Min man är sexmissbrukare.
Någon mer som lever tillsammans med en sexmissbrukare?
Han ska söka hjälp men jag känner mig så tom och trött just nu. Känner mig ensam, fler i min sits?
-
-
Svar på tråden Min man är sexmissbrukare.
-
Anonym (tom) skrev 2008-07-11 19:46:14 följande:
Anonym(flickvän).. Känner igen det där med lögnerna, minsta lilla lögn känns ju som världens svik Vad är det för kontaktperson han har fått, och genom vad?LoveMA: Du har varit sexmissbrukare och jag förstått det hela rätt? Hur gick dit tillfrisknande till och hur lång tid tog det innan du kunde kalla dig nykter? Många återfall?Det där med medberoende är ju skitsvårt, och finns säkert lika olika former av medberoende som missbruk- inget missbrukt likt det andra... Tycker det har känts riktigt bra de senaste veckorna, men nu de sista dagarna har det börjat gnaga i mig... Vet inte om det är min man som har börjat igen eller om det är jag som är paranoid. Jobbigt är det i alla fall, intuitonen brukar stämma...Han låg inne för sin underliggande depression ett tag, efter vårt uppbrott, och när han skrevs ut så fick han en remiss eller nåt (vet inte exakt hur det fungerar) till öppenvården och där har en sjuksköterska som är hans kontaktperson, för att patienterna ska få kontinuitet och inte hattas runt mellan olika personal. -
Anonym(flickvän) Aha, okej! Kanske ganska skönt att han får hjälp så.. Verkar lite svårt att man får hjälp med sexmissbruk annars, verkar inte som om de tar de på så stort allvar... tycker jag..
-
Anonym (tom) skrev 2008-07-11 20:04:29 följande:
Anonym(flickvän) Aha, okej! Kanske ganska skönt att han får hjälp så.. Verkar lite svårt att man får hjälp med sexmissbruk annars, verkar inte som om de tar de på så stort allvar... tycker jag..Ja, sexmissbruket får han ju inte direkt hjälp med, eller rättare sagt, han hade inte fått den hjälp han får om det inte varit för att han var deprimerad. Så det är ju tur i oturen. Sen är det ena såklart relaterat med det andra. -
Anonym(flickvän) Mmm, brukar ju vara så! Min man var riktigt nere för några år sedan... Synd att han inte tog tag i allt ordentligt då kan man ju tycka..
Hur är allt nu då?
Tycker det är svårt att veta om det verkligen är som han säger eller ej, att han varit "nykter" i snart 2 månader.. Magkänslan säger nej.. -
Fint...och då i all min enkelhet så kanske jag menar att vissa tjejer visste ju inte ens om att dom varit medmissbrukare, det kommer kanske som ett brev på posten om vad deras män hållt på med....och vad jag menade från första början är........all beröm åt dom som orkar lägga ner sin själ o välmående och som vill kämpa för sin relation......vilket JAG personligen aldrig skulle göra om min man hade sådana djupa problem.....får jag inte tycka så??? Vad gör jag för fel genom att berömma dessa tjejer samtidigt som jag på ett sätt säger att jag själv är sämre för jag skulle aldrig ställa upp på den långa plågan som följer när man ska reparera allt.....jag tror att du har missuppfattat mig fullständigt.......eller kanske inte...
LoveMA skrev 2008-07-11 19:43:01 följande:Jag ska inte lägga så mycket energi på jutti men vill bara informera om att sexmissbruk inte är könsbundet. Gå i frid jutti!
Medmissbrukare brukar man kalla dem som finns i missbrukarens närhet, det kan vara den nuvarande familjen eller föräldrar eller vänner. Tanken på medmissbrukare är att det inte bara är missbrukaren som är involverad i missbruket, utan att även nära relationer har sin del i det hela. Som missbrukare så finns det ju dels en sida som lider och som inte vill ha missbruksproblemet, men det finns också en sida som faktiskt har valt missbruket. Det kanske var det enda val som var möjligt för att kunna hantera sitt liv och genom valet att missbruka så får missbrukaren vissa fördelar. Den vanligaste fördelen är att komma undan ångest eller oro. Att missbruket sedan är leder till stora nackdelar är av underordnad betydelse eftersom man inte kan se någon annan väg än missbruksvägen, annars så skulle man ju inte välja den. Mycket av dessa processer är undermedvetna, men de är starka och blir den egentliga drivkraften till missbruk. Som medmissbrukare gäller samma sak. Det finns en uppenbar sida av att leva med den missbrukande som är negativ. Och så finns det en sida som gör att man hjälper till att upprätthålla missbruket, detta kan ju låta helt vansinnigt men det handlar om starka underliggande drivkrafter bortom vanligt "sunt förnuft". Vinsten med att upprätthålla missbruket kan vara olika, t ex att slippa fokus på sitt eget liv, att känna sig stark, att bli behövd, att bli sårad och sviken.Att tänka så här är ofta främmande för många av oss. Vi är så vana att tro att vi är rationella och logiska, men dessa resonemang går längre än den uppenbara logiken. Ett viktigt steg för att förstå denna tanke är att avskaffa idén om att vi är skyldiga om vi gör något dåligt, samt att vi "råkar ut för" dåliga saker i våra liv. Istället kan vi tänka att vi faktiskt väljer det mesta som händer oss, att vi har valt vårt missbruk, att vi har valt vår missbrukande partner. Vi väljer så för att det fyller ett behov hos oss, och först när vi har börjat inse hur det behovet ser ut så kan vi börja hantera det mer konstruktivt och hälsosamt.Det betyder att även som medmissbrukare så måste man göra ett arbete med sig själv för att går ur rollen som medmissbrukare, och därmed öppna för att missbrukaren går ur sin roll.Att tänka "vad har jag för vinst av att vara med om detta?", "varför har jag valt detta?" kan vara en början till att få ett nytt perspektiv på sin situation. För många av oss är sådana tankar svåra, vi lider ju och har blivit sårade av någon annan (tycker vi). Det normala tankesättet (särskilt här på FL) är ju att dela upp tillvaron i gott och ont, offer och bödel, snäll och elak, skyldig och oskyldig. Men går vi bortanför detta tankesätt öppnas verkliga möjligheter till förändring.Slutligen så betyder inte detta att man ska acceptera en massa skit från t ex sin partner, det är viktigt att komma till en punkt där man sätter gränser och biter ifrån. Men det är också viktigt att fråga sig hur man har valt att komma till en situation när man inte mår bra - att inte vara offer utan en individ som kan välja sitt liv.Hoppas att du får ut något av detta resonemang om hur missbrukare och medmissbrukare sitter samman i en skadlig relation. -
Anonym (tom) skrev 2008-07-11 20:10:18 följande:
Anonym(flickvän) Mmm, brukar ju vara så! Min man var riktigt nere för några år sedan... Synd att han inte tog tag i allt ordentligt då kan man ju tycka..Hur är allt nu då?Tycker det är svårt att veta om det verkligen är som han säger eller ej, att han varit "nykter" i snart 2 månader.. Magkänslan säger nej..Det är ju det, om någon ljugit så mkt innan, hur ska man kunna lita på den sen? Vet inte hur många gånger han stirrat mig i ögonen och sagt att han aldrig skulle ljuga för mig och att jag kan lita på honom
-
Nä, precis! Han tycker dessutom att det är jobbigt att jag inte kan lita på honom... Men jag tycker inte att det är så konstigt.. Hur ska jag veta att han är ärlig nu när han har hävdat det 100 gånger förr...
-
Jutti: Jag menar,tror eller tycker ingenting om ditt förhållande. Och om du har erfarenhet inom detta ämne så ber jag om ursäkt. Om du fortfarande tycker att det är rätt åsikter på rätt plats så är det inget jag kan göra åt det. Jag vill inte hålla på att munhuggas här det är ännu mer opassande!
Anonym tom: Varken jag eller min man har haft återfall, sen den dagen vi "fattade" så har allt bara blivit så enkelt. Jag dricker inte ens alkohol längre och rökningen la jag av med också ( till min mans stora belåtenhet)! Jag är helt enkelt "hög" på livet, mina underbara barn, min man, min familj och alla min fantastiska vänner!
-
WAAC... Låter ju helt underbart
Hur gick ditt tillfrisknande till? Ber om ursäkt om du redan skrivit det, har inte läst alla inlägg så noga... -
Vi var till ett ställe i stockholm först, som arbetar med just sexmissbruk. Det hjälpte mycket. Men livet som "fd" missbrukare passade inte mig. Låter konstigt jag vet... Men jag anser att man måste få välja att bli bara sig själv, inte fortsätta leva i det som "fördärvade" min person. Jag vill inte bli påmind hela tiden genom möten, jag vill leva som den helt normala människa jag har blivit. Det fick jag hjälp med hos KAST projektet. (Vill poängtera att möten och 12 steg är fantastiskt för en del och om det känns rätt så är det det!) Jag fick också rätt snart klart för mig att jag missbrukade lite allt möjligt, mat, shopping mm. För mig var det en befrielse att inse att min man inte var perfekt, i min hjärna var det redan slut för jag förtjänade inte honom och mitt destruktiva beteende hade sett till att jag fick rätt förr eller senare. Nu två år senare så är receptet öppenhet, ärlighet och att prata när något känns fel.
-
Vet att det är en gammal tråd, men skulle gärna prata med nån i samma situation.
Min man är sexmissbrukare, han vill ha hjälp, men i nuläget vill jag skiljas. Tror jag. Hur vet man det är sexmissbruk och inte bara vanlig äcklig otrohet? -
Man ska inte förväxla sjukdomern sexmissbruk med vanlig otrohet, många är de som skyller på sexmissbruk, även deras flickvänner och fruar ursäktar beteende med detta fast det bara handlar om en vanlig egoistisk skitstövel som är otrogen.
-
Ingen som har erfarenhet?
-
Du är inte ensam. Du anar inte vad jag hittat på min mans Ipad. Det är helt sjukt. Han är helt inne i dejtingsajtsvärlden och mailar med minst fem kvinnor varje dag. Han besäker mellan 15-25 profiler varje dag på nätet. Han har två telefoner som han ständigt plippar med, även hemma. Jag har bett honom att lägga undan dem men då fick jag till svar att "jag kan ju stänga av ljudet". Tack.
De flesta som sysslar med behandling av sexmissbruk är män, åtminstone är det de som syns i media och på nätet.
Jag gick till min vårdcentral och berättade allt, visade dem skiten,och fick stöd där.
Jag tänker låta julen passera i lugn och ro, vill inte förstöra för någon, sen ska jag konfrontera honom. Men jag ska inte göra det själv. Min väninna och hennes man ska vara med. Min man har nämligen en tendens till att bli väldigt arg, han har aldrig rört mig OBS!, men han kan ge sig på döda ting.
Min man är uppvuxen och uppfostrad av en egofixerad känslokall mor. Hon accepterade t o m att min mans far levde tillsammans med en annan kvinna inom äktenskapet. Bara det.
Jag kommer att ställa ett ultimatum; antingen underkastar han sig behandling eller så åker han ut. Så är det bara.
Min man har en ganska stor övertro på sig själv, han gör aldrig fel, och jag tronat även andra män som sexmissbrukar kan vara lite på det viset.
Ju längre in i missbruket han kommer desto mer oförsiktig blir han. Jag vet att han dejtat och haft sex med en kvinna som bor bara några gator bort från oss. Jag vet att han ätit lunch på stan med flera andra kvinnor. Jag vet att han planerar att träffa flera andra. Hejhopp.
Jag orkar inte med detta och jag tror inte att en sexmissbrukare någonsin kan bli frisk i huvudet utan behandling. och kanske inte ens då. Sexmissbrukare är känslokalla egomänniskor som har svårt att knyta an på ett normalt sätt till andra.
Li
-
Li1 - Jag tycker det låter som att din man är narcissistisk. Googla och läs på så mycket du kan om det och se om du känner igen dig, skulle jag rekommendera! Att leva med en N, sexmissbrukare eller ej, är oerhört nedbrytande. X
-
Min man har gått i behandling i 6 månader nu. Är rätt säker på att han inte varit fysiskt otrogen senaste tiden, men han har varit i kontakt med minst två kvinnor via nätet, och velat träffa dem...Li1 skrev 2017-12-19 08:55:38 följande:
Du är inte ensam. Du anar inte vad jag hittat på min mans Ipad. Det är helt sjukt. Han är helt inne i dejtingsajtsvärlden och mailar med minst fem kvinnor varje dag. Han besäker mellan 15-25 profiler varje dag på nätet. Han har två telefoner som han ständigt plippar med, även hemma. Jag har bett honom att lägga undan dem men då fick jag till svar att "jag kan ju stänga av ljudet". Tack.
De flesta som sysslar med behandling av sexmissbruk är män, åtminstone är det de som syns i media och på nätet.
Jag gick till min vårdcentral och berättade allt, visade dem skiten,och fick stöd där.
Jag tänker låta julen passera i lugn och ro, vill inte förstöra för någon, sen ska jag konfrontera honom. Men jag ska inte göra det själv. Min väninna och hennes man ska vara med. Min man har nämligen en tendens till att bli väldigt arg, han har aldrig rört mig OBS!, men han kan ge sig på döda ting.
Min man är uppvuxen och uppfostrad av en egofixerad känslokall mor. Hon accepterade t o m att min mans far levde tillsammans med en annan kvinna inom äktenskapet. Bara det.
Jag kommer att ställa ett ultimatum; antingen underkastar han sig behandling eller så åker han ut. Så är det bara.
Min man har en ganska stor övertro på sig själv, han gör aldrig fel, och jag tronat även andra män som sexmissbrukar kan vara lite på det viset.
Ju längre in i missbruket han kommer desto mer oförsiktig blir han. Jag vet att han dejtat och haft sex med en kvinna som bor bara några gator bort från oss. Jag vet att han ätit lunch på stan med flera andra kvinnor. Jag vet att han planerar att träffa flera andra. Hejhopp.
Jag orkar inte med detta och jag tror inte att en sexmissbrukare någonsin kan bli frisk i huvudet utan behandling. och kanske inte ens då. Sexmissbrukare är känslokalla egomänniskor som har svårt att knyta an på ett normalt sätt till andra.
Li
Framtiden känns osäker. -
Hej,
Känner igen mig i dig Li, var jag för ett drygt år sedan även om jag under en lång tid inte alls kände till att det var andra. Trodde hans blippande med telefonen, hotellnätter på annan ort, resor till utlandet var jobb, men det visade sig vara sexchattar/mail, kontakter, prostituerade etc etc. Exakt hur det gått till och hur han höll på när han - till exempel - gick till jobbet varje dag, vet jag inte. Men han erkände själv att han under år nästan bara kollat på porr. Han driver bolag med några andra som konsultar o han är på kontoret och "styr upp" - så det har gått att mörka.
Det är precis så som du säger för mig med; extremt narcissistisk i att _aldrig_ ha fel, otroligt lättkränkt. Han var dessutom otroligt psykologiintresserad så han nötte ner mig med ord, ord, ord och psykobabbelbullshit i år. Och jag tänkte hela tiden att han nog var deprimerad, hade det svårt etc, och under tiden blev jag själv bara knäppare och svagare och mer bevakande. När jag väl förstod så bad jag honom gå i behandling. Men herregud - DU SKA INTE TALA OM FÖR MIG VAD JAG SKA GÖRA. Ni fattar, det var bara att lägga benen på ryggen och dra. Sälja hus, gå i egen behandling (skitbra!) och sakta bygga upp mig igen.
Fy fan, det är en vidrig sak att drabbas av och en livslång kamp för den sjuke - och då förutsatt att hen vill. "Min" gick istället vidare utan att ta hjälp och hade 3 månader senare en ny kvinna - som dessutom är terapeut. Jag utgår ifrån att han säger - som han sa till mig 6 år innan - att du är "the one", jag har aldrig kännt så här, du och det här är äntligen något som är "sant". Och så kan han säkert tro det själv, inte agera ut under en slags förälskelsefas, för att det sedan sakta men säkert drar igång igen.
Jag har hört om dom som klarat det men man ska ju veta hur otroligt svårt det verkar vara. Hjärnans funktioner är nersatta och måste byggas om, nya nervbanor, synapser och signalsystem som ska programmeras om. Dom är riktigt dumma i huvudet under en period, och det är ett helvete att leva bredvid. Och rädslan för att det ska ske igen. Nä, fy fan. Inget för mig i alla fall men alla ska ju välja sin väg.
Kram till alla - sjuka som friska. Och god jul!