Ni som gjort titthål vid utredning...

gjorde titthål för snart 20 år sedan.....dom går in via naveln..tyvärr måste jag meddela att du kommer att ha mkt ont att andas när du vaknar pga att dom trycker in luft i din mage som går ända upp till bröstet...för att dom ska kunna se bättre. När du sen ska andas så kommer du ha ont vid nyckelbenen samt under revbenen.....dt släpper efter ca 4-5 timmar. Annars så är det inga problem md nått....

Jag har gjort 2 operationer se senaste månaderna. Den första gjorde jag på dagkirurgen. Operationen gick bra, men jag hade fruktansvärd träningsvärk i magmusklerna och axlar. Satt i några dagar. Den andra operationen gjorde jag på större sjukhus, gick också bra, kännde min piggare denna gång, inte alls lika mycket "träningsvärk". Vet inte om de kanske blåste upp mig mindre den andra gången? Har fyra ingångshål totalt, men fina ärr som knappt syns. Tycker att operationerna gick bra.

Inget att oroa sig för, lycka till kram

tack för svaren!
någon som opererat sig för endo och sedan blivit gravid på naturlig väg?eller är det vanligast med ivf?

Gjorde titthålsoperation 2003. Jag visste inte att man "blåstes upp", min läkare berättade att jag fästes i en sele och tippades neråt för att livmodern skulle synas bättre. Hon nämnde också att det var en ganska ny metod.(?) Jag hade precis som ni andra ont i axlar/nyckelben, men läkaren sade att det berodde på att min kropsstyngd legat just där, i selen, medan jag var tippad.

Andningen var lite småjobbig 1-2 dgr också efteråt, men det är den alltid på mig efter narkos pga "kondensen" som bildas i lungorna när man inte andas på egen hand. Det gäller att djupandas och, så snart man kan, hosta för att fylla de lungblåsor som plattats ihop lite. (Tryck på såret medan du hostar så går det bra.)

Jag hade rejält ont i såret i 1-2 veckor efteråt. Hade bara vanlig Panodil och är rätt smärtkänslig tror jag. Var sjukskriven iaf 1 vecka, kanske 2, minns inte.

Kunde inte kissa på 5-6 dgr, troligen pga katetern, men det kom i gång sedan utan att jag behövde åka in och bli tappad.

Hade också 4 hål, men det är bara det "stora" vid naveln som syns idag, de andra försvann på någon vecka. Lustigt, jag hade glömt att jag ens haft dem tills jag läste inläggen här!

Hoppas din op går bra, lycka till!

Här kommer de tips och kunskap som jag själv önskat fått innan min operation.

Jag gjorde en titthålsoperation för ett par år sedan som en del i vår fertilitetsutredning, brände av endometrioshärdar och öppnade upp äggstockscystor och kollade genomsläppligheten i äggledarna. Det är absolut inget att oroa sig för. Jag fick reda på att en liknande operation tar i genomsnitt ca 20 minuter. Du ska vara fastande inför operationen. På sjukhuset får du dropp och operationsförberedande mediciner. För att läkarna ska kunna komma åt så bra som möjligt sker operationen med kroppen i formen av en bakåtböjd banan. De blåser upp buken med gas (koldioxid- ?)för att kunna se och arbeta bättre. Titthålen är tre, ett litet titthål vid navelen och två minimala arbetshål under bikinilinjen vid utsidan av äggstockarna. Du behöver köpa hem sårtvätt och operationsplåster. Jag använde vanliga alvedon som smärtlindring och det räckte gott, eftersom det inte gjorde så ont som jag oroat mig för att det skulle göra.

Min erfarenhet är densamma som ILo79: s att operationen i sig är inget att oroa sig för. Men du ska nog räkna med att ha en fruktansvärd träningsvärk i dina muskler efter att ha varit fastspänd i en konstig ställning under operationen, lite beroende på hur länge du opereras (för att du ska bli ännu lugnare kanske jag ska lägga till att min op tyvärr drar upp snittiden för operationer eftersom den tog ca 4 timmar). Vad läkarna även glömde berätta för mig var att det tar ett par dagar innan gasen läckt ut och betydligt längre innan organen i buken hittat tillbaka till sina normala platser. Jag opererades mitt i smällkalla vintern och var inte förberedd på det, utan tänkte att magen måste gå tillbaka direkt. Den såg först ut som en sexmånadersgravids och de enda byxor som passade var ett par randiga pyjamasbyxor- det var verkligen inget som jag ville visa mig ute i! Efter ca 3-4 veckor kom jag i jeansen igen. Jag hade absolut inte ont när jag andades, vid nyckelbenen eller revbenen, som sagt bara rejäl träningsvärk i musklerna.

Även jag var hemma från jobbet ca 1-2 veckor. Första dagen efter operation är det skönt att ha någon hemma som kan serva med det praktiska, då man blir ganska matt och trött efter att ha blivit sövd och har svårt att röra sig. Mitt tips är att försöka komma igång så snart du kan för att hålla kroppen mjuk och smidig, speciellt om de bränt av endometrioshärdar som annars kan ge stela ärrbildningar i buken som istället stramar och ger besvär framöver.

Inför nästa operation köpte jag ett par mysbyxor och tog en muskeluppmjukande helkroppsmassage dagen innan operationen för att slippa den fruktansvärda träningsvärken i musklerna.

Hoppas du känner dig något lugnare - även om det inte går att komma ifrån att det är en anspänning att opereras som man helst av allt skulle vilja slippa...

Lycka till!

/J

För mig var det ingen trevlig upplevelse. Personalen var underbar, men jag svarade inte på morfinet, så jag fick dubbel dos som inte heller tog och sen gick de rakt på att söva mig. När jag vaknade mådde jag sämre än jag nånsin har mått i hela mitt liv, och jag har hög smärtgräns. Kräktes galla och fick inte i mig mat eller något ätbart på länge. Hade fruktansvärt ont i rygg och mage, vilket höll i sig i alla fall en vecka. Var sjukskriven en hel vecka, och det är jag glad för. Hoppas att jag aldrig behöver gå igenom det igen. Min endometrios kunde de inte göra nåt åt, bara konstatera att den var där, samt att de gjorde en genomspolning av äggledarna samtidigt och såg att jag hade dålig passage. Det slutade med IVF för vår del. Detta var nu i höstas. Tyvärr blev även operationssåren infekterade, så jag fick äta antibiotika för det, och man ser idag båda ärren tydligt. Så det är olika för alla hur det går/hur man upplever det.

Hej!
Tack snälla ni för att ni tog er tid och svarade!!
Känns lite lugnare.Låter lite otäckt bara att bli fastspänd i ett sele...men det gör dom ju för att komma åt bättre och det är ju bra!
Jag vet ju inte om jag har endo än och är därför mest orolig för vad operationen ska visa...tänk om man aldrig kan få barn?Det är den största skräcken för mig!!
Kram på er!

Selen behöver du inte vara rädd för, jag var redan sövd när de spände fast mig och tippade mig. Bara värken i axlar och nyckelben skvallrade om mina upp-och-ner-äventyr i op.-salen.;)

Alla upplever operationer och ingrepp så olika. Det kan även vara olika från en gång itll en annan, för en och samma person.

Som någon här ovan sa är det bra att ta hjälp av någon hemma efteråt. Det var underbart att ha mamma hos mig som servade med mat och kollade mitt sår åt mig (har lite skräck för sånt...)
Se till att ha bekväma kläder (åtsittande i midjan var helt omöjligt för mig, det fick bli en lös mjukisklänning i början) och lättäten mat som du gillar (ifall du liksom jag får svårt att äta efter narkos)

Lycka till och jag håller tummarna för att allt kommer att bli bra och att du får dina barn.

Selen behöver du inte vara rädd för, jag var redan sövd när de spände fast mig och tippade mig. Bara värken i axlar och nyckelben skvallrade om mina upp-och-ner-äventyr i op.-salen.;)

Alla upplever operationer och ingrepp så olika. Det kan även vara olika från en gång itll en annan, för en och samma person.

Som någon här ovan sa är det bra att ta hjälp av någon hemma efteråt. Det var underbart att ha mamma hos mig som servade med mat och kollade mitt sår åt mig (har lite skräck för sånt...)
Se till att ha bekväma kläder (åtsittande i midjan var helt omöjligt för mig, det fick bli en lös mjukisklänning i början) och lättäten mat som du gillar (ifall du liksom jag får svårt att äta efter narkos)

Lycka till och jag håller tummarna för att allt kommer att bli bra och att du får dina barn.

Jag genomgick en titthålsop för två år sen. Det var inte alls besvärligt. En stor cysta punkterades och sammanväxningarna kring ena äggledaren togs bort. Tyvärr gick det inte att få passage i den äggledaren mera, men den andra fungerade fint.

Efter op mådde jag bra. Jag fick medicin mot illamående redan i op-salen, eftersom jag mår jätteilla av narkos. Men det var inte kul när drän-slangen skulle dras ur buken, aj!!

Däremot hade jag inte svårt att andas eller träningsvärk eller ont i axeln.

Tre mån efter op blev jag spontant gravid efter 32 kämpiga månader!

Det är inte alltid ngn sele används under op. Där jag jobbar tippas bordet lite under op för att livmodern skall luta rätt, och man är inte fastspänd mer än en rem över benen, och den får alla som opereras (efter sövning). Värken i axlarna beror som sagt på koldioxiden man blåser upp med för att se därinne.
Om det kan hjälpa... =)