Är vi de enda som gör så här?

Ha! Jag har också en fyraåring. Vi säger i princip aldrig nej utan förklarar oftast varför hon inte får ditten eller datten. Frågan hon om tex ostbågar och det är tisdag så säger jag "det äter vi på lördag". Pekar hon på en glass och säger att DEN vill hon ha säger jag typ samma sak. Det är ytterst sällan vi har behövt tillrättavisa henne med ett NEJ. Hon får alltid en förklaring till varför det inte går eller hon inte får exakt det hon vill just då.

Jag är nog lite som trådstartaren Skulle hon ändå klättra upp i skåpet och få ner ostbågarna springer jag inte dit och sliter det ifrån henne och gapar NEJ du FÅR INTE! Oftast låtsas jag som att jag inte ser för att hon inte ska känna sig iakttagen och att vi har kommit på hur hon lyckas (då tror jag de lär sig andra sätt att smyga bakom föräldrarna) för att en liten stund senare titta på henne och säga ungefär i stil med "jasså du hittade dem ändå, jaja ta en eller två så lägger vi tillbaka dem i skåpet, vi ska strax äta mat". Det har alltid funkat. Trots att vi har en väldigt bestämd och gottsugen tjej. Och förrådet är fullt med godsaker, som hon nästan aldrig letar eller frågar efter.

Sen ska jag tillägga att vi inte är hysteriska med att hon aldrig får äta chips godis eller läsk. Det kan hon få ibland, även om det inte är helg utan ibland kanske vi pratar om tex chips och båda tycker att det skulle vara sååå gott att äta det nu, då kan det hända att vi säger nåt i stil med "äsch vi tar lite chips ikväll så spar vi resten till lördag", typ

Ja, min snart fyraåring vill ofta spela på Ipaden eller så. Jag säger nej och då kontrar han med att om han får spela får ju lillebror titta på och då klänger inte lillebror på mig när jag ska laga mat. 

Givetvis får ungen då spela och underhålla sin lillebror för han har visat att han

1. Inte bara gör det för sin egen skull
2. Han tänker på andra
3. Är stor nog att förhandla och en god argumentation uppmuntrar jag på alla sätt och vis.  

Otroligt intressant. Jag skulle (nog) inte pröva att göra det exakt så, men det lär ju skapa kreativt och out-off the box tänkande. Kanske är det dessutom den viktigaste egenskapen vi kan lära barn i dag?

Det är viktigt att komma ihåg att hur en förälder väljer att uppfostra sitt barn kommer att få konsekvenser för barnet och för familjen. Och det är också viktigt att komma ihåg att det inte är säkert att det som är eftersträvansvärt idag, är det som  samhället behöver i morgon. Det är alltså inte så relevant vad vi tycker. Konsekvenserna (OM de blir dåliga) kommer drabba familjen i första hand, inte oss. Och vad vi en tror i denna tråd, kan ingen av oss sia om framtiden. 

Jag tycker också att hellre en genomtänkt strategi som de tror kommer gagna barnet, än den trista låt-gå-mentaliteten som många föräldrar lägger sig till med.  

Helt ärligt tror jag att folk lägger ner för mycket energi på "uppfostringsmetoder". Föräldrar som är vettiga har oftast vettiga barn. Barn lär sig av att iaktta föräldrarna. Jag har inte gjort som Bonanza och vårt barn är ungefär som hennes son. Han går i skolan, är snäll, omtänksam, retas inte, slåss inte osv. De flesta barn är väldigt kreativa, tänker på ett helt annat sätt än vuxna, tänker i nya banor osv. Så jag är glad att du har en så fin pojke Bonanza, men jag är osäker på om ert sätt har så stor betydelse som du tror.

Helt sjukt, ett nej är ett nej, gör man så då har inte det man säger någon betydelse för barnet.

Ställer jag undan kakor eller godis och säger att vi äter de på lördag då e det lördag som gäller,,,, tar mina barn det i skåpet ändå kan de hända att jag drar in någon rolig aktivitet eller nekar dem nåt som de vill, tex se boomba eller spela ett spel på datorn osv.

jag är noga med att förklara varför de inte får något eller vad det är som man sagt nej till. Givetvis om mina barn har en bra förklaring till varför de ska ha något eller få göra något och självklart lyssnar jag på deras förklaringar och sedan bestämmer mig om jag godtar det eller ej! Men ett nej är ändå ett nej.

Han kommer bli kriminel, ni lär han ljuga å komma med bortförklarningar hela tiden

HAha nej jag hänger inte alls med, jag måste vara dum.

Det är bra för barn att veta var gränsen går...alltså ni kommer inte att kunna vara konsekventa i detta. Spelar det ingen roll vilket bus han gör, bara det är smart eller?

Men mest tycker jag att du är taskig som sitter och äter ostbågar och han får inga. Hur förklarar du det för honom, att det är bra för dig men dåligt för honom? Så dåligt att man bara får slicka på dem

har jag fattat rätt om det är i stilen "Nej, grinden till källaren ska vara stängd - dottern tar pallen och klättra över den" och jag tycker att det är  okej" (inte helt okej, men hon gjorde som jag sa och hittade på ett eget sätt att ta sig ner utan att öppna)

Jag tycker du beskriver hur man är helt fantastiskt inkonsekvent. Ett nej som är ja bara det inte sker på "vanligt" sätt. Jag har valt att låta ett nej vara ett nej oavsett om det handlar om att äta godis med pinnar utan uppmuntrar istället dialog och kompromisser, kan barnet motivera varför de vill bryta regeln så kan jag ge efter.

Alltså hörrni. Tråden är 4 år gammal!