JOBBIGT!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Försök att prata med honom, och få honom att förstå hur du mår!
Och att du är gravid med HANS barn, och måste få hjälp med vissa saker eftersom du inte har ork att göra allt själv.
Annars finns det väl stödjourer? där man kan prata med en psykolog, som t ex:
www.privatvard.info/index.php&category_id=12&specialty_id=74

"Hemskhet" och egoism är inga symptom på ADHD.

Det förekommer de mest märkliga uppfattningar om ADHD.
En del tror att alla med ADHD är debila bara för att samma symptom förekommer hos utvecklingsstörda eller svagbegåvade.
Andra tror att alla med ADHD är stökiga och kriminella.

ADHD har blivit ett ord man tar till när man inte vet vad problemet är.

ADHD innebär
problem att styra impulser
(typiskt symptom: avbryter i samtal, fyller i motpartens tal,
i värsta fall: slår till kompisen i st f att prata (mest barn))
problem att planera
(typiskt symptom: gör saker, t.ex. städar, helt ostrukturerat)
problem att bedöma avstånd (ingår ofta)
(typiskt symptom: ställer mjölken en bit utanför hyllan)
koncentrationsproblem
(typiskt symptom: läser en mening i boken, "fladdrar" sen i väg)
myror i brallan (tar sig fysiskt uttryck mest hos pojkar)
(typiskt symptom: rastlös, kan inte sitta still)
osv osv.

ADHD-symptom är såna saker om vilka det flesta brukar säga:
"Men så där är jag också". Skillnaden är att de flesta inte har problemen i sån omfattning att det direkt saboterar deras liv.
Det är som skillnaden mellan att vara lite astigmatisk eller nästintill blind.

Empatistörningar - nej.
"Hemskhet" - nej, om man inte med det avser röra, vilket personer med ADHD tyvärr har en tendens att lämna efter sig.
(Jag talar av erfarenhet - jag har själv ADHD och min sambo tycker just att jag är "hemsk". Jag vet dock inte vad du lägger in i begreppet.)

Din sambo kan mycket väl ha bekymmer av annan art som gör honom frånvarande, och egoismen kan bero på hans uppväxt.
Eller på Aspergers syndrom, som innefattar empatistörningar.
Och min kollegas brors fru har en borderline-störning,
och hon är vad jag skulle beskriva som hemsk och egoistisk.
Who knows.

Du har absolut min sympati, men de mediciner som kan hjälpa mot ADHD lär inte minska hans egoism.

Mvh,

Kajsa

har två av dom i min familj, är inte lätt alla gånger, gick en kurs med familjen för att lära oss om sjukdomen och dom säger att man ska rätta dom om dom har fel och hjälpa dom att tänka osv.. fast allt beror på vilken grad personen har också av adhd.

tack för era svar,Ja,som jag sa,så är det under fastställande av vad det nu är.Och då verkar ju det inte som om det är adhd...
För han är elak!!!Han är ego!!!Mycket jobbigt just nu.Han väckte mej för han small i dörren och öppnade fönstret.Mitt i natten!!Han kan inte ta hänsyn..
Ber jag honom tänka sej för,så säger han att jag bara är gaggaig och ska vara tyst...
Fy vad detta tar på mej.Har fått tid hos psykolog i maj.Så har jag den kotakten nu och efter förlossningen.Skönt!

Vad jag blir arg på män som gör så!

Jag har själv en aningen egoistisk man.
Vi har bråkat ganska mycket på grund av det. (MYCKET!)

Sen jag började inse att han inte riktigt förstår hur mycket elände han åsamkar mig och dottern genom att väsnas och vad han nu gör, och därför bara blir ännu argare när jag säger till argt har jag börjat säga till på ett smidigare sätt.

Jag kan känna mig ganska falsk när jag går fram och kramar och pussar honom för att sen säga "När du gör bla-bla så får det bla-bla som konsekvens och det leder lätt till bla-bla", men det har faktiskt varit effektivt på sikt.

Du kanske precis som jag har ett stort "barn" också. Försök hantera det så och se vad som händer. Jag VET att det inte är lätt när du är gravid och trött och sliten, men OM det visar sig ha effekt så vinner både han och du på det - och du måste ju tänka på dig och barnet. Ni ska ha det så bra som möjligt - skit samma om du får lisma för att nå dit!

Lycka till!

Det blir inte bättre när barnet är fött. om du nu visa sig vara ADHD så blir dt bara värre när ni blir 3. jag levde med en som hade ADHD i 5 år, ALDRIG MER!!!!!! jag gick på nålar och orkade inte vara hemma till slut.

......vill inte vara elak men va hjälper dt om du går hos en psykolog? Det är ju han som är felet. så gjorde jag med, jag gick hos psykolog för att minska min oro, men felet va ju sambon jag hade då. Han blev ju inte bättre utan värre när sonen föddes.

Hej!

Jag är tillsammans med en äldre man som har adhd sen 3 år tillbaka. Och jag har aldrig haft så mycket oro och slitningar tidigare i mitt liv som det varit i den här relationen. Varje gång jag hälsar på i hans hem så är det mängder med klädhögar/sakhögar av olika slag på golvet i flera rum.Jag plockar och hjälper till så mycket jag kan varje gång jag kommer. Sen växer det nya högar ändå på golvet....Jag har aldrig känt mig så ensam och blivit så många gånger sårad som i den här relationen. Att alltid behöva vakta sin tunga så han inte blir sur. Att aldrig få höra honom säga; hur har du det, vad gör du, vad har du gjort idag mm Han visar inget intresse för vad jag gör eller vad jag tänker. Det är totalt ointressant för honom. Det viktiga för honom är att jag visar mitt intresse för honom och hans aktiviteter. Men ändå...jag är förälskad i honom fortfarande och han är charmig och ändå snäll många gånger. Men jag kan inte lita på honom, jag kan inte finna trygghet med honom. Det är ett ensamt liv för mig....jag har känt mig så trasig ända sen början av relationen...hans humör svänger än hit och än dit...han kan låta hård när han är irriterad....han har haft mängder med kvinnor i sitt liv....flera aborter....ständigt i farten med olika aktiviteter....främst vattenaktiviteter, allt som har med vatten att göra....föreslår jag andra saker vi kan göra tillsammans så är han inte intresserad...utan det är hans aktiviteter vi delar tillsammans istället. Han blir bestämd och dominant vad han tycker och tänker. Han gillar rutiner..har.många projekt, en del halvfärdiga...räkningar obetalda....svårt att hålla löften och tider...jag är den som alltid har fått reparera vårt förhållande...alltid fått höra att det är mitt fel....alltid fått säga förlåt men sällan fått höra förlåt tillbaka...jag är trött, så trasig och trött, ....men ändå tacksam för kärleken i mitt liv som kom till mig igen efter flera års singelliv....