Ta med alla sina barn utomlands, mammor, eller?

Nu var det inte så att det var säkert att de stora skulle få åka alls, TS sa faktiskt att det troligtvis kommer att bli så att de skulle fortsätta åka med de små eftersom det blir för dyrt annars. Hon skrev att ev skulle två i taget av de stora följa med, men det var inte säkert.
Undra vem det var som inte läste allt?!

Suck. Livet är inte alltid rättvist in till minsta millimeter. Om JAG väljer att skaffa 6 barn så kommer jag aldrig att ha råd att ta med dem allihopa utomlands, sånt är livet. Kanske orättvist mot mina barn men det är mitt val. Förhoppningsvis kan jag erbjuda dem annat som är positivt istället. Skaffar jag fyra barn kanske jag har råd att ta med dem utomlands någon gång då och då, det beror lite på hurdan ekonomi jag har. Troligtvis kommer jag väl att kunna jobba lite mindre för att det tar ganska mycket tid att ta hand om och engagera sig i fyra barn. Om jag bara skaffar ett eller två barn så kommer jag troligtvis att ha råd att ta med dem på utlandssemestrar om jag gärna vill åka på det. Oavsett vilket så är det MITT val hur många barn jag skaffar och jag anser inte att jag är orättvis mot barnen för att jag ger dem många syskon om det är det som är mitt val.

I en familj där den ena parten har valt att skaffa 6 barn och den andra har valt att skaffa 2 barn är det svårt att få balans. Men det finns faktiskt ingen rimlighet att kräva att någon annan skall bekosta en resa för MINA barn bara för att JAG har valt att skaffa fler barn än vad jag har råd att resa utomlands med. Det finns heller ingen rimlighet att den som har råd att åka med sina barn skall behöva avstå från att resa för att den andre inte har råd.

När det handlar om barn som bara bor i familjen varannan helg är läget ännu mer komplicerat. Dessa barn betalar man underhåll för till en annan förälder och de ingår inte i det vardagliga livet i familjen. Inte kan man väl då kräva att någon utomstående ( = bonusföräldern) skall betala enorma summor för att dessa barn skall kunna leva på samma villkor som bonusförälderns egna barn?

Absolut INTE, såvida barnen inte var stora och valde själva att inte följa med.

Du får det ju att låta som att frågan var ett livstidavgörande, om de åker utan de stora barnen nu så betyder det att de aldrig kommer att få följa med på någon semester. Inte nu och inte om 5 år. Så uppfattade inte jag den trådstarten.
Jag uppfattade det som att TS gärna ville åka utomlands med sina barn, vilket hon har råd med, men hon har inte råd att betala för sin mans fyra barn, och undrar därför om det är ok att åka med bara de gemensamma den här gången.
Huruvida de stora barnen ALDRIG någonsin kommer att få åka på semester tycker jag inte jag kan läsa mig till.

Jag svarar utifrån hur jag uppfattade TS. Visst är det ok att åka med bara de små gemensamma om man inte har råd att sponsra sin partners fyra barns biljetter, och han inte heller har de pengarna.
Att biomamman inte åker på semester är ju inget TS kan påverka...
Jag tycker inte det är ok att TS inte skall få åka på småbarnssemester bara för att hennes man har fyra barn som han inte har råd att betala för. Det är min åsikt.

Nu har jag varit läst i den andra tråden och såhär skrev ts:
"som sagt, jag tror inte vi kommer så mycket längre i den här disskusionen facktiskt. Vi kommer antagligen att resa utomlands med våra två egna barn fler gånger än de andra får följa med. Däremot kommer de att få följa med i omgångar två och två. Att våra gemensamma kommer att få följa med fler ggr - ja det får de bara acceptera."

Jag hittar ingenstans i denna text att de stora inte skulle få följa med alls eller att det är osäkert.

Jag har inga bonusbarn, men jag skulle tycka att det vore hemskt att lämna vissa barn hemma medan andra fick följa med. Då skulle jag hellre stanna hemma eller åka på en biligare semester där alla kunde vara med.

Väljer man att bilda en "ny" familj med en man som redan har barn så får man helt enkelt acceptera den situationen. Alla barnen ingår i familjen.

Självklart är det en annan sak om barnen är så stora att de själva vill stanna hemma.

Jag har två barn med min nuvarande och ett med mitt ex och personligen skulle vi aldrig åka på någon utlands semester utan alla 3...

Det beror ju på var barnen bor också. Om barnen bor vh så är man i praktiken en "liten" familj 12 av 14 dagar och en stor familj 2 av 14. Och jag ser ingen mening med att leva som att man var en 8 personers familj jämt när man de facto är en 4 personers familj största delen av tiden.

Nej!

Jag frågade dig: Har du någonsin varit på en 8-12 personersfamiljesemester?

"Vi var 9 st som åkte till Kanada i somras, 12 som åkte runt i landet där, hur kul som helst. Ju fler desto bättre."

Menar du att du och din partner åkte till Kanada med 7 barn och sedan fortsatte ni 2 med 10 barn?

I så fall har vi mycket olika syn på kul. Själv skulle jag inte vilja ha ansvar för så många barn på 2 vuxna när man är ute och reser, speciellt inte om flera är små.

Och vi var faktiskt 9 st som åkte på semester i somras, alla från samma familj.

I familjen som det gällde var ju 4 barn  äldre, bara två var små.

Kul att du både tycker det fungerar och är roligt att åka med alla 7 barn i din familj på semester varje gång alla vill med. Fortsätt med det så länge det känns bra. Även med 10 eller med fler. Jag tycker inte det är ett dugg konstigt att det finns människor som fungerar annorlunda än t.ex jag själv och att det resulterar i olika upplägg.

Kanske kan du med tiden lära dig att acceptera att alla inte fungerar eller känner så och visa mer tolerans mot människor som väljer att lägga upp sina barnsemestrar annorlunda än vad du gör. Det känns som du använder dig själv och din familj som norm och det finns ju ingen sådan. Alla familjer fungerar ju olika.

Jag tycker i fortsättningen att du ska ta med dig tipset att fokusera mer på sakfrågan och inte personer med andra åsikter än du. Du har i dina senaste inläggen kommenterat mig som person mer än frågan, det driver inte frågan vidare.

Jag kommenterar det som skrivs. Precis som du gör. Jag tycker inte att det är mer sakligt att skriva att personer är uteslutande än att skriva att personer visar intolerans. Du hävdar ju att ett visst semesterupplägg grundar sig på vad som är bäst för alla barn, men det har du ju inte veto på utan det är ju bara en åsikt som du givetvis har rätt att ha. Men det är klart att den som inte håller med utmanar denna åsikt. Jag exempelvis.

Hela trådstarten, "sakfrågan" om du vill, är en förvrängning av en annan tråd som den underförstått säger sig spegla. Att låta denna utsaga få passera oomstridd är ju som att godkänna den som en sanning och låta usch- och fykommentarerna över en verklighet, som i det här fallet inte finns där, bli till en sanning som ytterligare spär på myten om den elaka styvmamman. "Jag har läst i en tråd att..." Ja, givetvis är det så då. Nej, faktiskt inte alltid.

Det verkar helt studsa av en del att man kan lämna otillfrågade barn, både biologiska och styvbarn hemma på en semester utan att de automatiskt känner sig uteslutna. Och detta för att det finns några sargade själar här som verkligen blev bortstötta av vuxna, kanske av både föräldrar och styvföräldrar under sin barndom. Att se att uteslutning kräver en hel rad handlingar med uteslutande motiv och att uteslutning inte per automatik är kopplad till att inte få vara med på semester varje gång verkar svårt för en del.

Jag tror att denna "rättvisa" som många kräver åt speciellt styvbarn kommer att resultera i att många styvbarn kommer att känna sig förfördelade för att vi lär dem att de är det om inte alla får lika samtidigt. Min misstanke är att det som många gånger ligger bakom dessa rättvisetvister är, medvetet eller omedvetet, oförsonade separerade föräldrar som letar bevis på hur oduglig den andre och dess nya partner är.