Från vilken vecka kan förtidigt födda barn klarar sig?

Sedan 1 januari i år är gränsen för missfall ändrad, så numera är barn födda från 22+0 definierade som barn (som WHOs riktlinjer anger). I de betänkanden som fanns före beslutet så poängterade flera barnläkare att vi nu i Sverige har kapaciteten att kunna rädda barn från 22+0. Den gamla definitionen var 28+0, en gräns man passerade för många år sedan.

Nej.

Från vecka 22 i Sverige. Det är svårt att veta exakt vilken dag man blivit befruktad om det inte är IVF och ibland kan man utomlands rädda barn i vecka 21 som kanske egentligen är i vecka 22.Veckorna ändrar sig ständigt. Numera klarar sig barn som är mindre och mindre, det beror på hur stora de är när de föds och hur utvecklade lungorna är. Men numera är det många redan i vecka 23-25 som klarar sig. Svårt dock att säga så tidigt om de får några större men. Man vet ju att barn som föds tidigt ofta får problem med lungor och ögon.

Vad härligt att han klarat sig så bra! Det är inte många prematurer i de extrema veckorna som klarar sig utan infektioner, men några måste också göra det :) Förstår att det varit en jobbig resa att gå igenom oavsett om han haft infektioner eller inte, att föda så tidigt med all den oro det innebär är strongt gjort att gå igenom *Kram*

Tog del i alla beslut som fattas i medicinering och provtagningar? Vilken Neo-avdelning var ni på där föräldrar får ta beslut om medicinering och provtagningar utan kunskap? Bara nyfiken.... :)

Minns mycket väl hur jobbigt jag tyckte det var att vårt barn inte skulle räknas som ett barn om det dog, när jag låg inne med vattenavgång v 25. Min man hade googlat fram denna uppgift - inget någon på förlossningen talat om förstås.

Usch ja, det tänkte jag oxå på mååånga gånger när jag låg på sjukhuset och vi visste att han kunde födas när som helst. Bra att Sverige äntligen följer resten av världen.

Mitt vatten gick när jag låg inlagd i Hudiksvall. Jag hade fått åka hem igen samma dag, men fick sammandragningar igen hemma. Fick åka tillbaka till Hudik och göra nytt ul. Då upptäckte dr att vattnet gått (jag hade inte upptäckt det själv, trodde det var en kraftig blödning). Vi blev naturligtvis förtvivlade, var i v. 23+0 då, vi visste INGENTING om för tidigt födda barn. Det enda jag läst var att barn kan överleva från v. 28+0. Så där satt vi i ett litet rum, jag grät, min sambo försökte vara stark. Så kom dr tillbaka och vi frågade henne vad som skulle hända. Hon sa att barnet förmodligen skulle födas snart. Vi frågade om det fanns en chans för överlevnad. Då förklarade hon att barnet om det överlevde skulle inte bara bli fruktansvärt handikappat, det skulle även se vanskapt och förvridet ut. Hon menade att det var inte etiskt försvarbart att ens tänka tanken att rädda ett så litet barn. Så där släcktes hoppet för oss, väntade bara på att förlora vårt barn. Dagen därpå skickade en annan läkare mig med ambulans till Akademiska i Uppsala. När vi kom dit fick vi genast träffa en barnläkare. Vilken skillnad! Hon satte sig ner med oss och förklarade precis vad som skulle hända om barnet föddes då. Hur en barnläkare och två barnsköterskor skulle ta hand om det och att de genast skulle ta det till neonatalen, och att min sambo skulle följa med. Vi förstod ingenting. Menar du att det finns en chans för överlevnad, frågade vi. Javisst, drygt 50%! Då tändes mitt hopp igen. Hon förklarade oxå att de gjorde ingen skillnad på barn, och att ett liv är ett liv, vare sig det är en vuxen person eller ett barn som föds i vecka 22+. Vad glad jag är nu att jag fick komma till Uppsala, och vad jag kan känna mig ledsen när jag tänker på hur vi blev bemötta av läkaren i Hudiksvall. En gynläkare ska överhuvudtaget inte uttala sig om ett barns chanser att överleva. Nu blev det här långt, men måste få skriva av mig... Vad jag ville säga med detta inlägg är att jag är glad att dessa människor finns som viger sitt liv åt dessa små barn, som naturligtvis har samma rätt till livet som vemsomhelst av oss!

Jag har fått en son i vecka 22+4 han vägde 614 gram , och det har gått ganska bra han är nu i vecka 37+5 idag.

Får jag fråga hur "vägen" hit har varit osv?

Min tjej föddes i v23+5 och är nu 17 månader (okorrigerat). Hon vägde 560g, gick ned till 470g som lägst.
Ellas stora problem var hennes lungor. Hon låg 8v i respirator, 4v med CPAP och hade därefter syrgasgrimma i lite mer än 2 månader.
Har opererat ductus.
De var oroliga för hennes höga blodsockervärden en period(även socker i urinen) men det "växte bort" innan hon var fullgången.
Hade en lättare förändring på ögonen som läkte av sig själv.
Hon har inte haft några infektioner under sjukhustiden och blir heller inte lättare sjuk än andra idag(som jag upplever det).
I övrigt mår hon bra.

linderi

Så roligt att höra att allt har gått så bra.
Får jag fråga varför hon föddes för tidigt?

Det vet jag inte. Jag hade tecken på en infektion i kroppen men om det var det som startade det hela har jag inte fått svar på.
Jag åkte in med värkar och hade dessutom fått en större blödning.