Tappen vet jag inget om (det var ingen som kollade den förrän på bb), men jag hade massor av sammandragningar och förvärkar. I vecka 38 och 39 hade jag två hela nätter med förvärkar som kom 6-7 minuter isär, men sen avstannade på förmiddagen.
Trodde precis som du, att det var jättebra och att livmodern övat sig stark och fin. Hade inte alls hört det där om att det kunde vara svårt att få igång värkar (inte förrän du skrev det).
Fick förvärkar fredag morgon (v41+4), som avstannade rätt snabbt. Kom igång igen vid femtiden på eftermiddagen. Hade värkar hela natten och hela lördagen. De kom för det mesta med 6-7 minuters mellanrum, men den kunde vara allt mellan 4 och 14 min.
På lördagskvällen (v41+5) kom de med 3-4 minuters mellanrum och vi ringde förlossningen, men medan jag pratade med bm gick värkarna isär igen och kom nu med ca 12 minuters mellanrum. Vi fortsatte hela natten och hela söndag dag.
På söndagkvällen (v41+6) kom äntligen den aktiva fasen igång och ungefär samtidigt kom slemproppen. Vattnet gick något senare (då hade dottern bajsat i vattnet) och vid nio på kvällen åkte vi till förlossningen.
När vi kom in var jag 4 cm öppen, men tappen var fortfarande 1 cm lång.
Fem timmar senare hade inget hänt med tappen, men dottern hade haft flera episoder av förhöjd hjärtfrekvens och två där hon svimmade. Pga att jag haft lite bekymmer med ischiasvärk de sista två veckorna ville inte narkosläkaren lägga epidural och jag kunde inte få petidin, eftersom dottern signallerade att hon mådde dåligt. Detta gjorde att jag inte kunde sova, vilket jag skulle behövt för att dottern och jag skulle orkat fortsätta förlossningen. Så vid två på natten blev det katastrofsnitt.
Så, tyvärr, på mig stämmer det. Men för det första behöver det ju inte bli så för dig och för det andra har jag bara glada känslor när jag tänker tillbaka på förlossningen idag, så även om det skulle ta evigheter och bli jättejobbigt är det värt det i slutändan!!
Hade jag då vetat vad jag vet idag hade jag krävt att få komma in och bli kollad och kanske kunnat få nåt smärtstillande på lördagkvällen. Det är ju faktiskt bara dumt att gå två dygn med värkar innan man ens sätter igång på allvar.
Tips är att se till att du har tens hemma och kanske har gått en profylaxkurs. De två tillsammans gjorde att jag orkade genom latensfasen. Och skulle det visa sig att du inte behöver det så är det ju jättebra.
