Ni som har ETT barn, hur kommer det sig att ni ej vill ha ett syskon till erat barn?
Ni som har ETT barn, hur kommer det sig att ni ej vill ha ett syskon till erat barn?
-
-
Svar på tråden Ni som har ETT barn, hur kommer det sig att ni ej vill ha ett syskon till erat barn?
-
Är singel och har inte sex. Så det blir bara ett barn.
-
Svar på #20Visst är det som du säger. Man kan aldrig veta vad som skall komma.
Men samtalet berörde mig. -
denfina1 skrev 2009-02-10 11:15:20 följande:
JessAnn, men tänk såhär då. Två syskon kanske gifter sig ovh träffar sina fruar/män utomlands och flyttar till andra sidan jordklotet. Då finns ju inga barn i närheten alls. Man har ingen aning om vad ödet villTänk såhär då, det enda barnet dör?
Jag menar om vi ska leka tänk-om-leken. -
Svar på #23usch vad hemskt men ja visst kan det hända.
-
Duckan74 skrev 2009-02-10 10:55:34 följande:
Jag har redan svarat på denna fråga men gör det igen TS. Håller med Linda1976: "Det finns varken tid, ork, intresse, engagemang eller plats för fler."Kan bara skriva under på detta. Kanske kanske kommer det fler barn, men nån gång i framtiden. Inget jag definitivt säger nej till, men ingen katastrof om det inte blir av. -
Kan tillägga att sonen hade kolik, vilket var en stor påfrestning. När jag som bäst gick och kände efter som jag öht ville ha fler barn, så fick han diabetes. Där tog orken definitivt slut.
-
Lika självklart som det är för vissa att de vill ha många barn är det för oss att vi bara vill ha ett. Många säger - man ska aldrig säga aldrig osv och de har svårt att acceptera att vi har bestämt oss och att vi inte följer normen.
Vi har plats men ingen ork, längtan eller intresse. Jag tycker att det känns SÅ skönt att kunna fokusera på vår dotter, hinna med sig själv, få en ökad frihet tack vare att hon börjar bli större och mer självgående.
Alla våra kompisar vill ha fler barn men jag och min man är väldigt överrens om detta och jag "tycker nästa synd" om dem som skaffar fler barn, verkar bara jobbigt. -
JessAnn skrev 2009-02-10 11:09:25 följande:
När jag fick mitt första barn kändes det som vi som familj var 100%. När folk frågade när 2:an skulle komma hade jag inget sug efter att skaffa fler barn.Allt var så enkelt med henne. När 4 år gått hörde jag konversation mellan två vuxna personer. De var båda ensamna barn. De tyckte att det kändes jobbigt att själva bära ansvaret för när deras föräldrar var gamla. Ta alla beslut själva, att inte kunna bolla med några syskon. (själva uppväxten var helt ok att vara själv)Den ena tog upp ett exempel. Hon var sjuk på morsdag och kunde inte besöka sin mamma. Då satt mamman själv hemma utan att bli uppvaktade. Det var kanske inte så jobbigt för själva mamma men för det ensamna barnet var det jättejobbigt. ( BARA ETT EXEMPEL)Därefter kände jag att kanske man ska skaffa ett barn till för deras skull. Nu i efterhand känner jag att jag gjort rätt. Det är 5 år mellan dom o det är perfekt.Vi skulle aldrig kunna skaffa ett barn till för vår dotter skull, det känns inte rättvist mot någon. Att sätta ett barn till världen som man egentligen inte vill ha, aldrig. -
petsod skrev 2009-02-10 13:59:07 följande:
Det håller jag absolut med om! Har fått kommentarer att det är synd om Ebba som aldrig får ett syskon att växa upp med. Men att skaffa ett till barn bara för den anledningen känns bara så fel, fel, fel.JessAnn skrev 2009-02-10 11:09:25 följande:Vi skulle aldrig kunna skaffa ett barn till för vår dotter skull, det känns inte rättvist mot någon. Att sätta ett barn till världen som man egentligen inte vill ha, aldrig. -
Svar på #28Nej nej nej du fattade mig fel, Klart att barnet är efterlängtat. Men mitt själv tänk började ändras efter samtalet. Jag skaffade absolut inte det för det andra barnets skull. Vi skaffade det för att vi ville ha ett till. Hoppas du förstår mig rätt.petsod skrev 2009-02-10 13:59:07 följande:JessAnn skrev 2009-02-10 11:09:25 följande:Vi skulle aldrig kunna skaffa ett barn till för vår dotter skull, det känns inte rättvist mot någon. Att sätta ett barn till världen som man egentligen inte vill ha, aldrig.
Vi älskar verkligen våra barn.
-
Jag tycker inte man kan säga att man är egoistisk. Jag menar, det finns andra barn som växer upp utan syskon också, där föräldrarna inte KUNDE få fler barn.
DÄremot kan man inte jämföra kompisar med syskon. KOmpisar flyttar och de förlorar man ju lättare kontakten med. Syskon är, förhoppningsvis, för alltid.
Men jag, personligen, tycker det är lite synd om ensambarn. Jag var ensambarn själv, fram tills jag var 7,5 år, och oj vad jag saknade syskon. Verkligen inget jag skulle välja att utsätta mina barn för-
Medan jag känner en annan tjej, som är ensambarn, och som aldrig saknat syskon.
-
JessAnn skrev 2009-02-10 14:04:58 följande:
Svar på #28Jo, det förstår jag och så tolkade jag ditt inlägg också men för oss andra som bara vill ha 1 barn så är det inget alternativ att skaffa ett till bara så att barnet ska ha en lekkamrat.
Nej nej nej du fattade mig fel, Klart att barnet är efterlängtat. Men mitt själv tänk började ändras efter samtalet. Jag skaffade absolut inte det för det andra barnets skull. Vi skaffade det för att vi ville ha ett till. Hoppas du förstår mig rätt. Vi älskar verkligen våra barn.
Hur vår dotter kommer att uppleva det när hon blir äldre vet jag inte men (detta med att ha ensamt ansvar för föräldrar osv) men det finns liksom inget annat sätt, vi vill inte ha fler barn helt enkelt. -
petsod
Så tror jag också att det är. De som avviker från normen, 2 eller numer ofta 3 barn....de ses på med undran. Det är ju inte riktigt accepterat att skaffa varesig 7 barn eller att välja att bara skaffa 1 barn. -
Svar på #32Jag förstår precis hur du menar. Vill man ha ett två eller tio barn bestämmer man det själv. Jag anser inte att någon utomstående behöver lägga så mycket tankeverksamhet i beslutet.petsod skrev 2009-02-10 14:07:45 följande:JessAnn skrev 2009-02-10 14:04:58 följande:Jo, det förstår jag och så tolkade jag ditt inlägg också men för oss andra som bara vill ha 1 barn så är det inget alternativ att skaffa ett till bara så att barnet ska ha en lekkamrat.Hur vår dotter kommer att uppleva det när hon blir äldre vet jag inte men (detta med att ha ensamt ansvar för föräldrar osv) men det finns liksom inget annat sätt, vi vill inte ha fler barn helt enkelt.
Det kunde jag uppleva under de 5 åren. När kommer nästa osv.. Då kändes det bara att det är vårt beslut o ingen annans. -
Meli,
Men vad anser du att kusiner är för relation? Som en syskonrelation eller mer kompisrelation?
Meli skrev 2009-02-10 14:06:03 följande:DÄremot kan man inte jämföra kompisar med syskon. KOmpisar flyttar och de förlorar man ju lättare kontakten med. Syskon är, förhoppningsvis, för alltid. -
Vi är väldigt nöjda med att bara ha ett barn.
Sen ligger det även bakom det beslutet att jag är obotligt sjuk och blev mycket försämrade efter graviditeten och vill inte riskera att bli ännu sämre då jag gärna vill ha ork till det barnet vi redan har.