Själv tog jag över min hund innan den skulle avlivas . Ingen annan klarade av att hantera den då den hade varit i fel händer innan. Jag försökte finna mig hundvakt, men de flesta klarade inte av hunden. Så det fick bli som det blev, jag arbetade och hunden fick vara hemma. Självklart hade den både vatten, musik och ljus utifrån. Den mådde aldrig dåligt. Någonsin. På min fritid så lämnade jag aldrig hunden någonsin förutom vid måsten (som att åka och handla mat). Men försökte göra det i anslutning från att jag åkte hem från arbetet. Vid 2 tillfällen i hela våran tid har jag lämnat den utöver det. En gång på 1 timme och den andra gången knappt 2 immar. I övrigt har jag varit med den konstant. till och med sovit ute med den fastkopplad i foten med kopplet.
Jag umgås inte med människor, och jag tackar nej till julbord, för jag lämnar inte hunden i onödan!
Självklart har den ALLTID vatten! Och lite mindre mängd mat (om den inte har ätit allt innan jag åkt till jobbet) för att senare ge den direkt när jag kommit hem och kanske en gång till senare på kvällen. Detta gjorde vi i 8 års tid. Nu har det gått 10 och jag ad en granne gå ut med hunden och erbjöd betalning. (Hunden går inte ihp med andra hundar så hunddagis gick inte.) Hunden ville iallafall inte gå ut med grannen så pass mycket (och då tycker den om min granne väldigt mycket ändå) men den vägrade och ville ligga kvar i sängen och väntade på mig. Så grannen sa !upp sig" från det. Och dom andra grannarna började anmäla mig hej vilt. En av dom påstod (ren lögn) att min hund gjorde ifrån sig inomhus då ingen hund klarar av att vara ensam hemma så länge som 10h. Hunden har aldrig gjort ifrån sig någonsin hemma kan jag säga.
Ingen annan var villig att rädda livet på hunden. Jag skulle ta mitt liv bara några dagar efter att jag fick veta om hunden. Det slutade med att vi räddade varandras liv. Och den mår bra. och vi båda lever. Den är mitt allt. Har försökt finna efter arbete med ljus och lyckta där den kan få följa med mig i, men finner det inte någonstans, enbart berättelser om att andra har lyckats!
Jag har ingen kontakt med människor längre utan sedan hunden kom in i mitt liv har den varit min prioritering nr 1 !
Jag har flyttat omrking i förhoppning om att vi kunde finna lösning så den slqapp vara ensam. Men den vill inte umgås med varken andra djur eller människor, utan den är helt och hållet ensamhund som vill vara med mig och då går det bra att hälsa på andra människor. Har lämnat den hos några personer. Det har gått bra i 10 minuter sedan sitter den och ylar och vill inte vara kvar utan blir först nöjd när jag kommer tillbaka igen. Den har inte velat leka utan legat i 2 dagar och inte alls velat vara med människor utan helt och hållet väntat på mig.
Trots detta så samma personer som kom med lögnen anmälde mig och jag fick brev från länsstyrelsen. Så nu funderar jag på att låta hunden avlivas och sedan ta mitt egna liv, då svensk lagstiftning inte tillåter oss få ha vårat fungerande liv ifred och jag skulle inte godkänna 99& av alla de som önskade få ha hunden. Minns bara en enda riktigt fin familj som jag flera år senare tillbaka tänkte p att de, kanske skulle kunnat få hunden. Men jag mötte dom av en slump och de var så snälla både mamman, barnen och pappan. Men kände dom inte. De är de enda som jag hade kunnat tänka mig under dessa 10 år som jag haft hunden. För de brydde sig om hunden och struntade i vad andra människor ansåg eller försökte anpassa sig till andra människor utan hade helt fokus på hunden. Detta var precis i början så jag tänkte inte så mycket på det just då. Utan först senare.
Pappan i familjen var påtagligt känslorörd av hunden. Han var större och starkare och lugnare än mig. Och sökte inte att tillfredställa socialicasion med andra människor än tillsammans med sin familj och tillsammans med hunden.
Men det är 9 år sedan nu. Alla lagparagrafryttare som tror sig vara så jävla duktiga i allt som har sin hunden i koppel men inte klarar kommunicera med den skulle aldrig i mitt liv få ha hunden. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Köpte mig en husvagn, tog ce kort allt för att kunna vara med hunden. Men den gillar inte åka fordon, den trivs bäst hemma och den blir deprimerad utan mig. Och jag ger den verkligen all min tid och ignorerar människor rakt av till förmån för min hund.
Ja, jag bryter mot lagen. Men det är för vårat bästa. Och jag bryter inte mot våran psykologiska lag. / andliga lag.
