi var jätteoroliga, gick hos logoped osv.
Nu är han 5 år och pratar för fullt, det är helt otroligt!
Lycka till!

Men stämmer det verkligen att två- och flerspråkiga barn är senare i talet? Är det inte en väldigt seglivad myt? Det finns ju flera länder världen över där ALLA växer upp med flera språk samtidigt. Och samtidigt finns det ju enspråkiga barn som är väldigt sena i talutvecklingen, trots att de bara behöver tala ett språk.

Kanske är det snarare så att två- och flerspråkigabarn gärna blandar språken i början, men att talet i sig skulle komma senare, är jag inte så säker på. Min son som är trespråkig sa sitt första ord vid 8 månader och har alltid varit väldigt verbal, så för honom gäller det inte. Men sen krävs det förstås mer än ett enda barn för ett statistiskt underlag.

Tack för alla svar och erfarenheter.
Skönt att höra att han inte är ensam iaf.
Blir bara så stressad när "alla" andras barn pratar så mycket mer! Fast vår kille är ju super duktig på andra områden.

Som Karinski sa då är största problemet faktisk att de på dagis har svårt att förstå vad han säger - de hör ju aldrig danska och eftersom sonen är där så lite, då blir det ju oftast danska ord som kommer. Ska bli kul att se/höra va logopeden tycker. Som sagt tycker BVC inte att det är något att vara orolig över.

Jag känner igen det där... tycker oxå att min dotter (2år) verkar mer långsam med att komma igång med talet än andra barn som fyller runt omkring henne. De verkar prata 4-5 ordsmeningar medan hon just börjat med 2-3 ord tillsammans. De är visserligen inte tvåspråkiga, men man börjar ju alltid fundera lite.

Fast nu i veckan så sa en annan kompis att hennes dotter, som är 10 veckor äldre än min och inte tvåspråkig, verkade vara på samma stadie som min, och hon har varit tidigare med det mesta annat, så det känns skönt att veta att finns andra barn som är i samma takt som ens eget.