Bonusbarn i sängen/sovrummet??

har jag aldrig påstått heller! förstår att de vill ha vuxenkontakt! men kan ej förstå att du tycker JAG ska lägga mig på soffan när min sambo kan gott gå och ligga hos dom! och dessutom så vill min sambo ej ha dom sovandes i sängen ändå. det är MIN säng inte barnens de har sina egna och de kan gott ligga där!!

men om han inte heller vill ha dem i sängen...vari är problemet då...då borde han ju gå och natta om dem i sina sängar.

Då får han väl gå och mysa med barnen i deras sängar.

alltså han vill inte ha dom sovandes i sägen.. mysa i sängen har han velat.. men de känns fel för mig.. obehagligt o så.. det är väl där problemet fanns.. skrev denna tråden rätt längesen.. så vi har kommit överrens till slut om det hela =)

Ok bra det Fast obehagligt med barn i sängen...nääääe mysigt när de kommer uppkrypandes och gosar lite på morgonen.....

ts: förstår dig.. jag hade också velat ha sängen själv... mysa o sånt kan man göra i deras sängar o i soffan framför tvn..

eller så får man mysa lite innan sängdags o läsa en saga eller nått i er säng o sen gå o natta...

Jag tycker inte du är minsta konstig, jag ville inte ha bonusen i sängen och jag vill inte ha min dotter där heller. Alla vill inte ha sina barn i sängen och det finns inget som säger att man måste det heller.

min bonus dotter på 5år é inte så intresserad av våran säng, känns rätt skönt för ja vill inte ha några barn i sängen... våran säng é våran säng.
barnen har egna sängar att sova o grjea i.
Men min dotter på 7år kan komma in på varda morgonar o sitta i sängen o dra upp sin trött mamma. men då ligger hon inte sängen.
Svårt att förklara känslan att inte vill ha dem sovandes i sängen.

Jag håller med, jag gillar inte heller när barnen ska ligga i sängen är de 9 och 10 år gamla som min sambos, då är de för stora. Däremot vid enstaka mardrömmar eller då de vill ha lite morgonmys, då tycker jag det är helt oki. Dessutom väljer den "lille" alltid mig att mysa med och hur jobbigt det än (vissa morgnar) känns så tror jag att han skulle må väldigt dåligt om jag avvisade hans ömhet...

Min bonus kom in på natten flera gånger i veckan och det kändes alltid läskigt att bli plötsligt vaken för att någon stod vid sängen i mörkret. 
Barnet var 11(!) då. Jag sa många gånger åt hans pappa att det leder oftast till att jag blir stressad, vaknar flera gånger per natt bara för att kolla om ingen står vid sängen och i slutändan var jag bara trött och irriterad varje morgon. Min sambo gick då oftast med honom till hans rum och sov resterande natten med honom. Detta var lika hemskt - man vill ju sova med sin partner, det är ju delen av förhållandet? Skulle barnet vara 3 år gammal, skulle jag absolut förstå det men en 11-åring tycker jag kan absolut få hjälp av sin pappa i form av råd på hur man gör om man vaknar på natten och inte kan sova om. Det var en skitlång resa att få honom inte komma över - med massor förklaringar att spökar existerar bara i ens huvud och det finns ingen under sängen samt att det är kul att försöka att andas långsamt, tänka på just de saker, ta lite vattnet  och försöka först att klara sig själv om det går, men nu med nästan 12 känns det att han slutade göra det. Förlora ej förhoppningen 👍🏼

Ja jag tycker det är fel att ni bor ihop när du känner så. Man kan vara särbo, måste inte flytta ihop med män och kvinnor som har små barn och behöver sina föräldrar. Du kan inte ha en regel att de inte är välkomna i sin pappas sovrum, du får skaffa ett helt eget rum isåfall, men tycker som sagt inte du ska bo med din partner. 

Gammal tråd men att läsa din tråd ????
Du är nog du som lämnar sängen, märks att du inte har egna barn.

Hade jag träffat en ny som tycker som dig , så hade jag kastat ut henne genom rutan på stört