Hej!
För att svara på din fråga så gör man precis lika som om det vore planerat. Blir man gravid ringer man till mödravården i sitt landsting (oftast på sitt sjukhus) och skriver in sig. Man meddelar helt enkelt att man är gravid. Det finns privata ställen också i de flesta städer, det kostar då och man får betala det själv. Sedan blir man kallad på alla kontroller och till föräldragrupp.
Din andra fråga; nej, du får ingen hjälp av socialen.
Detta är svaren från mig. Skickar med ett råd till dig:) Jag tycker ni ska vänta lite. Det är inget drömscenario att stå med ingenting i form av inkomster, bostad etc och ett litet barn. Barn kostar mycket mer än vad man tror. GDu kan ju alltid gå och kolla på ex blöjor, tvättlappar, barnvagn, spjälsäng mm mm och se vad det kostar. Det slutar ju inte heller där eftersom bebisen växer och det ganska fort. Det ska vara nya kläder (visst kan man köpa bra begagnat, men ibland är det kul att få handla nytt och fint.)
Hur bor ni idag, har ni plats?
En del här pratade om att festa, jag är av åsikten att det är bra att festa loss i unga år, detta menar jag inte med att supa skallen i bitar, men att man ska passa på och leva lite innan man stadgar sig. Att utbildsa sig och resa är ju perfekt när man är tonåring!
Allt handlar ju om vad man vill kunna ge och erbjuda sitt barn. Vi valde att skaffa barn när vi tjänade bra och bodde bra och kan försörja vårat barn utan att alltid behöva titta på priset i mataffären. Vi vill kunna åka på skidsemestrar och andra semestrar för att vi båda vill och för att det är upplevelse för barn. Att skaffa barn när man inte har något tror jag tär på förhållandet och är inte så givande för barnet.
Lycka till!