• pater

    adopterad i Sverige

    Hej alla ni som är svenska och blivit bortadopterade här i Sverige,skulle vara roligt att få kontakt med er.
    Själv familjehemsplacerades jag 1955 och först 1960 blev jag adopterad av mitt familjehem.

  • Svar på tråden adopterad i Sverige
  • annis41
    MyraOhyra skrev 2009-01-16 15:47:34 följande:
    Jag har haft turen att alltid veta vilka mina bio.föräldrar var/är och min mamma tog kontakten. Annars vet jag faktiskt inte hur man bär sig åt...kan tänka mig att det är mycket sekretess runt alla handlingar men ta kontakt med adoptionsbyrån elr myndigheten som adoptionen gick igenom. Kolla även med dina föräldrar då vi alltid har haft adoptionshandlingarna hemma och där i står ju en massa information.Tror det finns lika många anledningar till att lämna bort ett barn som det finns bortlämnade barn men jag tror att bakom alla ligger en liten personlig tragedi...för vem skulle lämna bort sitt egna barn bara för skojs skull och finns sånna så är det kanske lika bra att man växt upp nån annanstans=)Lycka till i ditt sökande!!
    Tack! Ja jag får väl se hur jag gör, jag är lite kluven vet inte säkert om jag vill/vågar ta reda på vem och varför.......
  • Katrin76

    Jag rotade igenom en massa papper å hittade vad jag letade efter . Namn å personnummer.

    Jag tycker du ska se om du kan hittar var de e någonstanns. Ta reda på lite fakta. Sen kan du ju bestämma om du vill ta kontakt eller inte.

  • Milkina cerka

    Katrin76 skrev 2008-12-20 00:26:45 följande:


    gellis skrev 2008-12-19 22:02:59 följande:
    Vi e de Osynligt adopterade, tyvärr.
    Du är inte ensam, många av oss från gamla östblocket är också "osynligt adopterade". För min del är det ungefär 50/50 vilket man säger Ä r du? eller V a r kommer du ifrån?

    Förlåt att jag lägger mig i er tråd, vill inte såra någon.
  • Katrin76
    Milkina cerka skrev 2009-01-16 23:00:19 följande:
    Du är inte ensam, många av oss från gamla östblocket är också "osynligt adopterade". För min del är det ungefär 50/50 vilket man säger Ä r du? eller V a r kommer du ifrån?Förlåt att jag lägger mig i er tråd, vill inte såra någon.Jag välkommnar alla

    Jag e svenskadopterad.
  • Tantalorum

    Hej på er!
    Vad kul att hitta en tråd om svenskadopterade.
    Även jag är svenskadopterad och jag har känt mig rätt osynlig många, många gånger.
    Det tas ofta för givet att de som adopteras är utlandsadopterade och att barnen får det rätt bra i sin nya familjer eftersom de ju är "älskade och efterlängtade".
    För att göra en mycket lång historia kort kan jag ju säga att det inte gäller för mig i alla fall.

    Den här tråden hittade jag när jag googlade på internet om information och lagar inför ett planerat namnbyte. Jag har nämligen funderingar på att ta (tillbaks) min biologiska pappas namn eller eventuellt min mormors flicknamn.

    Jag kommer att skriva om turerna i min blogg: tantalorum.blogg.se/

    För er som vill veta vilka era föräldrar är...ni kan låtsats att ni vill byta efternamn. Som adopterad har man rätt att byta till sina biologiska föräldrars namn nämligen.
    För att KUNNA byta namn till (något av) sina biologiska namn så måste man få ett födelseutrag vilket man får från skattemyndigheten. När man ringer och ber om dett så ska man tala om att man vill byta bort sitt adopterade namn till sin biologiska förälders.
    På så sätt får du deras namn.
    Du kan också kontakta Tingsrätten eller Stadsarkivet och be att få födelseutdrag från adoptionshandlingarna.

    Det är lite bökigt men det går. Jag har gjort detta själv och väntar med spänning på vad som ska dimpa ner i brevlådan.

  • MyraOhyra

    Jag kan även dela med mig av mitt lilla namnsbyte... Jag blev fosterbarn vid 2år och adopterad vid 3år och under hela min uppväxt så har jag alltid fått "viktigare" papper till mitt biologiska efternamn och vi funderade lite över det men det var ju även bra för då visste man ifall det var viktiga papper som kom, tex från olika myndigheter.

    När jag tog traktorkörkortet i gymnasiet så ringde skatteverket till mig för dom var lite funderasm över varför jag skrivit under körkortet med ett annat namn än det jag var folkbokförd som... Så vid 16års ålder fick vi reda på att sista pappersarbetet vid adoptionen aldrig gått igenom! Jag hade bara trott att jag hette lika som min adotionsfamilj och när man bott på en liten ort där alla känner alla så var det ingen som funderade på att kolla upp med myndigheterna när man skulle få sitt id-kort =)
    Min biologiska mamma ringde till rätt myndighet så deras vaktmästare fick leta i arkiven för att de sista pappersarbetet skulle gå igenom-ett antal år senare...

    Jag fick då valet att välja efternamn och då jag redan var folkbokförd som mitt biologiska efternamn så bytte jag efternamn...

    Och nu är jag inne på mitt tredje efternamn och som man säger tredje gången gillt-nu byter jag aldrig igen =)

  • MyraOhyra

    Kanske ska säga att mitt tredje efternamn beror på giftemål=)

  • Tantalorum

    Jag fick utdraget från min mormors födelsebevis igår så nu väntar jag bara på att få mitt eget så att jag kan bevisa att jag är adopterad...sen måste jag bara bestämma mig för vilket av namnen jag ska välja.

    Jag är lite nyfiken på hur ni som är svenskadopterade ser på er adoption. Jag själv blev bortadopterad på mitten av 60-talet och har lite svårt att förstå hur min adoption kunde gå igenom då han som blev min "nya pappa" var allt annat än lämpad för sin roll.

  • pater

    Svar 28
    Lite svårt att tycka egentligen eftersom levnadsvillkoren var så annolunda ,adopterades 1960,familjehemsplacerades 1955, då var det trångbott och arbetslöshet i Sverige ,samt att moraltänkandet var helt annolunda.Efter vad mina föräldrar så vart det skandal om barn föddes utom äktenskap eller om man vänsterprasslade fast man var gift.Se jag på hur det är idag så skulle aldrig adoption eller familjehemsplacering gå igenom.Själv fick jag ett mycket bra hem ,behövde aldrig omförflyttas utan dit jag kom blev jag kvar.När jag ser små bebisar placeras i jourhem när de är nyfa eller efter några månader,sedan är de i jourhemmet kanske 4-8 månader och därefter till familjehem och efter några år så står inte familjehemmet ut och det blir jourhem igen några månader och sedan ett nytt familjehem----ja det är lätt att räkna ut att det här barnet inte må så bra.Plus att under tiden skall barnet ha umgänge med bio-föräldrar.Nej ibland undrar jag andå om inte adoption vore bättre.
    När vi adopterade titta på vår adoption när den skedde ffår vi inte glömma hur resonerade socialen just då och inte tänka hur de resonerar nu .

  • rymdlejon
    pater skrev 2008-11-21 19:03:26 följande:
    Hej alla ni som är svenska och blivit bortadopterade här i Sverige,skulle vara roligt att få kontakt med er.
    Själv familjehemsplacerades jag 1955 och först 1960 blev jag adopterad av mitt familjehem.
    född 1990 i sverige. adopterades till en annan stad direkt efter födsel. biomamman flyttade till samma, med sina två söner. (mina halvbröder) ingen av oss har samma pappa. vet inget om min bio.far. Vet att min biologiska mamma bor inom gångavstånd. vet exakta huset, för jag har träffat ena halvbrodern och han har visat. Har ej kontaktat henne. Jag funderar på om hon flyttar närmare mig av en anledning eller om det är slumpen. Vill hon träffa mig? eller känner hon bara att tomheten inom henne blir mindre om hon ändå är nära? Ska jag kontakta? Jag har hört att hon haft alkoholproblem och vill inte ställa till något. Har oerhörd respekt för kvinnan som gav mig livet.  
  • My treasure

    Jag fick igår reda på att jag har en halvsyster. Som bortadopterades direkt vid födseln runt 1965. Min pappa är uppvuxen i söråker/Sundsvall och det var där flickan föddes. Familjen hon kom till bodde då i Stockholm. Hur ska jag hitta henne?

    Min pappa vet inte att jag vet Så jag får försöka leta på egen hand.

  • en glad
    My treasure skrev 2012-08-14 13:45:37 följande:
    Jag fick igår reda på att jag har en halvsyster. Som bortadopterades direkt vid födseln runt 1965. Min pappa är uppvuxen i söråker/Sundsvall och det var där flickan föddes. Familjen hon kom till bodde då i Stockholm. Hur ska jag hitta henne?
    Min pappa vet inte att jag vet Så jag får försöka leta på egen hand.

    Ring skattemyndigheten/folkbokföringen och kolla vilka barn som finns antecknade på din mamma resp pappa. Det borde gå att hitta din syster på det sättet.
  • My treasure

    Tack!

    Jag har gjort de.. Det var inga fler barn registrerade på min pappa. De va tydligen vanligt att det inte registrerades då. Min Pappa och den mamman var aldrig ett par, utan det var bara en engångs grej.
    Jag känner väl att det enda sättet är att konfrontera min pappa och få reda på mammans namn. Hon borde ju def vara registrerad som mamma. Även om dom förmodligen adopterade bort henna vid födseln.

  • en glad
    My treasure skrev 2012-08-14 14:58:56 följande:
    Tack!

    Jag har gjort de.. Det var inga fler barn registrerade på min pappa. De va tydligen vanligt att det inte registrerades då. Min Pappa och den mamman var aldrig ett par, utan det var bara en engångs grej.
    Jag känner väl att det enda sättet är att konfrontera min pappa och få reda på mammans namn. Hon borde ju def vara registrerad som mamma. Även om dom förmodligen adopterade bort henna vid födseln.

    Slarv med barnregistreringar kan förkomma på de barn som är födda före 1970. Därefter ändrades registreringsreglerna och det är mycket ovanligt att inte barn registrerats på både sin mamma resp pappa .... Är barnet fött före 1991 kan du hitta födelseregistreringen även i födelseboken från den församling där barnets mamma var kyrkoskriven då ....
    Alla sådana här folkbokföringsuppgifter är offentliga handlingar så det är bara att ringa runt!
  • My treasure

    Åh tack!!!

    Då måste jag bara klura ut hur jag ska få reda på vad mamman heter!!!

    Tusen tack!

Svar på tråden adopterad i Sverige