Hur ska jag bete mig mot er???

Kan du inte bara fråga hur de mår, om allt är bra med dem, eller liknande? Visa att du bryr dig i största allmänhet. Då kan de ju själva avgöra om de vill ta upp det känsliga ämnet eller inte.
Eller säg rakt ut att du verkligen bryr dig, och gärna lyssnar om de skulle vilja prata.
Det är nog bättre än att fråga rakt ut hur det går med syskontillverkningen.

Först och främst ; Vilken tur det här paret har som har dig som vän !!!

När vi var mitt i IVF-karusellen tyckte jag att det var jobbigt när vännerna frågade hur det gick, även om jag givetvis visste att det var i all välmening de frågade.
Jag bad de att inte fråga mer, utan istället vänta på att jag tog upp det. (Jag insåg att det var jobbigt för dem att inget veta men jag orkade oftast inte med att prata med andra än min sambo om detta jobbiga.)
Det var också skönt att bli behandlad "som en vanlig människa", att ha någon man kunde prata annat än hormonhalter, frysförsök etc med.

Alla reagerar förstås olika, så mitt råd till dig är att helt enkelt berätta för dem att du bryr dig och fråga hur de vill ha det. Det tror jag att de kommer att uppskatta.

Jag tyckte tvärtom att det var tråkigt att nästan ingen frågade om hur det gick trots att de mycket väl visste vad vi höll på med.
Jag har på något sätt alltid haft en aning om att jag inte skulle kunna få barn på egen hand så enkelt, så för mig var det inte så jobbigt att acceptera att vi behövde hjälp. Men alla är vi ju så olika, en del tycker att det är jättejobbigt, gräver ner sig totalt och tycker inte att omgivningen har något med saken att göra medan andra (som jag) gärna pratar och berättar om det.

Så börja med att fråga om de vill prata om det, om det är ok att du frågar då och då om hur det går och respektera givetvis deras önskan. Och om de vill berätta så gör inget annat än att lyssna och möjligtvis ställa följdfrågor om du vill veta mera om något. Försök inte komma med lösningar och goda råd, berätta inte om någon "mosters kusins kompis" som lyckades när de gjorde si och så osv... Det hade du säkert inte tänkt göra heller, men det kan inte påpekas för sällan. Även om man menar väl så är de antagligen fullt medvetna om vad de har för alternativ och såna "goda råd och tips" har oftast bara motsatt effekt, det skapar mest bara irritation.
I övrigt kan och ska du vara precis som vanligt. Undvik dem inte, har ni tex middagsbjudningar där det även kan komma mycket barn och/eller gravida så låt inte bli att bjuda dom "av omtanke" utan det får de själva ta ställning till om de inte orkar komma pga det.
Bara det att du tänker på det och ställer frågan visar ju hur mycket du bryr dig, det är en bra grund så jag tror inte att du kommer göra fel!

Instämmer med ovanstående, fråga om de vill prata om det och visa att ni genuint bryr er om de och deras sorg och kamp.
Var inte för framfusig utan vänta istället på att de ska bli redo att prata om det.

Jag önskar att fler brydde sig och frågade, men det är som att folk inte vågar för att det är känsligt..

Tex om jag träffar en vän, familjemedlem, släkt etc.. så undviker dom ämnet och pratar om allt annat än just "barn" precis som att allt vore OK och att det inte fanns något problem.. Det stör jag mig lite på.. men samtidigt kanske dom inte vill tränga sig på och verka nyfikna...

Detta är en jätte svår fråga att svara på tycker jag! För mig personligen så varierar det från dag till dag, men oftast tycker jag att det är skönt om folk frågar. I min bekantskaps krets just nu så är det bara locket på, ingen frågar, ingen vill veta. Vet inte om det är för att det är en så jobbig sak. Men för oss är det en stor sorg och en jätte jobbig verklighet vi lever i, som upptar varje vaken sekund av ens tankar. Så det värsta för mig är när folk inte låtsas om det, som att det inte fanns.

Så jag säger att fråga hellre än att inte fråga alls. Sen är det lite upp till dem att säga ifrån om de inte vill prata om det.Så skulle i alla fall jag vilja ha det!

Jag tror mest du ska vara som vanligt, dvs vara en bra kompis. Om era vänner vill prata om det lär de ju göra det och då kan ni ju fråga om processen, hur det går till osv.

Säg inte att det löser sig säkert, ett par jag känner åkte på semester och slappnade av, adotpera så blir ni gravida eller en massa annat peppigt och ovetenskapligt. Acceptera att man kan vara glad över att någon annan har barn/blir gravid men kanske inte alltid orkar delta i barnkalas, kolla på mammakläder och annat. Det är en fråga om dagsform helt enkelt och om hur man är som person.

Jag instämmer i skribenten som sa att det var tur för paret att ha er som vänner. Det är ett känsligt ämne och en del känner skam och skuld, vilket jag tycker är oerhört trist, eftersom detta är sjukdom, som inte alltid kan bli botad, men man dör inte av den.

Självklart är det individuellt. Jag berättade för alla mina vänner om allt som pågick, och hade inga problem med att prata om det, samtidigt som jag bad dem att berätta för mig i tidigt stadium när de blev gravida. Vilket alla gjorde. Detta för att jag lättare skulle kunna bearbeta det.

Jag tycker du/ni ska vara som alltid.
Tala skratta,skvalra ja var som ni alltid har varit mod era vänner.
Om du märker att dom är nera så säj. Om du /ni vill tala  så finns vi hära lysna utan att ge massa råd. Det är inte det man vill man vill bara få tala.
Kram/N

Tips önskade att mina vänner kan mycket om ivf och icsi och barnlöshet å allt det där så man slapp höra kommentarer som slappna av mm...
Så läs och ta in dig så mycket info som möjligt av den biten så kan du förstå mera tror jag.. Fler borde våga fråga tycker jag.
kramar till dig och ta hand om era vänner.

Ja man kan bara respektera personerna i frågas beslut !!!

Jag har valt att ej prata om det :( blir bara så jobbigt! Berättade för mina närmaste att jag pratar gärna om deras barn, graviditerter etc.MEN jag vill ej prata om mig själv & det faktum att vi har problem m att bli m barn!!! Fatta att jag blev besviken när vissa av dem ändå tog upp ämnet :( & fortfarande gör det!!
Så jag kan bara säga att *finns där för dem på deras vilkor ;)
kramiz

Säg aldrig att klassikern...

Slampan av, tänk inte på det....

Jag skulle kunna slå mina vänner när de säger så.....