hur har ni det med era bonusbarn?

Åh, vi har haft samma problem med min mans dotter, och det enda jag kan råda dig till är att RIVA I ordentligt åt pappan!
Till syvende och sist så är det HANS barn, och det innebär att det är hans ansvar.

Jag ställer gärna upp på min bonusdotter, i den mån jag orkar och har tid, och visst kanske jag måste fixa saker som jag inte har lust med när hon är här, men efter mkt tjafs och bråk så har vi kommit fram till att när hon är hos oss så är det pappan som har huvudansvaret för henne och jag kliver in när det behövs.

Och en 11åring borde kunna sysselsätta sig själv, eller vara med kompisar, (makens 7åring är likadan)! Vi kämpar med att hon får använda sin fantasi nu, vi kan inte leka med henne (eller vårt gemensamma barn) all deras vakna tid!

Lycka till - och som sagt, få sambon att rycka upp sig!

Tack för svaret! Ska bli ändring här nu. En liten till fråga, hur mycket ansvar ska en 11-åring ha? han städar sitt rum och mer då?

Sånt där med ansvar är svårt tycker jag, vi har inga särskilda ansvarsområden för 7-åringen, men vi försöker ha "regler" som t.ex:
*alla plockar undan det man använt/lekt med
*alla plockar undan sin disk från matbordet
*alla hänger upp sina ytterkläder
*alla slänger sin tvätt i tvättkorgen

Sen försöker vi involvera henne i matlagning och städning så att hon lär sig, och för att hålla henne sysselsatt!

okej tack=)

Ska väl tillägga att oftast är det svårare att få maken att förstå och följa "reglerna" än vad det är för bonusen!

Ta ett ordentligt snack med pappan! Det är ju i första hand deras tid tillsammans. Du verkar ju väldigt mån om att bonuskillen ska ha det bra. Då borde du ju kunna kräva minst samma insats av han biologiska pappa!

Stå på dig!

Här är det sambon som huvudsakligen tar hand om sitt barn gällande både uppfostran och lek.
Jag spelar gärna spel mm med dem då jag känner för det men det finns inget krav från sambons sida att jag måste vilket gör det mycket roligare de gånger vi skojar till det, samt att det händer oftare än om jag skulle känna det som tvång

Grabben är 9 år och vet inte vad fantasi är (är det något NYTT problem?, när jag var liten lekte jag och kompisarna MASSOR av fantasilekar, och fanns det inga kompisar så lekte jag själv)
Men nu ska det serveras på silverfat och sambon kan bli helt slut efter en dag med barnet.

Han tar sig inte för att göra något själv vilket kan gå mig på nerverna men lyckligtvis så finns det som sagt inget krav att JAG ska vara nån lektant utan min sambo får då snällt kämpa på
Det är ju trots allt hans barn och han är troligen i allra högsta grad delaktig i att hans barn sedan innan inte lärt sig leka själv då de alltid har varit bästa kompisar och gjort allt ihop.

Vill du inte leka - gör inte det.

Det är mitt enda tips.

Vi har de "kraven" som Ruda skrev på alla i hemmet.
Kände igen det där med svårigheten att få sambon att haka på reglerna, hehehe.

Lycka till

Det där med att inte kunna sysselsätta sig själv är nog något som börjar bli ganska utbrett bland barn i skolålder och uppåt. Själv har jag vissa teorier om att det kan bero på att de redan från början vänjs vid att alltid bli underhållna, antingen av tv, dator, diverse aktiviteter som de skjutsas runt till eller av föräldrar som försöker kompensera sitt dåliga samvete över att de är så lite närvarande i barnens liv...

Har själv en bonusdotter som sitter dygnet runt framför tv:n om man inte underhåller henne. Hon företar sig aldrig någonting på eget initiativ. I början tyckte jag synd om henne och ansträngde mig för att hitta på saker för henne att göra men efter ett tag orkade jag inte längre så nu sitter hon framför sin tv...

Calles matte skrev 2008-10-31 14:41:47 följande:

Hemskt... Anser jag.
Att det ska bli så.
Fantasi och barn hör ihop som ler och långhalm men det verkar ha glömts bort

Runtom ser man klätterställningar utformade av vuxna, billiga leksaker (man kan inte ens äta Mc Donalds utan att barn ska tjata tjata tjata om att leka..) datorspel som MÅSTE köpas för det visades på en utav alla 1000 barnkanaler man som vuxen inte ens vet existerar och det är vi som står för abonnemanget, födelsekalas på "Lek och bus-landet" (fast det är å andra sidan kul, de fick släpa mig därifrån ) men ändå...

Allt är så serverat, DVD i nackstöden i bilarna så barnen kan sysselsätta sig på väg till skolan (resan tar TRETTIO minuter!!!) och "ensamtid" för lek och bus...

Suck.

MITT barn ska ut i skogen, leka, busa, gå på skattjakt och bygga saker utan instruktion av material som inte sponsrar BR (nu låter jag som nån jäkla hillbilly men... hellre det, och så kan man "skämma bort" när fantasin redan flödar)

jag blir så irriterad på att barn inte KAN ha tråkigt nu för tiden, allt ska gå i ett. tv-spel hit och data-spel dit. min dotter ska med vara UTE och leka! när jag va liten då var man på utflykter, åkte pulka och skridskor och bada på somrarna. nu är allt så enkelt liksom, spel och tv. ungarna blir latare och latare. min bonus har sämre kondition än vad jag har! då har det gått för långt, han tycker allt är tråkigt! bara spel, spel, spel, data, data, data och TV! det är det som duger. men han kan inte vara själv, kollar han på TV och man ska bada dottern, då kommer han med. JAG vill väl också vara själv ibland. okej om han vill vara med oss när han är här men att vara svans hela dagarna, det är inte nyttigt.
nej sambon ska få ha lite fantasi och ta tag i det här och hitta på nåt med sin son! lite förbättring har det blivit, han spela ju faktiskt kort med sin son här om dagen...

haha precis som Idapida skrev i senaste inlägget har vi de med min bonusdotter där är de dataspel som gäller hela dagarna, säger man att man själv vill ha datorn står hon å hänger över axeln på en och frågar när man är klar, får hon inte spela ringer hon farmor och klagar och vill dit ist då ringer farmor pappan och typ skäller ut han för att hon inte får spela när hon suttit framför datorn en hel dag redan, tycker faktiskt inte farmor ska lägga sig i