Förlossningsrädsla – Vad göra ??
Förlossningsrädsla ? Vad göra ??
Jag är LIVRÄDD inför förlossningen !!!
Jag har hela mitt liv tänkt att jag skall ej ha barn för jag tänker då inte föda. Vad denna rädsla bottnar i kan jag ej svara på . Jag har alltid lagt alla skräckhistorier man får höra på minnet och filmen man tvingades att se med Gudrun Schyman som föder när man gick i skolan gjorde väl inte saken bättre.
Men här sitter jag nu med förlossningsdatum den 5 december. Detta var inget jag planerade
Jag har redan från början av min graviditet sagt till att jag är livrädd och tycker väl att min rädsla har blivit tagen på allvar.
Jag går sedan i september månad hos Aurora på KS som är super bra och vi har gjort en förlossningsplan men jag är fortfarande så himla rädd och vet ej om jag kommer att klara av detta och skall begära ett kejsarsnitt ändå. De säger att de är stolta över mig som verkligen tvingar mig att gå dit och kämpar med min rädsla och så. Har även talat med en psykolog om min rädsla.
Jag förstår att alla är väl mer eller mindre rädda eftersom man ej vet vad man kan vänta sig.. men jag är så himla rädd att jag skall tappa kontrollen helt och att det skall då bli fördjävligt för det man hör är ju att man måste kunna slappna av och inte bli rädd för då kan det ta längre tid m.m Det är ju inte lätt att få den pressen på sig när man redan från början är livrädd och ej kan slappna av.
Vad är det då som skrämmer mig?
SMÄRTAN ? att ligga i timmar i plågor.. Jag är rädd att jag är ensam hemma när värkarna sätter igång och jag har jätte ont redan nu när det trycker på hur skall det då bli sen när det verkligen sätter igång. Vi har i min plan att man skall lägga en tidig EDA och det är väl bra men jag litar ju inte på att smärtan då försvinner.. tänk om de glömmer att fylla på.. tänk om värkarna stannar av så att jag måste ligga i flera timmar ? Tålamod är inget som jag har.
Att släppa kontrollen, jag är rädd för att känna sig obekväm och utelämnad.
Att gå över tiden , jag har super ont och det är tungt och jobbigt redan nu med 2 veckor kvar hur skall det då bli sedan .. och om man går över tiden ?.
En annan sak som är jag är livrädd för är att barnmorskorna skall tycka att jag är larvig och bli arg på mig om jag gnäller eller inte gör som de säger/vill .. Jag förstår väl innerst inne att de ej kommer att göra detta men jag är ändå så himla rädd att ej bli tagen på allvar och att de förstår min rädsla. Att de skall bli arga och säga till en att skärpa sig !!! Föda barn har ju kvinnor gjort i massa år.. men min kropp och psyke kanske inte är gjort för detta. Jag känner mig som ett litet barn.
De säger att jag kommer att växa med uppgiften och vara stolt att jag har klarat detta när det är över men tänk om jag inte kommer dit? Tänk om det bara blir en stor pina alltihopa .. och att jag känner mig helt förstörd i slutändan
Det är ju svårt att förklara vad man är rädd för när det känns som man är rädd för allt !! Helst av allt skulle jag vilja koppla bort huvudet låta kroppen göra detta och sedan koppla på huvudet igen. Jag vill liksom inte vara med.
Så nu sitter jag här med min rädsla som ju blir starkare ju närmare vi kommer och funderar.. skall jag begära kejsarsnitt eller försöka föda normalt? helst av allt vill jag att någon annan skall bestämma åt mig?.
Vet inte ens om jag får kejsarsnitt nu. Skall träffa Aurora igen den 2 december och då kanske det är försent att säga till att man vill ha detta ?.
