Idag fyller min älskade son 1 år....
Förra året vart jag sängliggandes i 8 veckor , v 22 ville förlossningen starta.
Så jag var sängliggandes med medecin i 8 veckor.
Sen så v 35+5 så kikade världens sötaste unge ut.
Jag känner mig lite ledsen nu när jag tänker tillbaka.
Älskar barn , men vågar man skaffa fler barn i framtiden?
Fick våran dotter i vecka 34....hon är nu 5 år.
jag har en son på 7 år o förra året födde jag en pojk då förlossningen startade i vecka 19 o stoppades till vecka 23+4 då det inte gick längre trots strikt sängläge o medicinering o cerklage..han levde i 11 dagar..nu har jag en underbar pojke till som är 14 veckor imorgon...sjukskriven, cerklage, o medicinering så gick det bra o jag ångrar mig inte men det var en lång graviditet med mkt oro o flera inläggningar på sjukhus men det gick ju bra o resultatet är ju underbart....(föddes i vecka 38+5 o han fick sola ett dygn)
nope, jag vågar inte. Har fått utan förklaring i v 33 o v 29. Läkarna säger att jag troligvis kommer föda ännu tidigare nästa gång så vi satte stopp efter två goa ungar.
Intressant fråga hänger på, vill också ha ett tredje men vet inte riktigt om jag vågar
1a v 36+0
2a v 32+3 (sängliggande fr v 29)
Har inte heller fått någon förklaring till varför 
Jag fick HF och snittades med första sonen i v. 30+4. Det skrämde mig en del och mådde inte så bra fysiskt efter den graviditeten så jag väntade länge med att skaffa 2:an. Jag fick Trombyl och klarade mig utan hf med 2:a barnet men vattnet gick i v. 35+3, de försökte stoppa förlossningen och lyckades kan man väl säga men det var en infektion så jag blev igångsatt och dottern kom i v. 35+5. Ca ½ år efteråt råkade jag bli oplanerat gravid igen och det var tvillingarna. Eftersom jag har en missbildning i livmodern och även prematurfödslar bakom mig trodde inte läkarna att jag skulle gå längre än till v. 26-28. I v. 25 blev jag inlagd för förkortad och påverkad livmodertapp. Men det gick bra, jag vilade och klarade bära tvillingarna till v. 35+4.
När längtan efter barn blev större än rädslan kändes det rätt att skaffa barn men med den oplanerade graviditeten var jag väldigt orolig, det var så mycket som kunde gå snett. Innan jag skaffade barn tyckte jag att 3 hade varit lagom med ett par år i mellan, men nu blev det ju inte så. Den sista graviditeten tog vekligen stryk på min kropp så nu känner jag att nu räcker det även om en graviditet till inte skrämmer mig, jag gillar att vara gravid, och att föda. Men man kan ju inte skaffa barn för det 
.
puffar lite.
Om jag vore dig TS så svar JA! Det fungerade ju uppenbarligen med sängläge för dig och din lille kikade inte ut förrän i v 35+5 = nästan fullgången. Och gick ju längre med sonen än med dottern som kom i v 34. 
I mitt fall NÄ, skulle inte tro det. Fick i v27+1 efter strikt sängläge hemma, 17 dagar på sjukhus då jag fick göra behoven på bäcken i sängen eftersom han höll på komma redan v24+5 och hade cerklage, dock mycket sent ditsatt.
Själv vågar jag inte riskera att få ännu en extremprematur... och kanske inte ha lika tur med den bebisen vg uteblivna komplikationer. Möjligen om min gyn "garanterar" att det fungerar bättre med ett tidigt ditsatt cerklage... och några "garantier" lär jag aldrig få. men om jag fick löfte om att gå till åtminstone v 34-35 så skulle jag absolut försöka en gång till.
Jag vill ha så många barn jag bara kan få 
Tyvärr verkar det bara bli ett.
ja
Nej, med de graviditeter jag haft har vi avslutat bebisverkstad för gott och steriliserat oss. Vi har inte fått något svar på varför jag fött för tidigt.
Tja, det hjälpte ju inte mig med cerklage men jag vet många andra med cervixinsufficiens som gått nästan fulla graviditeter med cerklage... förvisso ofta med sängläge också
Jag vill ha en 3:a! Men iofs , nu gick jag ju fullgången med 2:an men han var ju på väg ut i vecka 26 han också (fick ligga ned i 8 veckor för att han skulle stanna kvar i magen) och så stannar han ända fram till v 38! Men 1:an kom i vecka 29+1.
Vi tänker nog försöka f å till en 3:a om ett år eller två, men denna gången ska jag låta kroppen vila 1 år melallan graviditeterna. Min kropp mår inte bra av att vara gravid och jag vill inte ha fler"komplikationer" än nödvändigt...
Svarar snabbt nu och återkommer till tråden senare. Jag har tre prematurer, fått havandeskapsförgitning fyra gånger men en gång höll sig bebin i magen.
Min prematurblogg: prematurbloggen.wordpress.com
1:a barnet föddes i v36+3, liten för sin ålder. 2170g å 44cm
2:a barnet föddes i v25+5 och har haft en otroligt tuff start på sitt liv,
och vi vet inte hur framtiden blir ännu pga hjärnblödningar...
vet inte alls varför vår minsta tös kom tidigt...och helt utan förvarning där de inte alls hann stoppa upp förlossningen.
krystade ut en "vattenballong" hemma och det blev ilfart med ambulans till förlossningen, efter 20min inne på sjukhuset så föddes vår lilla kämpe.
blev 14veckor på sjukhus.
så jag vågar då rakt inte skaffa fler barn, hur mycket jag än skulle vilja.