I den första graviditeten fastnade barnet med huvudet i hinnor som finns i livmodern. Vanligtvis ger detta mycket små eller inga skador, läkarna sa att det är extrem otur med så allvarliga fosterskador. Hon hade aldrig sett det tidigare, men en läkare på kliniken hade sett det en gång. Barnet satt fast med huvudet, vilket gjorde att det var öppet. Jag avbröt graviditeten i vecka 18 eftersom barnet var hjärndött. Vi obducerade och det var inget kromosomfel, det var hinnorna som orsakade skadan.
Sen sa de att missfallen inte har något samband med första graviditeten. Jag fick gå på tidiga ultraljud, första ma var i vecka 7-8 och andra i vecka 9-10. Jag såg aldrig några hjärtljud fast jag var på ul varje vecka. Det fanns foster men inget pickande hjärta. Första ma började jag blöda lite innan jag fick tabletter på sjukhuset, andra gången blödde jag inget innan. Så det verkar ju inte vara att kroppen stöter ut fostren. Din hobbyteori verkar intressant. Kanske behöver jag bättre blodflöde i moderkakan så att fostret kan klara sig. Nästa gång ska jag få både t och crinone om inte utredningen visar något annat.
Jag förstår att det känns hopplöst men när jag har läst om missfall här på fl verkar det ju som medicineringen har hjälpt. Vissa självmedicinerar ju med albyl minior för att de inte får t, men jag vet inte hur det fungerar.