• stiss

    BIO föreldär

    Det skrivs mycket åm att va låtsas mamma/papp men har nån tänkt på hur det skäns att va så kallad bio förelder specielt den såm barnet bor med. Det är vi såm försöker göra det omöjliga vi ska räcka åt all håll, va rättvisa, ta hänsyn till allas skänslor. Det är fruktasvärt utaksam jobb. Jag själv har en flicka på 8 år från ett tidigare äktenskap desutåm har jag ett litten påjke på 1,5 år med min nya man. jag gör mitt bästa med att tillgod se min dåtters behov att hon ska kunna umgås med sin bio logiska pappa och även med sina nya små syskån, mitt i alltihop tar jag hensyn till styvmamman tanken på att det är även hon såm är där för mitt barn de korta stunderna , när hon är hemma hos de. Sen kåmmer även min man såm jag vill ej såra på nåt sätt men exempel sist min dotter skulle träffa sina syskon så tyckte inte han åm att jag tog våran sån med, man han själv jåbbade och jag hade inget barnvakt. Det ända jag vill att mina barn växer upp med vetskapen att de är älskade och respekerade.Så gräset är inte grönare på andra sidan det fins även BIO föredär såm vill väll.

  • Svar på tråden BIO föreldär
  • Syss Inha

    Du, som alla andra inblandade i splittrade familjer gör så gott ni/vi kan. Alla utkämpar vi våra strider på olika sätt, du på ditt sätt, jag som "styvmamma"på mitt.
    Det är inte bara du som biologisk förälder som upplever att du försöker göra det omöjliga, räcka åt alla håll, vara rättvisa och ta hänsyn till allas känslor.
    Det gäller mig med.
    Att vända ut och in på sig själv tillhör vardagen.
    Allt detta för att jag älskar min sambo och han är värd varenda sekund.

    ...även ifall det kan kännas piss vissa dagar.
    Precis som för dig.

    Lycka till

Svar på tråden BIO föreldär