• Written Fiction

    Att landa i sin roll som prematurförälder

    Hejsan alla. Sitter i skrivande stund på ronald mcdonald i Lund. Fick en son i helgen, född i vecka 27+3 akut snitt mitt i natten. Han är nu ca 3 dygn gammal. Han vårdas nu på neo i lund, Helsingborg har inte den intensivvård för så tidigt födda barn därav blev vi förflyttade hit.

    Har en dotter sedan tidigare, en stolt 6åring. Jag sitter här och försöker svälja, landa och inse att jag inte kommer vara gravid längre. Kämpar med att pumpa igång mjölken, det som med första inte ens behövdes.
    Lille Vincent vägde bara 798 gram. Liten pojk men med STOR kraft.(precis som sin far) Han är på test urkopplad ur respiratorn, men det verkar lite för tungt för honom.
    Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen, ibland är det som om allt är det mest självklara i världen. Men jag har inte hittat tillbaka till vardagen, eller om jag kommer göra det. Ibland känner man sig alldeles hjälplös.

    Hur har ni hittat hem?
    kram till er alla och era fina barn!

  • Svar på tråden Att landa i sin roll som prematurförälder
  • boktok

    Det känns som en evighet sen som vi fick ta ut Erik ur kuvösen och satt känguru. Redan efter 2-3 dagar i Örebro så kunde vi få känna hans lilla,lilla kropp mot våra. Jag blir tårögd när jag skriver det här! Nu så är han så stor, en liten jätte som lär sig nya saker varje dag och gärna sitter i knät och vill att man sjunger och läser sagor för honom. Underbart! Till er som har en bit kvar innan era små närmar sig 2-årsåldern säger jag bara: Njut så mycket ni bara kan, tiden går så fort och det är lätt att glömma bort den där första tiden när man bråkar med sin lilla trotsunge!!

  • charlen

    Written Fiction skrev 2009-01-19 13:52:38 följande:


    Så magiskt.. Fick ta ut honom för första gången idag. Brösten läckte och jag nästan grät av lycka.
    Lyckan måste vara total! Det går framåt för er, skönt att höra
  • Written Fiction

    :) Vi blir flyttade till Helsingborg nu på torsdag om allt går som det ska! Och det verkar det göra. Mannen fick sitta känguru idag och han satt tom längre än mig och fick sondmata under tiden! Gick suveränt bra!

    Fantastiskt. Helt underbart att se hur sonen kan knyta band till sin pappa precis som till mig.

  • Tualisa

    Va kul för er ja, visst är det härligt när både pappa och mamman får knyta samma band. För oss har dessa band behållits. Alva är jätte tokigt i sin pappa. NÄstan bara han som kan natta henne, på dagen går det bra med mig


    Lilla Alva är här
  • charlen

    Vad roligt för er! Hoppas att ni förflyttas till Helsingborg imorgon.

  • Felicia Adrian

    Hoppas ni fick bli förflyttade igår.

    Ja födde för 2,5 vecka sedan ungefär en dotter i vecka 32+6. Hon fick lunginflammation och vi fick åka till Östra i Göteborg då de inte har kvävgas på mitt hemsjukhus som hon behövde, vi bodde då på Ronald McDonald Hus i Göteborg. Känns så skönt att det finns sådana hus att bo i när barnen ligger inne hade varit jobbigt att pendla med bil varje dag för att vara nära dottern.

    Vi fick efter 4 dagar åka hem till hemsjukhuset då hon kopplats ur respiratorn och hade bara cpap.

    Igår fick vi komma hem med neonatalvård i hemmet då hon bara har sondmatning kvar i övrigt är hon en frisk och stark tjej.. bara amningen som skall funka 100%, funkar 50% ungefär just nu, sen behöver vi ingen vård i hemmet heller..

    Har inte lyckats smälta allt som hänt då det har gått så väldigt fort från att ligga för döden och behöva intensivvård till att vara så frisk att vi är hemma...
    Kommer nog ta lång tid att bearbeta tror jag!

  • bulleiugnen84

    Åh Grattis till lillkillen!
    Jag minns det som igår.. Fick en liten tjej, Moa, den 17 september. Hon kom i v 33+4. Det kom som en chock. Men allt har gått jätte bra. Vi var kvar på sjukhuset i 2 veckor innan vi fick komma hem med ytterligare några dagar med "neovård i hemmet". Det är först nu, 4 månader senare, som jag riktigt kan njuta av att vara mamma. Har inte riktigt kunnat slappna av ordentligt. Såg på korten från sjukhuset igår kväll.. kunde inte låta bli att gråta. Nu i efterhand var den tiden så fin, men just då ville man bara hem och att det skulle gå några månader så hon kunde växa till sig. Hon vägde 2155g när hon föddes, nu väger min lilla skrutta hela 5100g. Och är en jätte glad och pigg tjej. En stor tjej i en lten kropp!

    Allt kommer att gå jätte bra! Lycka till! Styrke kramar från oss!

  • Written Fiction

    Nu är vi i Helsingborg! :) Transporten gick över förväntan! Fick ett familjerum så det finns plats för pappa och lillasyster. Han har ökat i mat. Hela 8 ml varannan timme. (känns mycket jämfört med fastan förra veckan) Har även fått vara ute hos pappa idag och vägdes utan cpap. 887 gram! Det går på rätt håll. Dom ska göra nya ultraljud på ductus nästa vecka. Annars väntar bara vård-samtal med läkare. Börjar kännas lite som eftervård. Han ska växa och utvecklas och det är lugt och skönt.

    Nu kanske man vågar läka sig själv lite. Och sluta hålla andan. Om man någonsin gör det..
    kram på er!

  • knäppisen

    Så skönt att det går bra så här långt. Han verkar ju må förhållande vis bra om han går upp i vikt så fint. Bra att ni fick rum så snabbt. Det är ibland väldigt brist på rum där vilket jag fick erfara när sonen föddes. Vi fick rum först efter fem veckor o då var det i elfte timmen för det var bara ett par dar innan hemgång

  • charlen

    Vad bra att ni kommit till Helsingborg. Ett steg närmre hem.
    Skönt att få rum där så pappa och storasyster också kan vara där. Nu ska han bara växa på sig. Personalen på neo i HBG är suverän.

Svar på tråden Att landa i sin roll som prematurförälder