jag vill åka själv med min man och våra barn.

Men ingen har ju sagt att ts sambo ska deala bort en semestervecka. Är föräldrarna skilda och har semester samtidigt så ska dom ju dela på dessa 5 veckor. Så jag förstår fortfarande inte på vilket sätt barnet missar umgänge med en förälder om resan görs vid en tidpunkt när h*n ändå inte ska vara där.

Vad menar du? En förälder har ju 5 veckor att spendera semester med sina barn och den andra föräldern har ju sin 5-veckorssemester. Menar du att skilsmässobarn bara bara ska ha 2,5 veckors semesterrekreation till sin förälder eller hur menar du?

Om föräldrarnas semestrar infaller samtidigt blir det ju så, 2,5 veckor med vardera föräldern.

Då är det dåligt planerat av föräldrarna.
Skillsmässobarn har normalt under vardagen bara 50% tillgång till sina föräldrar vid vv, att inte vilja planera semester till 100% för sina barn är väldigt dåligt av föräldrarna. Mer kan jag inte säga om den saken, beklagar barnen.

Hur många känner du som själv kan planera sin semester som dom vill? De flesta jag känner har chefer som bestämmer och arbetskamrater att ta hänsyn till och har själv väldigt lite eller inget alls att säga till om när semesterveckorna delas ut.

Ja, just det. Det är en realitet för en del. Alla kan inte styra sin semester utan vissa får den tilldelad när arbetsplatsen semesterstänger. Kanske inte så olyckligt att alla veckorna överlappar men några av dem.

Ser att du är grönpluppad TS. Hur går diskussionerna hemma och hur tror du det blir med dina semesterplaner?

Nu är det så att de arbetsplatser som har fler än 10 anställda är skyldiga att upprätta jämställdhetspolicys. I den skall ingå att hänsyn skall tagas till de som har barn. Semester kan alltså utgå med sådan hänsyn.

Jag och pappan har alltid delat sommaren så barnen fått fullt sommarlov, har aldrig varit något problem, som exempel för att du frågar om jag känner till någon som kunnat planera, sen känner jag till massor av fall som gjort likadant.

Det kan var lite olika beroende på vad man jobbar med och var man bor.

På min sambos arbetsplats har de under den tiden de reducerar den ordinarie verksamheten 2 semesterperioder. Det är jättejämnställt. Vartannat år tilldelas man tidig semester och vartannat sen. Arbetsgivaren är dessutom inte skyldig att ge mer än 3 veckors sammanhängande semester och många av de anställda har barn. Hänsyn tas men det är små marginaler att spela på.

Vissa kan ibland få byta period - alltså ha samma som förra året om någon annan vill ha den de vill byta bort. För de sammanboende och separerade föräldrar som båda arbetar där finns mindre spelrum än för föräldrar som har olika arbetsgivare.

Det är ju roligt att det fungerar så bra för dig och dina vänner att planera era semestrar så, men det finns många som är betydligt mer styrda.

Ok, det låter ju bra för er och ni verkar ha haft tur. Jag känner inte till många företag där det funkar så. Å andra sidan så känner jag inga andra styvfamiljer än vår heller, så jag vet ju inte hur det funkar hos andra med bonusbarn.

Vi har också delat upp semestern. Det har varit krångligt att få ihop och hattigt med en semester vecka här och nästa två veckor senare... Men det viktiga är att barnen är hos oss då vi är lediga, och att biomamman/biopappan får sin lediga tid med barnen. Och det går ...om man vill. Hos oss vill vi ha barnen så mycket som bara möjligt!

Det låter ju bra i teorin men att få det att funka i praktiken är nog inte så lätt. Hos oss har vi provat att låta barnen vara hos den ena föräldern längre tid än en vecka i taget under semestern för att de på så sätt skall kunna få mesta möjliga tid tillsammans med föräldern då denne är ledig. Det funkade inte för oss. Efter en vecka saknade barnen den andra föräldern och valde att vara hos den även om han/hon jobbade. Att vi skulle kunna ta "varannanveckas" semester under hela sommaren skulle nog ingen arbetsgidare i världen gå med på och definitivt inte våra där det alltid är ett evigt pusslande för att överhuvudtaget få semesterperioden att gå ihop.

Nu blir det alltså så att vi försöker lägga våra semestrar så att det blir så lite parallellt med biomammans semester som möjligt men trots det så blir det flera veckor som vi har semester men som vi inte har bonusbarnen hos oss. Mamman har för övrigt lagt sin semester så att hon bara har EN!!! veckas semester samtidigt som hon har sina barn hos sig. Hon har inte ens någon partner att ta hänsyn till så jag undrar ju vad det säger om henne, svara på det alla ni som alltid tycker att det alltid är papporna som "väljer bort" umgänge med sina barn...

hej TS. jag har varit med om en liknande situation, men som bonusbarn.

det enda jag kan säga till dig är att dina bonusbarn kommer inte att förstå varför du inte vill ha med dom. dessutom är det ju faktiskt deras familj också, inte bara din. att inte ta med dom på resan kommer antagligen göra att de känner sig sårade och utanför vilket antagligen kommer skada relationen till deras pappa - och till dig.

så var det för mig i alla fall. och du... the more the merrier!

Jag tycker inte att du är ett dug ego. Varför är ni så många som tycker att det är hemskt att dela på barnen ibland? Vi kommer också att åka bort utan alla barn i sommar och tar med oss mitt barn och ett av bonusbarnen. (Vi har inga gemensamma) Och det är min mans beslut att inte ta med alla sina barn + att tonåringarna inte vill följa med. De andra små får vara hos farmor och farfar och är helt nöjda med det.

Jag tycker inte att det är ego att välja vem man ska åka på semester med, däremot kan det nog kännas lite taskigt om detta innebär att de inte får åka bort nånstans alls över semestern. Då tycker jag att det är deras pappas ansvar att ta med dem nånstans, så som han tar med sig sina yngre barn. Sen kanske DU inte behöver följa med, det är ju ditt val.
Men det är inte ego att åka på semester utan bonusbarn, faktum är att så länge man inte har dem 100% så är det väldigt svårt att undivka att såna situationer dyker upp.

har snabb läst tråden bara så jag kan ha missat en massa. Men här är min åsikt.
Jag är bonusmamma åt en har tre egna småbarn och vi åker både alla men har även åkt utan mitt bonus. Det beror lite på vart och vad vi skall göra. men åker man skall man berätta det tycker jag och förklara varför man åker utan bonus.
Vi åkte tex till mina vänner i usa utan bonus, på grund av att vi måsta hyra bil, bo på hotell plus roa fyra små barn på planet och tolka åt fyra valde vi att åka utan bonus denna gång, för då var vi bara fem och fick plats i mina vänners bil och kunde sova hos dom och det gjorde att vi hade råd, mina vänner var desutom faddrar åt mina barn men har aldrig träffat dom två minsta så det var just därför att vi åkte. Men vi förklara för min bonus och hon tog det rätt bra, visst vart hon lite ledsen men hon vet att vi inte tog med henne för att vi inte älskar henne utan det skulle bli dels för dyrt och sen skulle vi ju dit för pojkarna skulle få träffa sina faddrar. Sen skall vi ju på semester med henne i sommar och hon har nu varit här med mig i två veckor då både hennes mamma och pappa jobbat men jag varit ledig så hon skulle få längre sommarlov hon med. så det handlar om att ge och ta och att förklara för barnet varför man åker utan för jag tycker man kan åka utan men jag tycker inte att bonusbarnet skall känna sig oälskad eller som att det inte är välkommet eller aldrig får vara med.

jag glömde ju skriva att har man växelvis boende sparar man ju inte alla aktiviteter till den veckan bonuset bor hos en man gör ju saker även de veckor bonus är hos mamma med.

Ett sånt upplägg kan man glömma på min arbetsplats. Där har vi två semesterperioder, och har man första får man ta sina veckor under första semesterperioden - gör man inte det blir det ingen semester. Att lappa över ens en dag är tvärnit, det går icke! Och jag kan meddela att vi är ca 250 st anställda på min arbetsplats.