Någon som har tips till mig som är väldigt förlossningsrädd???

Det där med att kvinnor alltid fött barn funkar inte så bra för mig...känns som en klyscha. Jag vet ju att man klarar det på något sätt, bebisen brukar ju komma ut och oftast överlever man, men frågan är hur upplevelsen blir! Vill inte ha en skräckupplevelse och känna att jag vill dö som många skriver.

Det låter som du har förberätt dig bra tycker jag! Profylaxandningen är TOPPEN! Man KAN faktiskt andas bort smärta! Det är ett jätte bra verktyg i början av förlossningen. Även att försöka slappna av, som någon skrev ovan, är bra smärt lindring. Ett annat bra tips är att be maken säga när du nått toppen på värken, efter ca 30 sekunder, -Nu börjar den släppa!
DET är skönt att höra!

Men som en bm sa till mig när jag väntade mitt första barn. Värkarna kommer ju med några minuters mellanrum och är ca en minut långa, så mestadels av tiden har man ju INTE värkar utan kan ligga och vila.
Jag födde min nummer två för två veckor sedan. Sambon filmade lite. När vi tittade på filmen hemma häromdan, så ser det mest ut som om vi bara att och pratade igenom hela förlossningen, för han har bara filmat typ två värkar. Så vi skrattade åt att det såg så lätt ut.

Jag tycker förlossningar är det häftigaste som finns, för att naturens och kärlekens kraft är så mäktig. Tänk att du har detta fantastiska fortfarande framför dig. *avis* Lycka till!

Tack för ett bra och inspirerande inlägg junior mint!

Låter bra att man har nytta av andningen, även om det hjälper mest i början så har man ju då kommit en bit framåt och kanske kan få annan smärtlindring när andningen inte hjälper längre. Testade lite när jag fick en förvärk inatt, den gjorde inte så ont, men kände ändå skillnad när jag fokuserade på andningen. Det där med värktopparna låter som ett bra tips, annars kan det kännas oändligt kan jag tänka mig. Vi har ju gått en kurs ihop och ska försöka göra det tillsammans, sambon ska få sköta allt praktiskt och jag ska andas och slappna av Försöker också tänka på att det är uppehåll i värkarna. Mensvärk tycker jag tex är jobbigt, men då pågår det ju hela tiden, kanske blir skillnad.

Jag är smärtkänslig kan jag säga, men jag tyckte att jag klarade mig riktigt bra på lustgas till 5 cm - sen tog jag EDA. Det tog längre tid för att värkarna oftast blir mer ineffektiva då man har EDA - men vad gör det? Jag somnade ett par timmar efter jag fått EDA.
Den hjälpte också bra vid krystnings skedet. Jag gick sönder en hel del - men kände ingenting! Visst hade jag lite ont efteråt, men fick värktabletter av BB - det läker bra mellan benen också.
..
Min son är 2½ år nu och vi längtar efter ett syskon till honom - jag ser fram emot nästa förlossning!

Låter bra att nån mer smärtkänslig klarat det bra. OM man klarar sig de första centimetrarna så att man sen kan få EDA känns det lugnare..Verkar ju vara olika hur ont det gör fram till ca 4 centimeter. Tycker inte heller det gör nåt om det tar lite längre tid om man inte har så ont då. Låter bra att den hjälpte en del även under utdrivningen. Rätt ofta verkar de inte fylla på när det är dags att krysta, men det sa min barnmorska att det kan man begära att de ska. Vill ha påfyllning tills det är klart, om det inte är omöjligt att krysta med förstås. Verkar ju jättehemskt om bedövningen slutar verka när man har som ondast!

Vid min andra förlossning  hade jag med en doula. Anledningen var att under min första förlossning (som slutade med snitt) kände jag mig väldigt övergiven av personalen (för att jag inte hade så intensiva värkar antar jag)

Nog för att jag litar på min man, men en doula har ändå ett kompetensområde som han inte har...hon har vart med på flera förlossningar ju. Så jag såg dom ett komplement till varandra. Min man känner mig bra och det är vårt barn, doulan finns med som ett stöd och en trygghet för vi skulle aldrig bli ensamma...min man kunde till och med gå på dass utan att behöva lämna mig ensam
För mig var det en jättebra hjälp och min andra förlossning blev en bättre upplevelse än den första.

Vill du veta mer om doula så kan du googla eller inboxa mig

Tack för tipset! HAr hört fler som är nöjda med att ha doula.

Vi hade med oss min mamma som doula när vår dotter föddes, och jag kan verkligen rekommendera att ha med sig en kvinna man litar på oavsett om det är en vän, släkting eller professionell doula.

Har man en doula är man aldrig ensam, något som också gör pappan tryggare och därmed ett bättre stöd. Min förlossning var rätt långdragen, så det var guld värt för min sambo att han kunde gå ifrån en stund och äta, gå på toa osv utan att jag för den skull var ensam i rummet. Doulan kan dessutom förklara vad som händer i kroppen, lugna, peppa och stödja. Jag är verkligen glad att mamma var med.

smärtan du har tills du är öppen 5-6 cm är rätt så ok, klart att det gör ont son fan men man överlever! sen kan du ju ta EDA. så gjorde jag och det var helt underbart när man väl fick den!

Så det gör alltså skitont även de första centimetrarna...hade hoppats på att det inte skulle vara så farligt och sen ta EDA och slippa så mycket smärta. Men man får väl vara glad att den finns, vill inte tänka på hur de senare värkarna känns...usch.

Den smärtan i början fixar man allt som oftast utan problem och en sak är säker gumman.. Dessto räddare du är NU dessto bättre kommer du med största sanolikhet fixa förlossningen

Tror du att det är så? att ju räddare jag är nu desto bättre klarar jag förlossningen, varför isåfall? Låter bra iallafall

Min kompis kände inte ens sin latensfas... vem vet du kanske är en sån människa som det nästan bara ploppar ut en liten!?
jag kan lova dig att det är värt det!

Ja, det hade inte vart fel..men sånt e ju så ovanligt, vågar absolut inte hoppas på det Snarare tvärtom, jag ställer in mig på att det kommer bli jättejobbigt och ta lång tid, bättre å bli positivt överraskad...

Jag tyckte att lustgasen var bra för man blir lite "borta". Jag kände mig väldigt dåsig och det var nästan lite skönt ändå, man brydde sig inte så mycket om omvärlden. Och jag tyckte att värkarna gjorde lika ont hela tiden, och visste då att det inte skulle bli värre liksom, bara lite mer intensivt kanske. Krystvärkarna tyckte jag inte var så farliga för då visste jag att det snart var över!!

Hoppas det går bra för dig och att du inte oroar dig för mycket innan. Konstigt är att man direkt glömmer hur ont det gjorde och minns det mest med glädje!!

Ska förklara utifrån min egen erfarenhet så blir det kanske lite skoj på vägen
Jo jag var så rädd och tjata dagarna ända om att "Fan jag kan inte föda, jag kommer DÖ och jag kommer spricka upp till öronen!!!" Detta sa jag även till personalen på spec mödravården och då säger den ena "tanten"
"Klar du kommer dö där, du kommer dessutom vara den första som spricker upp till öronen & dör samtidigt!"
Men va tänkte jag hon ska inte hålla med hon ska ju lugna mig! Men tji fick jag..
Jag var verkligen LIVRÄDD, när jag fick min första förvärk skrek jag till gubben min
"om denna känns så här hur i he***te ska dom riktiga kännas dåå?! Jag kommer aaaaldrig klara det!!!"
Sen en morgon kom värkarna (hmm såklart) och jag gick hemma och ringde till folk och jag åt och jag duscha tog det allmänt lugnt och kände men va fan detta fixar jag ju. Kommer in på KK när jag är öppen 5 tog jag lustgas sen ett tag senare tog jag EDA.
Smärtan känns ju självklart men man klarar det skit bra.

Har säkert glömt en massa skoj men ca så iaf =)

Och just ja krystvärkarna var mer något skönt. Då får man ju vara med och jobba med kroppen på ett annat sätt.