Jag vet inte om jag vill vara gravid!

Varför vill du inte ha barn?Det är väll första steget sen om du känner dej osäker eller så finns ju alltid kurator eller psykolog att prata med som kan hjälpa dej.
Förstår absolut att det tar knäcken på din man,inte så många vill ju inte ha barn alls i livet och det är nog ingen lätt sits för er båda men man måste ju vara överrens och nu är det då andra gången på 3 år som du blivit gravid vilket jag blir lite nyfiken på,skyddar ni er inte??

hej
blev tagen av ditt problem. Jag kände likadant när jag fick reda på att jag var gravid. Jag var inte ens ihop med pappan. Jag har aldrig känt att jag verkligen vill bli mamma..tycker det är jätteroligt med barn men hade ingen kunskap om bebisar. Jag bestämde mig för att behålla barnet. Hela graviditeten fick jag gå till en speciell barnmorska en gång i veckan och hon lyssnade och pratade mycket. Det var inte förräns jag var i 6e månaden som jag bröjade fatta att jag var gravid.
Idag nu när jag fått barnet så är jag överlycklig och har det jättebra trots att jag är ensamstående. Trodde inte att jag skulle ha några starka känslor för barnet eftersom jag haft svårt med mina känslor tidigare..
Tycker du ska ta chansen faktiskt. Känslan när man faktiskt får sitt barn hos dig är superhäftigt. Och jag lovar dig att du inte ångrar dig.
Du kontaktar din närmaste mödravårdcentral..bara ring sjukhusets växel så kan dom hjälpa dig med nummer..
när jag första gången fick höra bebisens hjärtljud då fattade jag..
Sen så se till att snabbt berätta om ditt problem så lovar jag att det finns kunnig personal som kan hjälpa dig, du är inte den första med dessa tankar..
lycka till och grattis till ditt plus.
Josefine

Digimax: Det känns som att tidpunkten är fel, medans han tycker att det är helt perfekt, vi ska flytta till en större lägenhet, vi har bra med pengar o allt.
Vi har skyddat oss ett bra tag, men sen så har vi kört med avbrutet, jag vet att det var dumt gjort och nu sitter man här.
Han vill verkligen ha, han blev så glad igår medans jag satt på soffan och bara grät.
Ja, det där med kurator/psykolog låter bra faktiskt..

pinnen2222: Jo jag får ta en ordentlig funderare, vilket tur att allting löste sig för dig :)Låter jättehärligt!

Åh, vilken svår och jobbig situation.
Hur har ni resonerat kring barn, har ni planerat att ni vill nån gång i framtiden, eller vill du inte ha barn alls?
Jag antar att det bästa vore om du satt ner och pratade med din man om dina känslor, och kanske att du kontakte mvc och samtalade med en bm där för att reda ut hur du känner.

När jag var gravid ångrade jag mig tusentals gånger, och då var June planerad och jag var prick tvärsäkeregentligen på att jag ville ha barn. Jag ångrade mig för jag tyckte det var ett så stort ansvar, att livet skulle förändras så fundamentalt och det var skrämmande. Sen blev det ju bra när hon kom, men jag tror inte det är så konstigt att ångra sig när man väl är där, för det ÄR lite ångestframkallande att veta att ens liv liksom aldrig mer kommer bli som innan (fast vet du, även om livet blev annorlunda så är det rätt så som vanligt nu igen när hon är större. Faktiskt).

ahlcec: Ja det är ingen lätt situation det här. Jag vet inte om jag nånsin vill ha barn, Jag är ingen "barnperson" Jag känner mig så fruktansvärt elak mot honom, han sa till mig alldeles nyss att han är rädd och jag ska göra nått som gör honom ledsen.

Jag har ringt till mcv nu, dom ringer upp en senare idag.

jag känner likadant
fast jag är gift sen många år och har redan barn.
Blev gravid trots skydd.
Vi ville verkligen inte ha fler ,men nu när den var där ville vi inte ta bort.
men är det rätt val?
är i v 11 så jag vet fortfarande inte?
Varför är jag inte glad?
Kommer jag och bli det?
Är mest rädd och orolig för framtiden.
var glad för min nyvunna frihet som individ och inte bara som mamma.
Nu är man tillbaka igen.
Kommer man o orka?
Kommer man och känna glädje?
samtidigt vill jag inte ta bort.
jag vet inte vad man ska göra??

Alltså jag ser inte valet svårt.
Har ni alla förutsättningar att ta hand om barnet VARFör skulle ni inte behålla det?
Jag menar ni är vuxna människor som var väl medvetna om vad som kan hända om man ha sex. Nu vet jag inte om ni skyddade er eller inte.
Men ni är gifta, och du sa själv att du hade gjort en abort för 3 år sen och aldrig mer.
Vad är det som får att ändra dig.?
Är du rädd för att förlora "frihet"?

Jag förstår tyvärr inte.

vet faktiskt många som har längtat efter barn och när barnet väl är fött så kan dom ibland ångra sig. Däremot så blir det oftast en stor och positiv överraskning för de som tyckt som du och även som jag kände. Tyckte väl inte själva graviditeten var speciellt rolig men var inte rädd för förändringar jag är säker på att du kommer bli mycket positivt överraskad sen när du ser barnet. Jag har fortfarande konstiga känslor ibland men när jag ser han le och är glad så är det jättecoolt.
tänker på dig och hör av dig om vad du beslutar

Anonym - Det är ju faktiskt inte alla som vill ha barn även om de har alla förutsättningarna. Det enda som är dumt isf med att inte skydda sig är att det är hemskt att hamna i den här situationen och ha ett svårt val framför sig. Men så är det ibland, ibland gör man saker man inte borde.

det är aldrig lätt.
jag har två barn, det ena är planerat det andra oplanerat. båda gångerna har mina känslor åkt berg och dalbana, det har varit många gånger som tanken skit vad ger jag mig in på, är det här rätt val har dykt upp.

mitt råd är att ta dig en vecka och låt iden smälta in och ta sedan kontakt med en kurator eller dylikt som kanske kan hjälpa dig.

lycka till med ditt beslut.

Hur gick det för er? Är oplanerat gravid och vet inte vad jag ska göra.
vi har redan 3 barn! minsta är 4 år. Jag har äntligen fått tillbaks mitt liv! Jag orkar inte börja om! 

vi har inte mer plats i huset. Behöver större bil om vi behåller. Vi har nog inte ens råd? 

men samtidigt gör det ont i mig att tänka på abort! 

jag har tagit minipiller men blivit gravid ändå!