Ständigt irriterad :-(

Dorfen, att stoppa huvudet i sanden när det hettar till kan vara bra ibland men som du skriver tycker du också att det här skapar distans er emellan och det är något att ta på allvar. Att ni känt varandra en kortare tid gör att jag tycker att det är extra viktigt att inte låta det här gå "för långt". Visst är det tufft för en kvinna med hormoner som gör en galen på sin sambo men det måste också finnas gränser. Så länge du har en förståelse för att hon kämpar med hormoner, så kan du alltid ta upp det här för diskussion med henne. Att lösa konfliketr kommer ni behöva göra tusen gånger oftare när barnet kommit och jag tror man lurar sig själv om man som vissa förespråkar ska stoppa huvudet i sanden så fort hon blir på dåligt humör. Sedan är det klart att man kanske inte ska dra igång "Älskling, det här känns jobbigt för mig - diskussionen" när hormonet sprutar ur öronen på henne, det kan vara läge att vänta en stund, men VÅRDA FÖRHÅLLANDET. Det ska hålla en livstid. Man löser inget med att bara vika undan.

Min sambo och jag har varit ihop i 8 månader och vi väntar barn i april.

Min sambo har också haft mycket hormoner som svämmat över. Det är normalt men det får finnas gränser. Man kan inte utplåna sig själv för då finns det inget förhållande kvar sedan när det är dags att bli pappa.

Jag har bitit mig i läppen, försökt förstå och jag har hållit käften som min sambo uttrycker det men gör jag det för länge glider vi isär lite varje dag. Då blir det att vi får prata ut om det i lugn och ro... ibland känns det något lättare att förklara hur man känner.. bara rakt av utan att vara oförskämd på något vis eller vara ironiskt för ironi har jag märkt, det är en dödssynd när hormonerna är framme...

Det är bra att stödja sin partner men även att stå upp för sig själv då det blivit på tok uppåt väggarna är att vårda sin relation med sin partner och din framtida faderskap, eftersom du kommer få göra det mycket framöver så lika bra att börja "öva"...

Var den man du är så mycket du kan...

Glad att mina barn är stora minns hur jvl tjurit det var oftast

Tack för alla svar!

Kan berätta för er alla att det har blivit otroligt mycket bättre. När vi gick över tre månader, blev allting som det var innan graviditeten igen, ja förutom det faktum att vi faktiskt är med barn!

Nu har vi det så där riktigt bra igen och allt känns otroligt skönt och bra.

Jag kan rekommendera er som är i samma situation som jag att verkligen förklara för er älskade att ni blir ledsna och sårade. jag tror att det ofta glöms bort under en graviditet att vi män också har känslor och att graviditeten påverkar oss också.

Efter regn kom faktiskt solskenet

Tänk bara på att det inte tar slut bara för att förlossningen är avklarad det kan hängai tills mjölken sinar. (Vill inte måla f*n på väggen men det kan vara bra att veta för förstagångs pappor).

Det underlättar att ha selectivt minne, glömma gnället och minnas de ljuvliga stunderna.

Mina råd:
Låt det rinna av om det inte är livsviktigt
Möt gnället med ett leende och snäll & trevlig konversation (var försiktig med detta kan slå tillbaka om hon uppfattar det som ett hånleende, men det är effektivt när det utförs med finness.)
Var romantisk, köp blommor en vardag eller tänd bara lite ljus

pazzy, Bra råd, dock är det inte helt säkert man har lust att köpa blommor efter några månader av det där... men jag förstår tanken :)

Det är just det som är det svåra att köpa lite ogräs även fast man inte riktigt känner för det. Men man måst ju gör nått för att vända spiralen.

Frugan har precis slutat amma så hormonerna ställer om sig igen... Lusten är inte särskilt stor att va så gullig men det får bli några kallor och en pava rött när jag är ute på stan sen.

Ja tar min på bio ikväll efter jobbet för att se rallybrudarna... det får vara mina blommor det... sen ett besök till lyxkrogen mcdonalds...

Ta henne till den lokala pizzarian istället - trevligare och kostar samma ... (2xMcFeast+Kaffe+Kaka=160 kr...)

Att vända spiralen är det viktiga, och alla små detaljer hjälper. Kom ihåg att ta varje tillfälle att ge en gåva - och att en gåva är att hämta en kopp te eller tömma diskmaskinen eller gå ut med soporna eller svabba golven, frukost på sängen - eller när man blivit föräldrar - SOVMORGON Kom ihåg att se varje sådant tillfälle du får också som en gåva. Det är inget man behöver påtala, man bara ger, utan baktanke, utan krav (självklart skall det finnas en ömsesidighet).

Jag känner igen mig sååå mycket i det du berättar. Jag och min sambo blev gravida efter 4 månader tillsammans. Inget konstigt med det tyckte jag eftersom hon är underbar och världens bästa. Nu har det gått nio månader och lite till. Den 14 okt födde vi en son. Men graviditeten var kämpig och det var precis som du skriver. Allt jag sa och gjorde var fel och jag fick tassa på tå i huset. Det tärde på oss och min sambo kände inte heller igen sig själv vilket var lite jobbigt. Men nu efter barnet är fött så är det som att allt är bortblåst, än fast det hormonerna spelar ett spratt när hon ammar. ;)
Men det är värt allt slit undet tiden tills barnet föds. En obeskrivlig känsla!
Lycka till!

.....glömde att skriva tips. För mig gällde det bara att helt enkelt bocka och buga. Men jag tycker du kan säga ifrån när det blir för mycket, det vinner du på i längden.

ja dom visar sitt rätta jag om ni förstår vad jag menar

Vågar man säga något här? Hon kanske läser det.
Då blir det nog mer än bara hormonsvängingar... *S*

sitt still i båten och vänta ut stormen. när det var en månad kvar för oss vände det totalt. hur kramig som helst, hon ville ha mig hela tiden, och det fick hon ju naturligtvis.