Vi kan inte bli gravida....

Ja det är tungt när man får sådana besked, min make är steril, har inga spermier alls. Trots det orkade vi resa på oss återigen och nu ska vi använda donerade spermier och inseminera via landstinget.

Man får sörja och vara låg! *stor styrkekram*

Förstår att allt känns jobbigt! Det är en tung och lång process tyvärr som förhoppningsvis lönar sig, men problemet är ju att inget är säkert Instämmer med toksnippa om att man får sörja och vara låg. Kram på dig!

Tack för era svar!
Toksnippa: Jag har tänkt på det där med donerade spermier, känns inte det konstigt? Att ett barn blir halva du och halva någon okänd? Hoppas du inte tar illa upp av frågan, det är absolut inte meningen, men det är en sådan tanke som snurrar i mitt huvud :)

Abbie: jo i början innan vi ens fick fått beskedet att maken inte hade spermier öht så kändes det jättekonstigt att tänka tanken att vi kanske skulle behöva spermiedonation. Men tiden gick, vi fick slutgiltiga beskedet efter biopsiprover från maken - så har de sjunkit in och det känns inte konstigt alls! Vi har pratat massor om det och vi ser det att VI ska ha barn om vi nu lyckas, inte jag och en okänd (för mig) donator. De matchar ju donatorer så gott det går utefter hur partnern ser ut. Ser det som så att generna är inte det viktiga i detta läget utan hur uppväxten blir, barn tar ju efter så mycket från miljön, föräldrarna. Maken är jättepositiv till detta, så det känns skönt för varit rädd att han ska känna sig "utanför". Ingen fara, bara fråga på du. Mycket som snurrar förstår jag. Har din partner genomgått biopsi?

Jag förstår att det cirkulerar en massa tankar men de flesta fertilitetsproblem tar man sig runt

IVF och provrörsbefruktning är samma sak. Det ena säger vården och vi som är eller har varit  i "branchen", det andra säger de som har lite mindre koll. Invitro fertilisering är så intetsägande för många men provrörsbefruktning har de flesta hört talas om och vet ungefär vad som gäller

Det finns många varianter på IVF och den som oftast används när mannen har få eller slöa spermier är microinjektion (ICSI). Man tar helt enkelt (väldigt förenklat) en spermie i en spruta och sticker in nålen i ägget och sprutar in spermien.

Här kan du läsa om hur långa metoden av IVF fungerar. Det är den varianten de flesta startar med och processen är likadan oavsett om äggen befruktas i skålar eller med en nål

TS, du är inte ensam. För några veckor sedan satt jag i precis samma situation som du. Jag visste ingenting och kände mig livrädd, chockad och såååå ledsen. Jag bara låg hemma och grät och grät och grät. Andra sekunden kände jag mig lättad för nu har man en ärlig chans att bli gravid. Med hjälp.... men ändå.

Vi grät och skrek ur vår frustration och sen tog vi sats och kastade oss in i IVF-karusellen på en gång. Det tog oss bara ett par veckor att påbörja vår IVF-behandling. Går man till privat klinik så får man hjälp fort och man blir såå väl omhändertagen (det finns en tråd för oss som går till Carlanderska i Göteborg, titta gärna in där om du vill). Du kan gå genom offentlig sjukvård också om du vill, det kostar ingenting.

Nästa vecka ska jag påbörja medicineringen. Det känns jätteskönt och samtidigt försvinner aldrig rädslan och ledsamheten. Känslor man får vänja sig vid att bära runt på.

Gråt nu, du kommer bli starkare, jag lovar. Sen kan du torka tårarna och se framåt...det finns MYCKET hjälp att få.

Jag finns här om du vill prata!! Glöm aldrig bort att du INTE är ensam, det finns SÅ MYCKET hjälp att få och människor att prata med. Och detta är absolut inte ovanligt så skäms inte för detta. Kram på dig!

Supertack för alla peppande svar!!
Vi satt och pratade lite idag hur vi ska göra om vi inte kan bli gravida, om vi ska kämpa med hjälp av olika metoder, eller om vi ska ställa oss i kö för adoption. Iofs så utesluter ju inte det ena det andra.
Så många tankar som snurrar....Känns lite extra läskigt också eftersom detta är en totalt okänd värld för oss, vi vet ingenting. Men det är väl bara att suga i oss all info vi kommer över antar jag.

Kram på er :)

StyrkeKram till dej vännen!

precis vad vi går igenom också..det var som en spark i ansiktet på min sambo,för detta är ju otroligt känsligt.
det var inte väntat alls, medasn jag tänkte att varför drabbar det andra?det kan lika gärna drabba oss?!
Vi har ett nytt prov att lämna in,men resultatet kommer nog göra att vi går via ivf sahlgrenska, eftersom provet var mindre bra.
Nu har vi landat lite i det,och efter alla försök så är jag nu glad att vi har en möjlighet,och vi kommer få hjälp med det.
Det är då inte mindre chans för oss att bli gravida än om det inte hade varit ngt "fel".

Men man måste få vara nere på botten och gråta och skrika.
Allt förändras ju när man inte kan få den där drömmen på ett sätt som väldigt många andra får. Men när man har varit på botten så tar man sig upp med ett jävlar anamma,,sen går det lite som en berg och dalbana!
Men ni kommer fixa detta! Vi är fler,du är inte ensam!! Kram!

Det är ett fruktansvärt besked att få och jag lider verkligen med er. Vi har själva varit inne i IVF-karusellen, vilket du kan läsa om i min presentation. Det positiva mitt i allt är ju att ni vet om vad problemet är och att det finns hjälp att få. Från början har man ingen aning om någonting och det känns som man kastats ut på öppet hav mitt i den värsta stormen men så småningom får man lite koll och kan se framåt. Tänk på att ni är i goda händer och att valet nu är ert. De allra flesta som söker hjälp för barnlöshet får också hjälp och lyckas bli gravida på kortare eller längre sikt (jag tror att vår första fertilitetsläkare sa att 85 procent av alla par som söker hjälp så småningom får ett barn). Det är en hemsk och jobbig process och man måste få vara ledsen. Glöm inte att ta hand om varandra på vägen.

gud vad det är skönt att läsa detta. Man är verkligen inte själv. tack

Abbie skrev 2008-12-14 12:58:11 följande:

Vi har fått klartecken för IVF.
Var beredda efter första provet.
Det andra var bättre, men alldeles för lågt.
Min sambo tog det hela mycket bättre denna gången.
Chocken hade hunnit lägga sig lite.
Hur går det för dig ts?

Hej,

jag och min sambo står också på väntelista för IVF (ICSI) pga hans låga spermieantal (2milj/ml). Det värsta är väntan och bristen vetskap om man väntar på nåt gott eller förgäves...
Ni med män som har få spermier, hur få har de?

Kram

Min man hade 160 000. Och merparten var för trötta för att fungera.

Men nu, 3 månader senare, har hans spermiekvalitet blivit 10 ggr bättre!! 80% är pigga! Jag fattar ingenting.....

FruNaftra skrev 2009-01-20 12:20:39 följande:

Ja verkligen! Och detta beskedet fick vi precis nu när vi är mitt uppe i provrrörsbefruktningsprocessen. Jag är fortfarande chockad och får nypa mig själv ibland för jag kan inte fatta det.

Man ska aldrig tappa hoppet!!

Ja nu har jag väl bevisat vilket stort mattegeni jag är...NOT!! Normalantal spermier skall vara >40 miljoner, och ligger vi på 1,6 miljoner spermier så är det ju fortfarande ganska illa. Men trots det så har det bevisat att spermiekvaliteten KAN öka och det kan göra att man sitter där med spontan graviditet en vacker dag. Gud vilken underbar känsla om det hände. Kram på er tjejer!