äggmotagare, hur är ni?

Sådana här inlägg gör mig faktiskt väldigt ledsen.

Vi som  behöver göra ÄD har kämpat i många år för att få barn.
Kämpat oss igenom IVF och/eller andra fertilitetsbehandlingar och mått dåligt över alla misslyckade försök. Och har vi kommit så långt att ÄD eller adoption är ända alternativet att få ett barn,så känns det fruktansvärt att få en sådan fråga från en äggdonator.

Hoppas inte alla äggdonatorer har samma undran om oss äggmottagare.

Från ett par som kämpat i 4 år för ett kärleksbarn

Jag tror som makima att de som tar emot ägg har en väldigt stark relation eftersom äggdonation oftast är "sistahandsvalet". Det faktum innebär att vi som par har varit med om de djupaste dalar tillsammans och ändå kämpat oss upp på topparna igen. Det är ingen barnlek att hålla ihop en relation under dessa omständigheter. Jag tror bara det kan vara en fingervisning för dig hur seriösa vi är, och hur stabila relationer barnen som kommit till genom donation kommer växa upp i.

Det var verkligen inte min mening att göra dig ledsen och kränkt!! Jag ber verkligen om ursäkt för det!!! Jag är övertygad om att jag gör rätt, och jag känner ett par som efter sju års kamp fick barn via ÄD. Min oro är bara att jag ju ger bort mina gener utan att veta vad som händer med dem.... om de dör i en bilolycka om 12 år kommer jag aldrig att veta det.... och om föräldrarna inte är snälla mot barnet kommer jag aldrig heller att veta det eller kunna göra ngt åt det.

Det var verkligen inte min mening att göra dig ledsen. Jag vill bara ha ngn sorts försäkran om att de som får ta emot ägg är bra personer.....

Det ligger något i det du säger, jag ska ta det till mig. Om man klarat hela den resan, så är man så fokuserad på att bli förälder att det bara måste bli bra! Tack för de orden!

De är väl som folk är mest!

En salig blandning.

Om du inte kan förlika dig med att donera bort äggceller,så är kanske inte donation en bra ide`trots allt?

I sverige så har vi ju detta systemet,och även ute i Europa.

I Usa däremot finns möjlighet att "adoptera bort" sina befruktade ägg till olika familjer.
Dessa får man titta i kataloger på och läsa om.
Många väljer sedan ibland att ha kontakt med familjen hela livet.

Det kanske hade varit en sån lösning som passat dig?

men jag tror ändå inte det skulle vara någon garanti för att få den ultimata familjen.

Man får väl ändå förutsätta att vuxna barnlängtande människor med målinriktning anstränger sig för att vara så bra människor som möljigt!

De flesta människor gör väl så gott de kan?

Garantier kan man väl aldrig ha för alla situationer?

Ja, de flesta människor gör så gott de kan, och nej, man kan aldrig ha ngra garantier.

Jag har tagit ett mycket medvetet beslut och gjort ett mycket aktivt val när jag bestämt mig för att bli äggdonator. Jag är nästan hela tiden övertygad om att det barn som kommer till kommer att få det lika bra som de flesta andra barn som föds i sverige. Kanske till och med bättre än de flesta, eftersom det är så oerhört efterlängtat. Men i morgon ska jag genomgå en procedur som jag aldrig har gjort förut, jag är fullproppad med hormoner, och jag är lite rädd.

I min TS skrev jag också " Snälla kan ni inte lugna mig och säga att ni är som folk är mest och kommer att ge kärlek till era barn"

Jag hoppas slippa överväga äggdonation, men har gjort flera IVF-er. Mer efterlängtat barn kan man inte vara, än det som får komma till ett par som kämpat i detta träsket som IVF-världen är eller som fått besked att de behöver äggdonation för att bli föräldrar. Jag tittar på foton av mina ofödda barn (bilder av 4-celliga embryon, som inte blev någon graviditet) och tänker hur ödmjuk jag skulle bli om jag någon gång fick möta en liten människa 9 månader senare och blir arg och ledsen när jag tänker på alla barn som kommit till av oönskad slump och barn som hanteras illa. Jag tror inte att du behöver oroa dig!

Jag är ensamstående och ska göra ÄD utomlands, så jag får inte dina ägg i vilket fall som helst.
Jag kan dock lugna dig med att vi som väljer att kämpa så mycket (för kämpar gör vi) för att få barn VERKLIGEN vill ha barn.
Jag har en tonårsdotter sen tidigare (gjord på det "gamla vanliga sättet", hihi) och jag älskar henne över allt annat.
Jag har valt att jobba mindre för att kunna tillbringa så mycket tid som möjligt med henne (så länge hon vill ha mitt sällskap) och planerar att göra likadant om jag lyckas få fler barn.

Många som får barn på vanligt sätt skaffar två barn "för att det förväntas man göra", och jag har sett skräckexempel på familjer där barnen farit illa på olika sätt, mycket pga att föräldrarna inte är beredda att satsa tid eller pengar på barnen. Detta tror jag inte gäller för ÄD-barn, vars föräldrar har längtat och kämpat så länge, och framförallt verkligen valt att få barn - inte bara "skaffat" dem.

Vi är som folk är mest. Jag känner och tror att de flesta som försökt länge äger en ödmjukhet inför livet på ett annorlunda sätt. Längtan att få älska och ta hand om ett barn och bli älskad tillbaka är djup på ett annat plan.

Nu menar jag då inte att andra som kan få barn inte känner detsamma.
Hoppas att jag är förstådd.

Hoppas äggplocket går bra och att det blir många fina ägg.

Tror nog att du kan vara lugn, till skillnad från något vanligt "oops" så rör det sig ju om ett otroligt genomtänkt beslut hos dem som överväger att bli gravida via ÄD, om de inte är normala så är de nog på den övre sidan av normen. Var bara glad åt din gåva . Risken för dåligt föräldraskap är nog större bland gemene man (många gånger) än bland dem som är aktuella för att ta emot din gåva. Jag har inte själv befunnit mig där, men jag är säker på att när man väl kommit dit hän har det mesta övervägts och bearbetats. Livet har aldrig garantier, men oddsen kan vara bättre och sämre. Tror nog att "dina gener" får goda odds om man så säger. Förstår att det är oroande att aldrig kunna "kolla upp" hur det går, men du får helt enkelt ha förtröstan i att det är en större gallring som sker i att ett par åtar sig hela den resa som resulterar i en ÄD än vad som normalt sker annars när folk skaffar barn. Här talar vi om långa och trogna och stabila relationer, som har prövats så mycket till det yttersta som man kan begära. Lycka till, du har gjort något vackert

Tack för era lugnande ord. Jag har varit och lämnat ägg nu och det känns bra. Jag hoppas verkligen att det blir barn!

Jag tackar dig lillasnurre, för ditt modiga beslut! Jag hoppas som du, att ditt beslut att donera en del av dig, resulterar i en mycket efterlängtat bebis. Vi står i kö i Sverige och Finland, efter att ha kämpat med denna IVF karusell i flera år. Jag hoppas och längtar efter den dagen jag får bli mamma, och kommer vara vår äggdonator evigt tacksam för den gåvan!

Lillsnurre: Tycker din fråga är bra!
Vi väntar på äggdonation och är så glada att det finns sådan som du som vill lämna ägg till oss. Fanns inte du skulle det inte finnas någon chans för mig att få barn.

Däremot finns det nog tusentals svar på din fråga....hur är ni som väntar på ÄD? Jag vet bara hur jag är och jag vet att om jag "får" ett barn, kommer jag nog bli som mina kompisar som har barn, dvs en bra mamma.

Raspberry påtalar oxå styrkan i ett förhållande så gått igenom ivf på ivf. Det är inte lätt må du tro. Kärleken till ett tilltänkt barn är sååå stor. Det barnet man får är inte bara något som råkade hända för att man var full eller inte skyddade sig. Det är in i minsta detalj planerat och efterlängtat.

Hej, Jag hakar på pricken76 och ni andra äggmottagare. Jag och min sambos förhållande är hårt prövat genom åren, men ändå lever vi varje dag i ett positivt och mycket kärleksfullt förhållande. Vi är båda varma, lugna, ansvarstagande och i grunden glada människor. Vi kommer att behandla ett barn som den "guld-skatt" det är. Vi längtar så! Tusen tack alla ni äggdonatorer - ni är änglar!

TS, jag forstar din oro o dina tankar helt o fullt! Bra trad du startat, o jag sager som dom flesta, det blir karleksbarn till full sa jag tror inte du beh oroa dig alls, men jag forstar dig som sagt helt o fullt.

Hej ! Tycker det känns vettigt att ha sådana funderingar. Själv ska jag få bli mottagre nr. 2 snart.Har själv haft många funderingar på äd donatorerna.det är ju lika för oss alla med funderingar och lite oro. Hur är vi ? jag har 3 barn sen tidigare förhållande.de är nu 16,18,20. min man har inga barn och vi har försökt sen 3 år tillbaka. jag har kommit i förtidigt klimakterie och min man har en fysisk skada som gör det ännu svårare. Vi har varit ihop i 10 år och är 40 och 42 år. jag har lite svårt att beskriva längtan efter barn eftersom jag har svårt att tänka att det skulle kunna bli så.har blivit så ledsen under dessa 3 år med ivf försök och olika konstateranden.

Jag längtar och önskar mer än jag vill erkänna.Jag försöker tänka mig ett liv utan barn med honom eftersom jag har svårt att hoppas. och jag vill inte bli olycklig av det utan försöker ha ett bra förhållande och liv som det är. Nu har vi väntat sen jan -07 på ÄD. fick besked i torsdags om att det KAN bli aktuellt snart. Gissa om vi blev glada !! även om risken finns att det inte blir ägg till oss denna gång.

TACK ! för att du ställer upp på oss. vi är oerhört glada för det !

Maria 2: Tack för att du delar med dig av dina tankar! Det värmer, och GRATTIS till att det äntligen är er tur!! Lycka tilL!!

// E

hej, jag är glad att det finnas kvinnor som du. Jag föstår dina tankar. Detta är precis som för dem som ska adopterar måste gå ingenom. Allt är för barnets bästa. Klart man känner att jag är en bra förälder men det finns en del som inte är det men som tur inte så många.

Du bör förutse att vi gör vårt bästa för barnet på vårt sätt. Jag har svårt att tänka mig att vi som går igenom ÄD inte älskar barn. Även vi måste gå igenom mycket och har gjort det. Är donatorn okänd finns funderingar om hur donatorn är och vilka genetiska arv barnet kan få. Blir du en känd donator så i framtiden kanske det blir som vid adoption. Tack till dig, vi är människor som älskar barn och önskar högt att få bli föräldrar.

Hej! Även jag är donator och tycker inte alls du ska känna att dina tankar är felande på något sätt. Även om vi väljer att donera utan förbehåll så är ju tankar självklara att ha om det framtida barnet kommer få det bra!

Tror dock att våra ägg är väldigt efterlängtade och att de blivande föräldrarna är mycket tacksamma och kommer vara så bra föräldrar som de bara kan! Iaf så hoppas jag på det.

Hoppas uttaget gick bra och att du mår bra!