Att hitta "sin plats"

Varför blir jag inte förvånad !!!

Det jag har fått kämpa med mest är nog min egna inställning. Jag har aldrig varit barnkär och aldrig haft någon erfarenhet av barn. Att plötsligt inte bara lära sig leva med barn, utan också lära sig rollen som bonusmamma är krångligt som fan.

Tack o lov har mamman i mitt fall en öppen inställning till mig. Hon inser att jag inte ÄR perfekt, att jag ibland kanske tar lite knasiga beslut i "stridens hetta" och att det är helt ok. Sånt gör ju alla föräldrar.

Jag har inte fått kämpa för min "rätt"... men det är en ständigt pågående process att hitta sin plats och roll i familjen. För mig är det så i alla fall. Du verkar ju kunna prata med pappan och det tror jag är viktigast. Ibland är det pissjobbigt och det hjälper mig massor att bara kunna prata och vara ärlig med min man då.

Tack för svaret TessaS! :)
Skönt att det fungerat bra så i alla fall! Oftast är det ju så att man gör sitt bästa och försöker så bra man kan, men man kan ju inte lyckas varje gång. Och som man säger så "lär man sig av sina misstag" :)
Visst är det en process...! Man får vara med om mycket och utvecklas väldigt mycket! :)

Tack! :) Ha det så bra!

Jag och min man och hans ex brukar sitta och asgarva åt en JÄTTEMISS jag gjorde en gång när deras barn höll på att slå ihjäl varandra... Min lösning på det gjorde bara saken värre och det slutade med STOOOOOR katastrof och hela kvällen var förstörd...
Mamman skrattade så hon grät när hon hörde det, för hon har gjort liknande saker också.
Hade lika gärna kunnat bli att hon blev vansinnig och skällt på mig men jag slapp..

haha Gud så härligt! :D Ja, men det är ju viktigt att komma ihåg att vi alla är människor. Man gör sitt bästa, men kan som sagt inte lyckas varje gång - och det gäller ju alla! :)
haha Himla roligt att höra detta, tack för att du delar med dig!
Mvh

Hej hej,
Jag har varit bonusmamma nu i fem år till två underbara flickor och det har inte alltid varit lätt att hitta sin plats. Jag har fått ganska mycket ansvar av min sambo, men han har sista ordet. Jag har också varit väldigt intresserad och velat engagera mig i allting gällande barnen, skola, aktiviteter och fostran. i och med att jag läser till pedagog är jag ganska påläst kring barn och känner mig trygg i rollen som förälder. (allt kan man självklart inte läsa sig till)....

Mitt stora problem ibland kan vara den bio.mamman. hon accepterar mig och att jag finns där, men hon har vid flera tillfällen yttrat sitt missnöje mot mig. Hon har tydligt gjort klart för mig att barnen är DERAS, och att jag inte skall lägga mig i. min sambo tycker tvärt om, eftersom jag faktiskt tillbringar lika mycket som deras mamma gör med dem.
Jag älskar barnen och gör allt jag kan för dem, och jag struntar i vad hon tycker. Det viktiga är att jag har stöd från min smbo och barnen.

Härligt att du känner dig så stark! Att läsa sig till saker tycker jag kan vara jätte bra ibland. men som du skriver, långt ifrån allt står såklart i böcker mm! :)
Härligt att du och han är på samma "nivå" och överens om din roll och plats, den är viktig och man är faktiskt högst närvarande och delaktig! Så är det ju!!!
Ja, deras stöd är det som verkligen betyder någonting! :)
Tack för svaret!