• Anonym (undrar)

    Våga ge sig in i en relation med alkoholist?

    Jag har träffat en man några gånger som jag verkligen tycker om. Han är fin på alla sätt och det känns som vi verkligen skulle kunna passa ihop. MEN..han är alkoholist och genomgått en rad olika behandlingsformer under ganska många år. Jag skulle aldrig någonsin kunnat gissa det.

    Han lever ett lugnt liv med sin dotter varannan vecka, bra jobb osv. Detta berättade han för mig nästan på en gång för att han ville vara ärlig och rak. Han kan inte lova någonting men han inser själv att han har problem som han alltid kommer kämpa mot osv.

    Jag känner mig oerhört tveksam. Om det inte hade varit för detta hade jag inte tvekat, men nu känns det något tungt faktiskt. Vågar man ge sig in i något sådant? Jag har nyligen (ett halvår sen) haft en ganska jobbig relation (ej alkoholproblem i det) som tog mycket av mina krafter..har ju längtat efter en relation med någon som är stabil nu när jag själv känner mig stark.

    Hur skulle ni ha resonerat?

  • Svar på tråden Våga ge sig in i en relation med alkoholist?
  • Anonym (nej nej)

    Jag hoppas verkligen du flyr han som elden. Ja det är sorgligt. Så tyckte jag med. Men nu går jag till två psykologer o alla mina vänner måste agera hobbyterapeuter. Slösa inte ditt liv, din tid, din energi eller glädje. Han kommer döda allt. Hoppas du står fast vid ditt beslut att inte inleda någonting. Ha inte ens kontakt, han kommer försöka försöka o försöka tills du är fast mer eller mindre.

  • Anonym (...)

    jag lever med en alkoholist o nej..hade jag kunnat välja hade jag aaaaaaaldrig valt detta liv..jag ska lämna honom efter 12 års helvete,,,tyvärr är det så svårt att ta sej ur när man e inne i karusellen...bra att du gjort rätt beslut...

  • Anonym (Bryt nu)

    Tyvärr så blir det nog svårt att bara vara "vän" med honom. Mitt råd är att du bryter kontakten helt för bådas skull. Annars kanske du ger honom falska förhoppningar. Dessutom finns ju risken att du snärjs in långsamt med säkert i ett förhållande och att han börjar vänja sig vid dig. Då är det mycket svårare att bryta.

  • Anonym (är i de)

    bryt NU Innan de blir för sent och ännu mer kännslosamt.

  • Anonym (undrar)

    Jag tackar för era råd. Och visst, jag har raderat bort mina känslor för den här mannen. Jag kan tycka att det är sorgligt och tragiskt men jag VET att det inte kommer bli bättre..än på flera år för honom! Han har ju en lång väg att gå..om han ens kommer att göra det. Jag vill inte delta i det även om han är fin.

  • Exra46
    Anonym (undrar) skrev 2008-08-02 21:48:43 följande:
    Jag tackar för era råd. Och visst, jag har raderat bort mina känslor för den här mannen. Jag kan tycka att det är sorgligt och tragiskt men jag VET att det inte kommer bli bättre..än på flera år för honom! Han har ju en lång väg att gå..om han ens kommer att göra det. Jag vill inte delta i det även om han är fin.

    Ser att detta är ett gammalt inlägg men undrar ändå hur det gick för er.. ?

    Sitter nämligen själv i precis samma sits.. vi har nu iof brytit lite.. för att han ska kunna koncentrera sig på sin behandling.. men vi är vänner och har kontakt och träffas lite.. men som vänner..vi tar det därifrån.   
  • Anonym (tjej26)
    Anonym (undrar) skrev 2008-07-24 18:36:43 följande:
    Jag har träffat en man några gånger som jag verkligen tycker om. Han är fin på alla sätt och det känns som vi verkligen skulle kunna passa ihop. MEN..han är alkoholist och genomgått en rad olika behandlingsformer under ganska många år. Jag skulle aldrig någonsin kunnat gissa det.

    Han lever ett lugnt liv med sin dotter varannan vecka, bra jobb osv. Detta berättade han för mig nästan på en gång för att han ville vara ärlig och rak. Han kan inte lova någonting men han inser själv att han har problem som han alltid kommer kämpa mot osv.

    Jag känner mig oerhört tveksam. Om det inte hade varit för detta hade jag inte tvekat, men nu känns det något tungt faktiskt. Vågar man ge sig in i något sådant? Jag har nyligen (ett halvår sen) haft en ganska jobbig relation (ej alkoholproblem i det) som tog mycket av mina krafter..har ju längtat efter en relation med någon som är stabil nu när jag själv känner mig stark.

    Hur skulle ni ha resonerat?
    Jag skulle inte rekommendera att gå in i ett sånt förhållande med en alkoholist. Verkligen inte. Det kräver isf att du själv är extremt stark. Men det tär även på den "bästa". Du kommer själv uppleva stress, ångest, oro osv pga hans problem. Irritation som kommer uppstå, t.ex på hans sida för att han vill dricka och inte tycker att du förstår hur han känner och för din del för att du inte vill att han ska dricka och inte förstår varför han kan låta bli (både för hans egen, din, och andras skull).

    Jag har själv alkoholproblem, är inte "renodlad" alkoholist och har inte haft de här problemen länge och försöker ta tag i det innan det går helt åt helvete, men givetvis tär det ändå på mitt förhållande.  
  • Anonym (6)
    Anonym (är i de) skrev 2008-08-02 18:48:22 följande:
    bryt NU Innan de blir för sent och ännu mer kännslosamt.
    Bryt Nu och dra fort som ögat.
    Du har ett barn som du har ansvar för samt att du aldrig kommer att kunna koppla av.

    Ta hand om dig och dottern och hitta en lugn och nykter kille, det finns massor av dessa !!! 
  • Anonym (nope)
    Anonym (undrar) skrev 2008-07-24 18:36:43 följande:
    Jag har träffat en man några gånger som jag verkligen tycker om. Han är fin på alla sätt och det känns som vi verkligen skulle kunna passa ihop. MEN..han är alkoholist och genomgått en rad olika behandlingsformer under ganska många år. Jag skulle aldrig någonsin kunnat gissa det.

    Han lever ett lugnt liv med sin dotter varannan vecka, bra jobb osv. Detta berättade han för mig nästan på en gång för att han ville vara ärlig och rak. Han kan inte lova någonting men han inser själv att han har problem som han alltid kommer kämpa mot osv.

    Jag känner mig oerhört tveksam. Om det inte hade varit för detta hade jag inte tvekat, men nu känns det något tungt faktiskt. Vågar man ge sig in i något sådant? Jag har nyligen (ett halvår sen) haft en ganska jobbig relation (ej alkoholproblem i det) som tog mycket av mina krafter..har ju längtat efter en relation med någon som är stabil nu när jag själv känner mig stark.

    Hur skulle ni ha resonerat?
    För min del aldrig i livet , livet har varit tillräckligt kämpigt för att orka kämpa med en alkoholist därefter då söker man harmoni och trygghet  i stället . 
  • Anonym (nope)
    Anonym (nope) skrev 2013-09-21 18:12:39 följande:
    För min del aldrig i livet , livet har varit tillräckligt kämpigt för att orka kämpa med en alkoholist därefter då söker man harmoni och trygghet  i stället . 
    Att man dricker i bland är väl mänskligt i vilket fall som helst , det är ju inte bara alkoholen som innebär kämpigt dom kanske bär en massa problem med sig  som ligger dolda , och då blir det tufft .Det är mycket att ta reda på så fall , men inte dömma .
  • Anonym (nope)
    Anonym (undrar) skrev 2008-07-26 12:26:25 följande:
    Ja, det är stor skillnad om han varit ren i några år, jag håller verkligen med. Det är det som gör mig tveksam. Inom mig har jag bestämt mig för att jag inte kommer gå in i någon djupare relation med honom. Däremot älskar jag att prata med honom och det kommer jag antagligen fortsätta göra, ser ingen anledning till att bryta kontakt med honom. Jag måste göra klart för mig själv och för honom att jag inte kommer låta mina känslor ta över, dvs bli kär i honom. Skulle jag känna att det blir för svårt får jag ju bryta.

    Han kommer förstå det. Men visst är det som någon skrev; alkoholister är ju också människor som är värda att bli älskade. Men visst är det väl så att de måste älska sig själva först??
    Älska sig själv först??? nej dom har mega problem och kretsar som är helt åt helvete ....Lära känna sig själv först snarare....
Svar på tråden Våga ge sig in i en relation med alkoholist?