adopterad i Sverige
Hej alla ni som är svenska och blivit bortadopterade här i Sverige,skulle vara roligt att få kontakt med er.
Själv familjehemsplacerades jag 1955 och först 1960 blev jag adopterad av mitt familjehem.
Hej alla ni som är svenska och blivit bortadopterade här i Sverige,skulle vara roligt att få kontakt med er.
Själv familjehemsplacerades jag 1955 och först 1960 blev jag adopterad av mitt familjehem.
Jag rotade igenom en massa papper å hittade vad jag letade efter . Namn å personnummer.
Jag tycker du ska se om du kan hittar var de e någonstanns. Ta reda på lite fakta. Sen kan du ju bestämma om du vill ta kontakt eller inte.
Katrin76 skrev 2008-12-20 00:26:45 följande:
Hej på er!
Vad kul att hitta en tråd om svenskadopterade.
Även jag är svenskadopterad och jag har känt mig rätt osynlig många, många gånger.
Det tas ofta för givet att de som adopteras är utlandsadopterade och att barnen får det rätt bra i sin nya familjer eftersom de ju är "älskade och efterlängtade".
För att göra en mycket lång historia kort kan jag ju säga att det inte gäller för mig i alla fall.
Den här tråden hittade jag när jag googlade på internet om information och lagar inför ett planerat namnbyte. Jag har nämligen funderingar på att ta (tillbaks) min biologiska pappas namn eller eventuellt min mormors flicknamn.
Jag kommer att skriva om turerna i min blogg: tantalorum.blogg.se/
För er som vill veta vilka era föräldrar är...ni kan låtsats att ni vill byta efternamn. Som adopterad har man rätt att byta till sina biologiska föräldrars namn nämligen.
För att KUNNA byta namn till (något av) sina biologiska namn så måste man få ett födelseutrag vilket man får från skattemyndigheten. När man ringer och ber om dett så ska man tala om att man vill byta bort sitt adopterade namn till sin biologiska förälders.
På så sätt får du deras namn.
Du kan också kontakta Tingsrätten eller Stadsarkivet och be att få födelseutdrag från adoptionshandlingarna.
Det är lite bökigt men det går. Jag har gjort detta själv och väntar med spänning på vad som ska dimpa ner i brevlådan.
Jag kan även dela med mig av mitt lilla namnsbyte... Jag blev fosterbarn vid 2år och adopterad vid 3år och under hela min uppväxt så har jag alltid fått "viktigare" papper till mitt biologiska efternamn och vi funderade lite över det men det var ju även bra för då visste man ifall det var viktiga papper som kom, tex från olika myndigheter.
När jag tog traktorkörkortet i gymnasiet så ringde skatteverket till mig för dom var lite funderasm över varför jag skrivit under körkortet med ett annat namn än det jag var folkbokförd som... Så vid 16års ålder fick vi reda på att sista pappersarbetet vid adoptionen aldrig gått igenom! Jag hade bara trott att jag hette lika som min adotionsfamilj och när man bott på en liten ort där alla känner alla så var det ingen som funderade på att kolla upp med myndigheterna när man skulle få sitt id-kort =)
Min biologiska mamma ringde till rätt myndighet så deras vaktmästare fick leta i arkiven för att de sista pappersarbetet skulle gå igenom-ett antal år senare...
Jag fick då valet att välja efternamn och då jag redan var folkbokförd som mitt biologiska efternamn så bytte jag efternamn...
Och nu är jag inne på mitt tredje efternamn och som man säger tredje gången gillt-nu byter jag aldrig igen =)
Kanske ska säga att mitt tredje efternamn beror på giftemål=)
Jag fick utdraget från min mormors födelsebevis igår så nu väntar jag bara på att få mitt eget så att jag kan bevisa att jag är adopterad...sen måste jag bara bestämma mig för vilket av namnen jag ska välja.
Jag är lite nyfiken på hur ni som är svenskadopterade ser på er adoption. Jag själv blev bortadopterad på mitten av 60-talet och har lite svårt att förstå hur min adoption kunde gå igenom då han som blev min "nya pappa" var allt annat än lämpad för sin roll.
Svar 28
Lite svårt att tycka egentligen eftersom levnadsvillkoren var så annolunda ,adopterades 1960,familjehemsplacerades 1955, då var det trångbott och arbetslöshet i Sverige ,samt att moraltänkandet var helt annolunda.Efter vad mina föräldrar så vart det skandal om barn föddes utom äktenskap eller om man vänsterprasslade fast man var gift.Se jag på hur det är idag så skulle aldrig adoption eller familjehemsplacering gå igenom.Själv fick jag ett mycket bra hem ,behövde aldrig omförflyttas utan dit jag kom blev jag kvar.När jag ser små bebisar placeras i jourhem när de är nyfa eller efter några månader,sedan är de i jourhemmet kanske 4-8 månader och därefter till familjehem och efter några år så står inte familjehemmet ut och det blir jourhem igen några månader och sedan ett nytt familjehem----ja det är lätt att räkna ut att det här barnet inte må så bra.Plus att under tiden skall barnet ha umgänge med bio-föräldrar.Nej ibland undrar jag andå om inte adoption vore bättre.
När vi adopterade titta på vår adoption när den skedde ffår vi inte glömma hur resonerade socialen just då och inte tänka hur de resonerar nu .
Jag fick igår reda på att jag har en halvsyster. Som bortadopterades direkt vid födseln runt 1965. Min pappa är uppvuxen i söråker/Sundsvall och det var där flickan föddes. Familjen hon kom till bodde då i Stockholm. Hur ska jag hitta henne?
Min pappa vet inte att jag vet Så jag får försöka leta på egen hand.
Tack!
Jag har gjort de.. Det var inga fler barn registrerade på min pappa. De va tydligen vanligt att det inte registrerades då. Min Pappa och den mamman var aldrig ett par, utan det var bara en engångs grej.
Jag känner väl att det enda sättet är att konfrontera min pappa och få reda på mammans namn. Hon borde ju def vara registrerad som mamma. Även om dom förmodligen adopterade bort henna vid födseln.
Åh tack!!!
Då måste jag bara klura ut hur jag ska få reda på vad mamman heter!!!
Tusen tack!