Har en vän som just nu ligger inne på sjukhus för att hon har SD och tappen är mjuk, öppnat sig 2cm. OM hon skulle föda nu....vad har hon att vänta?
Jobbar som uska på förlossningen men har inte varit med om så tidiga barn då de tas direkt till neo.
Nån med erfarenhet.
Är så ledsen för hennes skull.....
Om barnet skulle komma nu så kan hon vänta sig en lång sjukhusvistelse, man brukar räkna med att barnet är inskrivet fram till BF-datumet, även om många får komma hem åtminstone ett par veckor innan dess. Hon kommer förmodligen att vara på sjukhuset dygnet runt, såvida hon inte har barn sedan tidigare. Det är en väldigt tuff tid, man blir liksom isolerad från hela världen utanför. I första hand för barnet ser man till att de får rätt miljö för att kunna fortsätta utvecklas som de ska, i den veckan kan man räkna med kuvösvård i åtminstone ett par veckor. Oftast behöver man hjälpa de små med andningen ett bra tag, deras lungor är inte mogna att andas luften utanför. Det kan betyda respiratorvård ett tag och de flesta får CPAP, en sorts andningshjälp med mask, under en period efter det. Jag har själv en son född i vecka 28 och så här såg det ut för oss:
10 oktober - inlagd på sjukhus, halvt utplånad och 1 cm öppen.
14 oktober - flögs till större sjukhus, då jag inte blivit bättre. Fick full kortisonkur för lungmognaden.
18 oktober - sonen född, 28+3
Första dygnet klarade han sig med CPAP, han fick även antibiotikadropp, koffeindropp (för att stimulera andningen) och låg i kuvös.
Andra dagen fick han en pneumothorax, alltså en läcka från lungan till lungsäcken. Opererades. Inom ett dygn fick han två pneumothorax till. Man sätter då dränerande slangar för att få ut luften som hamnat fel. Han sattes i högfrekvensrespirator (sk oscillator). Solade en hel del i kuvösen.
Åttonde dygnet fick jag hålla honom för första gången. Han låg i vanlig respirator men var då kvitt dränen. Dagen efter blev han extuberad och fick CPAP istället.
Efter 13 dygn lämnade vi universitetssjukhuset i Umeå. Vidar flögs med helikopter och vi åkte tåg till Sunderby sjukhus. Där blev vi kvar i fem veckor. Under den tiden tränades han ur CPAPen och slutade med mediciner.
Därefter åkte vi till vårt lilla lokala sjukhus där vi bodde i familjerum och hade Vidar hos oss hela dagarna. Vi hade hand om hela hans omvårdnad då. Vi blev utskrivna efter tio dagar, den 22 december -07. Det var nästan exakt två veckor före BF.
Lycka till åt din kompis och hoppas att bebisen får stanna så länge som möjligt i magen!! Även om vi har jättebra neonatalvård i Sverige så är det en psykiskt väldigt påfrestande tid och den kan leda till komplikationer som sätter sina spår i framtiden. Min egen son fick en hjärnblödning efter några dagar i Umeå. Den var liten och satt på ett bra ställe, men den kan ändå ge men i framtiden. Ju längre bebisen är i magen, desto bättre på alla sätt!
Jag födde i v 25+6 och allt gick otroligt bra!! Jag vet att vi nog hade en himla tur på många sätt, vår lille pojke var större än beräknat och behövde aldrig ligga i resp men självklart fick vi gå igenom en del på sjukhus i tre månader innan vi var hemma och allt började likna normalt. Idag är han 1, 5 och ingen som inte vet kan ana hur det började för honom. Sverige är det bästa stället i världen att bo i om man föder för tidigt. Svenska neonatalvården är ett föredöme för alla andra länder!
har en dotter född v25+5, hon fyller 1år om 2veckor. Hon fick ligga på sjukhus i 3månader och hennes start på livet var väldigt tuff. Hjärnblödningar, andningsuppehåll, infektion, hål i hjärtat,respiratorvård och c-pap. Berg å dal-bana kan man säga, när man tror det lugnat ner sig så kom det bakslag.
hon går nu hos sjukgymnast och ska börja på habilitering inom kort. hon har i dagarna lärt sig sitta ca en minut själv utan hjälp, men hon kryper inte ännu, stöjer väldigt lite på benen osv...
är inte bara den närmsta tiden som kan vara jobbig då man får ett prematurt barn, utan även en längre tid fram...beroende på vilka komplikationer som sker...
hoppas bebben håller sig i magen ett tag till, om inte så hoppas jag på det bästa.
Jag fick en son i v 26+2 och vi har nog oxå haft tur! Han vägde mkt för sin ålder (1185g) men dock var lungorna inte utvecklade så han fick ligga i respirator ca 3 veckor. Vi låg sammanlagt 8 veckor på sjukhuset och han fick under den tiden 2 st små infektioner som gjorde att han sov lite mer än han brukade!
Han är nästan 8 månader idag och allt har vart hur bra som helst med honom!
jag fick en pokje i vecka 27+0.
Vår resa har gått otroligt bra än sålänge. Han vägde 1080g. Han behövde aldrig respirator utan bara C-pap.
Till en början behövde han en skvätt sygas i cpapen. Men allt eftersom klarade han sig bra utan. När han slutade med cpapen i vecka 32 så klarade han sig även då utan syrgas.
Vi har haft tur med att slippa infektioner.
I v. 35 åkte vi hem med hemsjukvård. Idag skulle han varit 1½ vecka. Han väger 4400g.
Vi har levit isolerade pga infektionsrisken i snart 7 veckor. Bara friska mormor, morfar farmor och farfar har fått hälsa på.
Det har varit omtumlande. Man har varit otroligt glad och ledsen om vartannat. Tack och lov för personalen på neo avd som var så stöttande. De hjälpte inte bara O utan hela familjen.
Ska även säga att jag har en dotter som äve hon kom förtidigt, dock "bara" i v 33.
Gabriel föddes v 25+5.. föddes 29 april.. 18 juli var vi hemma.. alltså ett par veckor innan han skulle vara född 6 augusti.
sjukhusvistelsen behöver inte bli allvarligt lång, men den e känslomässig och orolig så man ser den som en livstid.. men ficnns ingen större glädje när man sen får komma hem