Ung förälder är inget hemskt.

Håller med om att åldern inte har någon betydelse! En bra mamma är en kärleksfull mamma, och det kan man vara oavsett om man är 18 eller 45... Själv var jag 23 när dottern föddes, och det var lagom för min och makens del. Man kastar inte bort sitt liv för att man får barn! Barn berikar! Vilka skickar sådana mail? Här på Familjeliv?

Hemska människor. Jag är själv 21 och fick min son för 6 veckor sedan på tisdag och min syster fick sin första vid 16 årsålder och väntar nu sitt andra vid 19 år. Vi klarar oss utmärkt :) En äldre behöver inte vara en bättre mamma pga sin ålder. Det märkte jag på föräldragruppträffarna jag vart på. Hon som var 17 viste betydligt mycket mer om barn än 33 åringen ;)..

fast om man är 19 och uppåt då tycker jag inte att man är så hemskt ung.Förhoppningsvis har man gått ut gymnasiet då.

Det jag har problem med är de som är runt 15-16 år och tycker att de är "redo" att skaffa barn. Men jag har svårt att tro att någon som går i nian eller precis har gått ut nian kan ge ett barn något av värde. Vissa säger att de ger ju kärlek men varje vuxen person vet att det inte räcker med kärlek.Livet är inte så enkelt.

Om man nu prata om vuxna personer, alltså över 18 år, så tycker jag att det inte spelar någon roll. En 19 åring skulle kunna ge mycket mer till sitt barn än en 30 åring. Allt beror på mognaden hos föräldrarna och graden av ansvarskänsla. Har föräldrarna ett stabilt förhållande och kan ge sitt barn stabilitet när det gäller livets alla delar då tycker jag inte att det spelar om man är 19 eller 30 år.

Ähh det är inget att bry sig om, jag va 21 när jag fick mitt första barn och det är en skärpt 13 åring idag.

När man kommer till dagis med barnen så har jag märkt att "-kan du ta hand om barn??" jag var 18 när jag fick första o 19 när jag fick andra och jag höll på bli tokig på dagisfröknarna!!!

Känner mig fortfarande som en ung mamma då jag väntar mitt 5:e barn och är 28...

Unga föräldrar kan oxå, vem vill egentligen ha en "gammal" mamma? (om man nu får välja när man vill skaffa barn, tänkte på de ofrivilligt barnlösa som lyckas vid 35-40årsåldern)

Jag var som sagt 23. Jag kände mig lagom ung/gammal och redo på alla sätt och vis. Märkte dock att samhället klassade mig som ung. Typ "oj, grattis, men det kan väl inte ha varit planerat?" Trots man, god ekonomi m.m. Men håller med om att man egentligen inte är ung (i alla fall inte för ung) över 18-20 år. Det finns hur många miljarder människor som helst, och lika måmga åsikter. Man ska inte bry sig, men visst är det inte alltid lätt. Undrar fortfrande vem som har skickat dessa mail?

jag tror absolut att unga föräldrar är lika bra som de "äldre".
men jag kan tycka att det är motligt intelligent att planera att skaffa barn när man är 15-16 år gammal.

Tänker på min mamma som fick mig (första barnet) när hon precis fyllt 20 år. Kan ni tänka er att ha en mamma som bara är 20 år äldre. Jag själv älskar det och har alltid gjort det. Är underbart! Däremot har min sambo rätt så trista gammalmodiga föräldrar som fick första barnet  när de var i samma ålder som min mamma är nu. Så man behöver inte misslyckas för att man är yngre :) Nu väntar min mamma sitt tredje barnbarn och är 41 år gammal. Hon säger att det är det finaste som hänt henne och hon är så lycklig för sina barn och barn barn ..

är det verkligen så många som gör det då? humm *Funderar*

nej det tror jag inte men jag känner faktiskt en person som var arbetslös, outbildad och bodde hemma hos sin mamma med sin jämnåriga pojkvän och hade 2 planerade barn innan hon fyllde 18.