• IBN

    Förlossningsrädsla – Vad göra ??

    Förlossningsrädsla ? Vad göra ??

    Jag är LIVRÄDD inför förlossningen !!!

    Jag har hela mitt liv tänkt att jag skall ej ha barn för jag tänker då inte föda. Vad denna rädsla bottnar i kan jag ej svara på . Jag har alltid lagt alla skräckhistorier man får höra på minnet och filmen man tvingades att se med Gudrun Schyman som föder när man gick i skolan gjorde väl inte saken bättre.

    Men här sitter jag nu med förlossningsdatum den 5 december. Detta var inget jag planerade

    Jag har redan från början av min graviditet sagt till att jag är livrädd och tycker väl att min rädsla har blivit tagen på allvar.

    Jag går sedan i september månad hos Aurora på KS som är super bra och vi har gjort en förlossningsplan men jag är fortfarande så himla rädd och vet ej om jag kommer att klara av detta och skall begära ett kejsarsnitt ändå. De säger att de är stolta över mig som verkligen tvingar mig att gå dit och kämpar med min rädsla och så. Har även talat med en psykolog om min rädsla.
    Jag förstår att alla är väl mer eller mindre rädda eftersom man ej vet vad man kan vänta sig.. men jag är så himla rädd att jag skall tappa kontrollen helt och att det skall då bli fördjävligt för det man hör är ju att man måste kunna slappna av och inte bli rädd för då kan det ta längre tid m.m Det är ju inte lätt att få den pressen på sig när man redan från början är livrädd och ej kan slappna av.

    Vad är det då som skrämmer mig?
    SMÄRTAN ? att ligga i timmar i plågor.. Jag är rädd att jag är ensam hemma när värkarna sätter igång och jag har jätte ont redan nu när det trycker på hur skall det då bli sen när det verkligen sätter igång. Vi har i min plan att man skall lägga en tidig EDA och det är väl bra men jag litar ju inte på att smärtan då försvinner.. tänk om de glömmer att fylla på.. tänk om värkarna stannar av så att jag måste ligga i flera timmar ? Tålamod är inget som jag har.

    Att släppa kontrollen, jag är rädd för att känna sig obekväm och utelämnad.

    Att gå över tiden , jag har super ont och det är tungt och jobbigt redan nu med 2 veckor kvar hur skall det då bli sedan .. och om man går över tiden ?.

    En annan sak som är jag är livrädd för är att barnmorskorna skall tycka att jag är larvig och bli arg på mig om jag gnäller eller inte gör som de säger/vill .. Jag förstår väl innerst inne att de ej kommer att göra detta men jag är ändå så himla rädd att ej bli tagen på allvar och att de förstår min rädsla. Att de skall bli arga och säga till en att skärpa sig !!! Föda barn har ju kvinnor gjort i massa år.. men min kropp och psyke kanske inte är gjort för detta. Jag känner mig som ett litet barn.

    De säger att jag kommer att växa med uppgiften och vara stolt att jag har klarat detta när det är över men tänk om jag inte kommer dit? Tänk om det bara blir en stor pina alltihopa .. och att jag känner mig helt förstörd i slutändan

    Det är ju svårt att förklara vad man är rädd för när det känns som man är rädd för allt !! Helst av allt skulle jag vilja koppla bort huvudet låta kroppen göra detta och sedan koppla på huvudet igen. Jag vill liksom inte vara med.

    Så nu sitter jag här med min rädsla som ju blir starkare ju närmare vi kommer och funderar.. skall jag begära kejsarsnitt eller försöka föda normalt? helst av allt vill jag att någon annan skall bestämma åt mig?.

    Vet inte ens om jag får kejsarsnitt nu. Skall träffa Aurora igen den 2 december och då kanske det är försent att säga till att man vill ha detta ?.

  • Svar på tråden Förlossningsrädsla – Vad göra ??
  • frulan

    Har nog egentligen inga tips att komma med... men jag vill bara hålla tummarna för att du får en toppenförlossning!

    Om du vill så kan jag bestämma åt dig!

    Lycka till!

  • glad i livet

    Hej!
    Jag födde barn i våras och det gick jättebra! Några tips om du väljer att föda vaginalt.
    -Be om att få byta barnmorska om du ej är nöjd med den du har (eller låt din man prata med dem om att byta), annars tror jag inte du behöver vara rädd för att få dålig personal!

    -Försök att ta det lugnt utan att få panik, tänk på andning och trevliga tankar.

    Jag räknade och räknade under min förlossningen, räknade sakta sakta från hundra och uppåt under varje värk för att skingra tankarna och kunna koncentrera mig på vad jag höll på med.

    Hoppas att du får en bra förlossning och tänk på att snart får du träffa din bebis!

  • stinagreta

    Ring till aurorakliniken och begär att få träffa en läkare asap, som kan bevilja snitt. Då har du åtminstine två utvägar, du kan ju alltid avboka snittet om du ångrar dig.

  • mammaggr2

    Hej. Det låter på din beskrivning som att du har ångets och lite smått panik inför förlossningen och det är inget konstigt i det tycker jag. Jag var jätteorolig innan och rädd för att lämna ut mig. Mina råd är att du läser lite om förlossnings skeden när du orkar. Det kan ge dig trygghet att känna igen och förstå din kropp när det är dags. Då kan du jobba med din kropp och din uppgift är att komma ihåg att andas. In genom näsan och ut genom munnen. Resten sköter kroppen och det gäller att försöka lyssna till den och följa med.
    Min oro var att bland annat att spricka.Läste i en bok att slidan är veckad och konstruerad för att ett barn ska födas fram.
    Sen så kommer värkarna oregelbundet till en början så du hinner lära dig att andas igenom dem.
    Hyr tens och träna hemma så långt innan förlossningen du kan. Jättebra.
    När/om det gör fruktansvärt ont på förlossningen så finns det lustgas som kapar värkarna och som gör dig "lullig" men ändå närvarande. Mellan värkarna tar du inte lustgas och är då inte avtrubbad el konstig utan har kvar förmågan att följa din kropp. Blir det hemskt så be om Eda om det känns tryggt.
    Du har ju värkar ett tag och hinner känna hur och vilken typ av smärta de innebär. De ökar i grad, når en topp och klingar av. Sen är det paus och dags för nästa.
    Du fixar det här! Läs på lite och försök/om det går att tänka på barnet, förbered hemma osv och promenera el vad som helst som får dig att må ok.
    Jag delade in mina förlossningar i stadier och läste på ordentligt om hur det fungerar i kroppen vid en förlossning. KUnskapen i böckerna gav mig rygghet när det var dags. Även om det var lite jobbigt att läsa i perioder. Lycka till!

  • aifos

    Hej
    Jag förstår precis vad du menar. Jag är bara i vecka 15 & vaknar redan på nätterna & svettas. Jag har precis samma frågor/rädslor som du har och funderar ens på om detta kommer att gå.
    Berätta gärna mer hur det går för dig och vad du bestämmer dig för.
    Mvh Sofia

  • Flickan och kråkan

    Det enda jag vill säga är att:

    - När det väl drar igång så förändras allt. Det där man oroat sig för tidigare finns inte längre på kartan. Man är så koncentrerad och inne i värkarbetet att allt annat är oväsentligt.
    - Man struntar blankt i vad andra tycker och tänker om ens beteende.
    - Det är inte alls som man föreställt sig det hela.
    - Smärtan kommer inte och överraskar en så man vet om och när man behöver smärtlindring.
    - Det är DIN förlossning, du kan be vem som helst fara och flyga utan att ha dåligt samvete.
    - Jag tyckte också det var skönt att vara påläst, för att veta vad som hände helt enkelt.

    Om jag ska vara ärlig så tyckte jag faktiskt att det var en urhäftig upplevelse trots allt det där jobbiga. Var jätteorolig innan. Kanske hade jag tur för vår pojke kom nästan tre veckor för tidigt så vi överraskades lite. Känn dig stolt oavsett vad du beslutar. Du ska bli mamma . Det är det enda som verkligen betyder något

  • Dalia

    Jag var också jätteorolig för hur jag skulle hantera smärtan, men jag hade bestämt mig för att ha den bedövning som behövdes. Fick både EDA och bäckenbotten när det blev dags att krysta. EDAn tog inte helt och hållet men den tog udden av smärtan och tack vare bäckenbotten bedövningen gjorde det inte alls ont att krysta även om det var jobbigt som fan.
    Smärtan tilltar ju allt eftersom värkarna blir starkare så du kommer inte att bli överrumplad. Åk in i god tid och var tydlig med hur du vill ha din förlossning. I de flesta fall är personalen underbara och de finns ju där för just DIG. De kommer inte att glömma bort dig och skulle värkarna stanna av så kommer de att sätta in värkstimulerande dropp. Lycka till!!!

  • Ultraviolet

    Jag förstår PRECIS hur du känner! Har ungefär samma känslor som du. Jag har inte heller så långt till BF och ju närmare det kommer, desto mer rädd blir jag. Går regelbundet hos psykolog och aurora. Förutom att jag är rädd inför själva förlossningen är jag också orolig för hur andra (bland annat barnmorskorna) hanterar mig, min graviditet och min förlossning. Som du säger - när någon säger "men kvinnor i alla tider har fött och det går ju bra" känner man sig så missförstådd och förminskad. Likadant när andra försöker peppa och "förutspå" förlossningen. Jag vet att de bara vill väl, men kommentarer av typen "du kommer att glömma bort smärtan när du har barnet på magen" gör mig bara ledsen. Jag vill inte att de ska uttala sig om det när de uppenbarligen inte förstår mina känslor.

    Förutom att jag är livrädd för smärtan är jag vansinnigt nålrädd och kan ABSOLUT INTE tänka mig en EDA. Inte den bästa kombinationen, direkt - gravid med smärt- och nålrädsla. Jag har ändå så gott som bestämt mig för att föda vaginalt. Så vitt jag har förstått är riskerna för men efteråt mindre - och just menen och riskerna är ytterligare en sak jag är skräckslagen för.

    Det kanske inte hjälper för dig, men jag tittade på vaginala förlossningar på Youtube och det hjälpte lite och fick mig att bli säkrare på det alternativet. Även om det ser förjävligt ut är det ju det "naturligare" alternativet. Vi är skapta för att föda barn på det sättet och det är ett av de "argument" jag vilar mitt beslut på. Men jag förstår absolut om du tycker att kejsarsnitt är ett bättre alternativ, själv är jag inte helt färdig i mitt beslut.

    Hur har det gått för dig, blir det snitt?

  • ananda74

    Vill bara säga att jag var också rädd för förlossningen och att barnmorskorna skulle vara kyliga,stressade och ointresserade. jag kan ju säga att jag blev MYCKET glatt överraskad. BM'orna var jättesnälla och pedagogiska, glada och lugna. och sen gjorde det faktiskt inte alls så ont som jag hade trott att det skulle göra. jag fick inte EDA förrän efter över ett dygn pga jag inte öppnade mig tillräckligt, men lustgas RULES kan jag säga dig. man känner inte smärtan och allt blir bara kul, som att vara full på en fest typ. sen fick jag peditin för att kunna sova på natten och den var också skön och bra.

    kort sagt: jag var mkt positivt överraskad av förlossningen, kanske för att jag hade så låga förväntningar...precis som du. jag tror det kommer att gå mycket bättre för dig än du tror.

  • mariahammarberg

    TS hur går det, fått bebisen ännu? Hoppas att det gått bra i så fall. Skickar styrkekram om du ffa väntar.(känner oxå enorm ångest inf BF)


    Johanna 2007-02-25 Pyret BF 2009-02-08
  • Miss E

    Här är en till som känner som TS.

    Undrar hur det har gått för dig TS.


    (¯`°?.¸ ღ♥ v.36! Jag Väntar En Liten POJKE!♥ღ ¸.?°´¯)
  • IBN

    Uppdatering...
    Min son kom ut den 28 november
    Första lediga dagen från jobbet !!!

    Värkarna satt igång under natten och efter ca 11 timmar med värkar så åkte jag in. Då var det 5 min mellan värkarna och jag hade telefonkontakt med KS flera gånger under natten/morgonen och de sa att värkarna måste komma tätare och bad mig hålla ut lite till o lite till.

    När jag åkte in tillslut för det gjorde så ont så trodde jag att jag var öppen kanske 2 cm men när de undersökte var jag öppen 7 cm och de tillkallade narkosläkaren för att lägga EDA direkt.

    Värkarna var fruktansvärt jobbiga och gjorde svinont !!!

    När jag kom in fick jag pröva lustgasen vilket jag ej tyckte hjälpte ett dugg. Det luktade och smakade så starkt av plasten...

    Fick EDA och då kände jag ingenting förutom trycket, kunde gå och dansa runt i rummet där vi låg Att ta själva EDA tycker jag inte var så farligt !! Obehagligt var det men man stod ut.

    När jag var öppen 9 cm och vattnet ej hade gått så bestämde de sig för att ta vattnet. När de sedan skall sätta elektroden på hans skalle så upptäcker de att han ligger i säte !

    Jag hade i min förlossningsplan att jag ej skulle föda i säte samt inga vändingsförsök så nu blev det ett akut snitt istället.

    Som min auroa kontakt sa : " nu har du upplevt 2 förlossningar" för det jag har missat är att krysta med EDA.

    Snitt var ingen dans på rosor och var väldigt obehagligt tycker jag. Men det jobbigaste var att man är så inmobil efteråt. I 3 dagar kunde jag knappt röra mig och jag känner fortfarande av magen och såret nu 3 veckor senare.
    Det tar 8 veckor att bli helt återställd och jag får inte lyfta något tungt. Helst ej barnet heller.

    Så om du väljer kejsarsnitt se till att din respektive då är hemma de 8 veckorna så du får hjälp.

    Annars är min rekommendation att ta EDA och se till att den fungerar och be om påfyllning så fort du känner minsta lilla smärta. Trycket kommer att finnas kvar men det var inte så jobbigt tyckte jag.

    Känns konstigt att nu titta tillbaka på sin rädsla och verkligen promota vaginal förlossning men skulle jag göra det igen så skulle jag ej ta kejsarsnitt pga att man är så himla inmobil och ej kan fungera normalt dvs bära matkassar och tvätt m.m i 8 veckor.

    Min auroa kontakt var med mig under större delen av min förlossning och jag måste säga att personalen på KS solna var guld värda.

    Så mitt råd nu i efterhand till er som kände som jag och jag vill påpeka att jag var verkligen livrädd...
    * gå till aurora mottagning

    * prata kanske även med en KTB psykolog

    * gör en förlossningplan tillsammans med din aurora barnmorska eller din vanliga barnmorska där du skriver allt som du är rädd för och vad du vill att de skall göra för dig. Jag hade en väldigt utförlig plan och frågade hela tiden om de hade läst den för att säkerhetsställa att de visse vad jag ville. De finns där för din skull

    * ta EDA tidigt och be om påfyllning i tid

    * om du väljer kejsarsnitt se till att fixa hjälp för hemma sysslorna och tänkt på att det är en stor operation och det tar 8 veckor att bli återställd.

    Ett annat tips är att vänta inte hemma tills du är öppen 7 cm..... Min endaste tanke när de sa hur öppen jag var " jag kunde ha fött hemma"

    Lycka till allihopa och se till att vården tar eran rädsla på allvar och se till att få den hjälp som finns.

  • hopee

    Tack för att du berättade TS och grattis till sonen

    Hur tidigt kan man få EDA vet du det? är livrädd att man ska behöva vänta för att få den...

Svar på tråden Förlossningsrädsla – Vad göra ??