Att landa i sin roll som prematurförälder
Hejsan alla. Sitter i skrivande stund på ronald mcdonald i Lund. Fick en son i helgen, född i vecka 27+3 akut snitt mitt i natten. Han är nu ca 3 dygn gammal. Han vårdas nu på neo i lund, Helsingborg har inte den intensivvård för så tidigt födda barn därav blev vi förflyttade hit.
Har en dotter sedan tidigare, en stolt 6åring. Jag sitter här och försöker svälja, landa och inse att jag inte kommer vara gravid längre. Kämpar med att pumpa igång mjölken, det som med första inte ens behövdes.
Lille Vincent vägde bara 798 gram. Liten pojk men med STOR kraft.(precis som sin far) Han är på test urkopplad ur respiratorn, men det verkar lite för tungt för honom.
Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen, ibland är det som om allt är det mest självklara i världen. Men jag har inte hittat tillbaka till vardagen, eller om jag kommer göra det. Ibland känner man sig alldeles hjälplös.
Hur har ni hittat hem?
kram till er alla och era fina barn!