Jag har reagerat på hur det kommer sig att man får mer RESPEKT som gift än som förlovad eller sambo.
Jag är förlovad och vi har världens finaste dotter som föddes i år.
Jag har reagerat på hur det kommer sig att man får mer RESPEKT som gift än som förlovad eller sambo.
Det känns som att folk på något sätt tycker man är flummig eller tar sitt förhållande mindre seriöst som ogift.
Det är väll mer "ok" att vara ogift kvinna och få barn i dagens samhälle än på 70-talet då man skulle vara gift.
Men jag träffar ändå på människor som liksom ger hintar som "jaha, varför gifter ni er inte och varför skafafar man barn innan man är gift som om bebis är bara en kul grej".
Vad är era synpunkter?
det är i alla fall min erfarnhet, haha.
) att gifta sig och lova offentligt att den här personen ska jag älska och hålla mig till i nöd och lust tills döden skiljer oss åt? Det är ju dessutom lite svårare (om än inte så mycket i Sverige) att skilja sig än att bara "gå isär"...