Hur får man tiden, orken och pengarna att räcka till? Tips önskas!

Ekonomiskt är det ju omöjligt, hur kan man vara oberoende om man blir försörjd...? Bästa sättet är väl att dela med sig av allt - både försörjningsbördan och hemmaansvaret... Kan inte du vara hemma ett tag först och sen byter ni? Och allt det andra blir så otroligt mycket lättare när man delar på ansvaret. Kort och gott tror jag inte att man kan vara hemmaförälder utan att hamna i "kvinnofällan", ja, om man inte varvar då förstås, och ser till att klara sig på en lön i taget...

Ni jobbar/pluggar heltid o har 3 barn- jag förstår att det inte går ihop. Fundera över vad som är viktigast f dig, vad vill du prioritera just nu? Och f sambon? Och vad krävs för att leva mer så? Vilka uppoffringar/prioriteringar? Kan du ta studieuppehåll? Läsa på deltid? V g ekonomin, hur kan ni sänka era omkostnader?

Allt går, även om det visst kostar litet. Men vad får du istället?

Vi har 2 barn, 7 år o en p 6 mån. Har prioriterat att de får vara hemma länge (1.a 2, 5 år, 2:a förh.nvis 2 år)och korta dagis/skoldagar. Hur? Billig hyresrätt, ingen bil, jobba 80- 80 båda, ta ut minimalt m fpenning 1:a året. Veckohandla, planera maten. En mininöjesbudget för var o en.

Lycka till med livet!

Tack för era "in-puts" båda två!

Salvavinnie:
Inser ju också att det i princip är omöjligt att bli försörjd utan att vara ekonomiskt beroende... Säger ju sig själv som du skrev. Hmm.. men du kanske ändå kan förstå min kluvenhet kring det hela?

sneo: Skönt på något vis att höra att även du, som är helt utomstående, tycker att vår situation låter pressad...

Det som tar emot är att sätta min utbildning på vänt. Gör liksom att jag hamnar ännu längre ifrån maken vad gäller ekonomi och "karriär"... Sedan oroar jag mig ju även för att palla med att vara hemma på "heltid". Jag älskar mina barn och önskar ju dem, som sagt, en trygg tillvaro med närvarande föräldrar... Men fixar jag det? Vet ju som sagt sedan första tiden hemma att det är framför allt mentalt krävande, enligt min mening, med den här "hemma-tillvaron".

Kanske borde du göra något på halvtid eller ännu mindre, då blir det mycket mer tid med barnen men ändå inte helt utan inkomst och du kan "hålla liv i dig själv" som du skriver. Har själv pluggat heltid med 4a barn i 2 år var sjukt jobbigt hade konstant ångest över att inte räcka till någonstans, min högsta önskan var då att bli hemma-mamma på heltid, den önskan kan bli uppfylld nu men har börjat tveka om jag ska bli det på heltid när fp är slut, känner att det är minst lika jobbigt att hela tiden säga NEJ till vad barnen vill ha (oftast i klädväg och skor)nu är det ganska stor åldersskillnad mellan mina barn så värst är det för tonåringarna. Funderar själv på att endast jobba MAX halvtid för att hinna med alla barnen, men som sagt jag har fortfarande beslutsångest om framtiden.