hur fixar ni detta egentligen?

Jag hade en grym ångest över att behöva lämna min tjej på dagis redan när hon var 15månader. Men det släppte efter ett tag då jag insåg att hon trivdes som fisken i vattnet. Idag är hon 3år och älskar dagis.

Jag tror att den där dagis-ångesten är väldigt vanligt. Jag tyckte också att det var sjukt jobbigt ens att tänka tanken på att lämna bort honom, ville bara protestera mot hela systemet och bli hemmamamma på heltid, men det går jättebra nu när vi  väl kommit in i allt och han trivs jättebra.

Jag kände samma sak som du, ville bara gråta när vi skulle börja skola in sonen på dagis. Men det släppte efter någon månad eller två för min son verkligen älskar dagis. Det man kan göra är ju att studera på distans och då ha barnet på dagis kanske några timmar om dagen och kanske inte alla dagar i veckan. Men det beror ju också på vad det är du ska studera. Men oftast går den där ångesten över för dom flesta barnen trivs väldigt bra på dagis och det hjälper att bara se det.

Bara för att vara kärringen mot strömmen måste jag skriva här!

Jag känner precis tvärrt om. Vår son är 9 månader. Efter 1 års dagen börjar han på dagis om det finns plats. Jag har gått hemma nu i 11 månader. Nu längtar jag efter jobb, efter att tjäna mer pengar, att slippa vara rastlös, att sonen ska få kompisar på dagis, lära sig nya saker och en massa annart. Jag ser verkligen fram emot hans första dagis dag!

I januari börjar jag jobba och pappan är hemma istället. Jag vill bara tillbaka till verkligheten till nya rutiner. När båda jobbar och sonen är på dagis.

Sen planerar vi ett syskon så det kan nog ha stor del i varför jag vill börja jobba så snart igen.

Lycka till!