Kritiskt om bebisen vill komma ut i v 33? Erfarenheter? TACK!!

Lite fakta:
(hämtat ur tidningen Vi föräldrar nr 1 jan 2009)
*För tidigt födda barn är inte ovanligt, var tjugonde barn är för tidigt född,
*För de barn som föds efter v 26 är prognoserna för en normal utveckling mycket goda,
*Av för tidigt födda barn från v 26 och framåt överlever 9/10,
*En forskningsstudie från Umeå visar att av 89 barn födda så tidigt som mellan v 23 och 25 har 8/10 klarat sig mycket bra. De visar att de risker som finns inte främst är medicinska utan snarare känslomässiga och socialt betingade,
*Forskarna tror att en viktig faktor bakom de problem som knappt 20% av för tidigt födda barn får senare i livet, är den streila sjukhusmiljö de upplevt under sina första levnadsveckor,
*Bebisarna störs ca 200 ggr/dygn, det är därför viktigt att de små sköra barnen bara störs när det behövs och att de samtidigt får mycket närhet!

som ni ovan skrivit är de nog väldigt individuellt.. jag födde min son i v 29+4 pga svår havandeskapsförgiftning o fick spruta för hans lungor innan.. men vi låg på NEO 5 veckor.. typ 3 v i kuvös o 1 v i värme säng sen i vanlig säng.. han hade CPAP o en liten gnutta syrgas på slutet, men allt är bra med honom.. han va 20 % tillväxthämmad, vägde 1180 när han föddes, 2185 när vi fick åka hem, hade hemsjukvård i 4 veckor ca sen blev han akut opererad för ljumskbråck men han mår finfint nu, väger runt 4 kg o är korrigerat 4 veckor.. (okorrigerat 14 v )

Jag födde i v. 33+1. Allt gick bra, vi behövde bara ligga inne på NEO i en vecka. Han fick värmemadrass i början. Vi sondmatade honom i en månad.

Det är ju väldigt individuellt hur det fungerar. Det största problemet för barnet är att de inte har något immunförsvar när det kommer ut. Allt gick bra för oss men om han hade fått en infektion så hade det kunnat se helt annorlunda ut.

Över lag tror jag att barn som föds i v. 33 klarar sig bra.

Jag födde i v .33+6 Sonen fick infektion och höll på "stryka med"

Och BM som undersökte mig när vi kom in sa åt mig " varför kom ni inte in tidigare så hade vi kanske kunnat stoppa det"..

För oss så var det kritiskt att han var född förtidigt .

Hej! Fick min första dotter i v33+3. Vägde 2075g å va 44cm lång . Allting gick jättebra, inga komplikationer alls. Vi fick stanna på neo i ca.3v för lite stödmatning med sond. Fick oxå ligga på värmemadrass och sola en gång. Hann oxå med att få sina sprutor för lungmognaden innan hon absolut bestämmde sig för att hon ville ut. Det kommer nog att gå jättebra nu om den skulle vilja komma nu, fast såklart bättre om den stannar ett tag till. Lycka till med allt!

Visst kan det vara kritiskt i vecka 33, men det kan det i fullgången tid också. Det allra vanligaste i v 33 är att allt går jättebra! CPAP, kanske syrgas, lite sondmatning och en trälig tid när bebin ska växa på sig och lära sig suga. Men sällan farligt för barnet.

Tosse9: hur går det för dig????

Spe: Det går bra, tack! Är idag i 33+3 och varje dag framåt känns bra! Nu har dock sd lugnat sig, visst har jag många fortf men inte som innan! Så jag kanske går över tills mitten på mars, vem vet...men tack alla för era svar, både ärliga och uppmuntrande!

tosse9 skrev 2009-01-05 10:41:45 följande:

Hejsan! Du kan vara lugn, jag har två friska barn, 9:åringen kom i vecka 34+4 och femåringen kom i vecka 33+2, båda låg i kuvös på barnavdelningen pga värmen och fick lite hjälp med syret, även lite hjälp med lampan pga gulhet, efter det så har de mått bra, växt och utvecklats som de ska. Efter v 30 är barnet såvid pass "klart" att det klarar sig helt bra, behöver som sagt troligen nog lite hjälp med det jag skrev ovan i de första dagarna av sitt liv, mina barn låg ungefär en vecka var i kuvös innan jag fick ha dem hos mig, och då åkte jag hem med dem efter ett par dar. 9:åringen kom vaginalt och 5:åringen med planerat kejsarsnitt.

Visst är det bäst att barnen är så länge det går i magen, just pga lungorna och barnets egen förmåga att andas, samt förmågan att själv hålla värmen, risken att de måste vara under lampan innan de släpper hem barnet är större, men det är egentligen "småsaker" som med dagens vård kan klaras av utan större bekymmer, och som sagt, våra barn har klarat sig bra, är friska, inga allergier och de har båda utvecklats och växt precis som de ska, enligt RDG:s kurvor sedan de nådde upp till dem efter några veckor.

Det är min erfarenhet av att föda barn i veckorna 33-34. Jag fick höra nyligen också att vid riskgraviditeter då barnet riskerar att födas för tidigt, så strävar man till att åtminstone få barnet att hållas i magen tills just vecka 33-34, för då är risken efter de veckorna rätt minimal att större komplikationer vad gäller barnets mående ska inträffa, barnet räknas som så gott som "klart" för att födas, men behöver, än en gång, och som sagt, troligen lite hjälp på traven de första dygnen.

Så, summa summarium, du kan nog ta det rätt lugnt och behöver nog inte oroa dig mer, kommer barnet nu så har det mycket liten risk för att det skulle bli "kritiskt". Sköt om er, och lycka till! :O)

Hej. Jag fick min dotter i vecka 33+2 och allt gick jätte bra.
Hon fick ligga i kuvös förstas dygnet men sen låg hon i vanlig säng med värme dyna, vi fick delvis sondmatta henne tills hon kom igång att amma ordentligt.
Min dotter blir 6 veckor på torsdag och hon är frisk och mår jätte bra så jag tycker inte att du ska oroa dig.
Kommer ditt barn förtidigt får ni vara kvar på neon avdelningen och där är dom jätte duktiga så du kan ta det lungt.

Jag fick en son i v.33+3. Vattnet gick 5 dagar innan han föddes, i v.32, så jag blev inlagd några dagar på en kvinnoavdelning för obseravtion. Där fick jag träffa en läkare från NEO som gick igenom lite information om vad som händer om bäbisen bestämde sig för att komma ut nu. Han berättade för oss att v.33 är en sån där "mellan" vecka. I v.34 är oftast bäbisarnas lungor helt klara och de vill helst att han ska stanna i magen tills dess. I i v.32 kan många bäbisar behöva andningshjälp....så "vår" vecka (v.33)är lite blandad, en mellanvecka, om man säger så...det kan gå vägen utan andningshjälp, eller så behöver de hjälp några dagar. Allt är ju helt individuellt förståss hur bäbisen är när den kommer....men det var den informationen jag fick. Kändes tryckt för mig iallafall.

Själv hade jag turen att vår lilla kille syresatte sig 97-100% från första andningstaget så han behövde ingen hjälp med andningen.
Vi fick ligga inne med honom i 4v. då de ville ha honom under observation. På vårt sjukhus använder de sig av kängurumetoden. Det vill säga att vi inte hade honom på värmemadrass eller kuvös utan han låg hud mot hud på bröstet med mig eller min man under dygnets alla timmar. En topp höll honom på plats och med filtar och det var skönt att ha honom så nära hela tiden och oxå veta att vi hjälpte honom med både värme och att han blev lugn av att höra våra hjärtslag.

Känns som om det många gånger blir en positiv utgång även när bäbisen föds så här tidigt om man läser igenom allas kommentarer även om vägen dit ser väldigt olika ut....

Vi fick vår lilla tjej vecka 34+2 med kejsarsnitt. Jag hade placenta previa med blödningar från vecka 24, flera besök på förlossningen, var inlagd totalt 5 veckor under sommaren men uppdelat så jag fick vara hemma en del också - bland annat över sonens 2årsdag vilket var jätteskönt och viktigt för mig.
När vattnet sedan gick blev det bestämt att jag skulle förlösas under dagen.
Dottern kom ut och vägde 2650g och var 46cm lång. Behövde neonatalpersonalens hjälp först men jag fick ha henne hos mig en stund sedan.
Hon låg på neonatal och jag på avdelningen men fick vara där hur mycket jag ville.
Hon hade CPAP med luft första fem timmarna, höll värmen hela tiden och var jättefin. Då hon var liten och tidig fick hon sond med donerad bröstmjölk var tredje timme ( TACK ALLA UNDERBARA SOM ORKAR DONERA, när min amning väl kom igång fick jag mjölkstockning och feber och orkade inte ens tänka på att donera även om det var min första intention- jag är så glad att några orkar).
Hon orkade suga lite på bröstet första kvällen, då hon var 6-7 timmar gammal.
Behövde ingen värmedyna- höll värmen bra.
Övade amning närmaste dagarna och på torsdagen åt hon vartannat mål helt själv ( född på en måndag).
Vi fick samvårdsrum på neonatal och hon sov hos mig från fredag, hade andningslarm ( det har de till v 35+0 sedan tar man bort det, en klisterlapp på magen med en sladd till en liten dosa som piper om bebisen inte andas) vilket var skönt.
Fick åka hem på måndagen, v 35+2. Går på vanligt BVC där hon nu vid dryga fyra månader passerat 4 kurvor i vikt och ligger lite över det "vanliga" ( "normalt" är ett sånt konstigt ord) för flickor som är födda på hennes datum - dvs inte 6 veckor tidigt.

Jag önskar att någon sagt till mig att det faktiskt kan gå så bra, även om det såklart inte alltid gör det, när det pratades om akut kejsarsnitt. Jag satt med min laptop på sängkanten och läste trådar och inlägg på prematursidan här under sommaren och kände stöd och blev informerad - jättebra.

Lycka till!

kängrumetoden tycker jag dom ska föra in på ALLA sjukhus i sverige :)

När vi blev skickade till Umeå och Uppsala så förespråkar dom ju kängrumetoden :D i Umeå var vår lilla kille så pass sjuk så han inte kunde vara i famnen men nästan direkt när vi kom till uppsala och han blivit lite mer stabil så fick vi hålla honom ( vi hade inte hållit honom på ett tag)

Så Pappan till sonen och mormorn till honom köpte en sjal för att han skulle känna trygghet och värme även när vi kom hem till "vårat" sjukhus.

Hej! Jag fick min son i V.34+1 och han var stor för sin ålder. 2700g och 47,5 cm. Vi låg bara inne i två veckor och 4 dagar hade vi permis hemma innna vi skrevs ut. Han behövde bara värmebädd och fick vara med oss hela tiden. Dom första nätterna fick vi inte ha honom då ville dom övervaka och se så att han andades och sånt. Men dom kom in var 3:e timme med honom för då ville han äta. Men sen handlade bara om att få igång maten och han ammade och fick sond i 10 dagar. Sen for vi hem på permis och allt hemma gick bra så vi blev utskiven. Så det är nog ingen större fara om du föder nu. Om det inte är så att barnet är sjukt eller så, sånt kan man ju inte veta. Men klart varje dag som barnet är i magen är ju bra som dom säger. Så sa dom åt mig med. Men dom sa även att det är inget pytte litet barn om det föds nu. Men jag var ju orolig ändå så klart så jag förstår dig. Hoppas det går bra för dig. Försök att inte oroa dig och stressa upp dig. Ta det lugnt och kanske den lill* stannar inne tom ett tag till tom!

min föddes i v 25+5 o även där har allt gått bra....

MammatillO skrev 2009-01-14 16:16:23 följande:
[citat]
kängrumetoden tycker jag dom ska föra in på ALLA sjukhus i sverige :) När vi blev skickade till Umeå och Uppsala så förespråkar dom ju kängrumetoden :D i Umeå var vår lilla kille så pass sjuk så han inte kunde vara i famnen men nästan direkt när vi kom till uppsala och han blivit lite mer stabil så fick vi hålla honom ( vi hade inte hållit honom på ett tag) Så Pappan till sonen och mormorn till honom köpte en sjal för att han skulle känna trygghet och värme även när vi kom hem till "vårat" sjukhus.
[ja, det var ju i Uppsala vi låg....tycker oxå att kängurumetoden skulle införas på alla sjukhus]

Min dotters kusin föddes i vecka 33 och bortsett från att det tog ett tag att få ordning på amningen så gick allt fint!