Unga mammor

Jag har aldrig blivit bemött särskilt bra av socialen, jag har varit i kontakt med dom ett par gånger eftersom att jag och min dotters far har haft problem att samarbeta.
Och de har alltid, alltid, alltid tagit hans parti just för att han är så "mogen" och så är han ju såklart inget barn - som de så fint kallar mig.
Inte nog med det så har de alltid förolämpat min intelligens, när jag har en fråga så svarar dom med deras eget omdöme och hänvisar till en bok som de ALDRIG LYCKATS HITTA när jag är där och vill ha svart på vitt.

Jag skulle kunna rabbla på i timmar.

:( Usch det där låter ju hemskt och allt annat än professionellt.

Kan direkt säga att jag aldrig skulle kalla en av "mina tjejer" för barn. Visst är de unga och visst har de väldigt lite livserfarenhet MEN min syn är att förhoppningsvis kommer de mogna i och med att de får barn. Det vore det ultimata iallafall :) Alla måste få en chans och mamma är inget man liksom bara blir. Oavsett vid vilken ålder man får barn så har man massor att lära. Ung som gammal.

Blir lite nyfiken på vad det är du frågat dem på soc. som de inte kunnat "visa upp".

Rabbla gärna på, jag är intresserad OCH lyssnar. :)

Jag har blivit bra bemött.
Jag har varit en av de där tjejerna som strulade till det mycket innan så jag kände redan några av de som jobbar på soc..
Jag bor i en lägenhet som jag hyr i andra hand utav soc så jag har lite kontakt med dem fortfarande pga det. Men de är bra, de hjälper till med saker som att köra till affären för att storhandla eller köra mig till gekås i ullared
Egentligen ska alla som bor i deras lägenheter ha kontakt med dem ca en gång i veckan men jag behöver inte oftare än när jag vill ha hjälp med något så det blir kanske 1-2 ggr i halvåret eftersom jag inte bor här pga att jag har några problem utan för att jag fick barn tidigt. Sen får jag alltid höra hur bra jag klarar detta och vilken bra mamma jag är. Det trodde de kanske inte om mig innan

Det fanns en som jobbade på soc här innan som gärna så fort någon av bebisarna som bodde här började gråta sa typ "åh, nu är h*n hungrig" Det uppskattades inte av någon mamma för de flesta kände att de visste själva vad deras bebis ville. Till mig sa hon så en gång, jag tittade på min son och förstod med en gång att han var varm om fötterna(jag vet, det låter konstigt men jag kunde nästan alltid genom att titta på honom se vad som var fel hur konstigt det än var). Så jag sa bara att Nej, han är varm om fötterna. Så tog jag av honom skor och strumpor och han slutade gråta. Sen sa hon aldrig så till mig mer för jag visade att jag faktiskt visste bäst. Så jag rekommenderar att inte säga för mycket om vad bebisen vill och behöver till mamman, det uppskattas inte. Man känner sig mest dum..

stinamaria: Vad skönt att du blivit så bra bemött! Man kan ju tycka att ja, man SKA bli bra bemött men det verkar som verkligheten ibland är långt därifrån. Jag lovar att inte komma med ovälkomna råd :) Var fullkoligt allergisk mot sådana när mina barn var små! :)

Sandra Fryc: Jag förstår att du inte vill prata om det då! Hoppas att det går bra för dig och dottern i vårdnadstvisten.